Porträtt

Den fenomenale Klaus Rifbjerg

PDFSkriv ut
Skrivet av Ivo Holmqvist
mar122013

Klaus Rifbjerg signerar på BokForum i Köpenhamn Foto WikipediaKlaus Rifbjerg signerar på BokForum i Köpenhamn Foto WikipediaDen femtonde december fyller Klaus Rifbjerg åttiotvå år. Om Svenska Akademien ska ge honom ett Nobelpris fem dagar tidigare får de snart bestämma sig. Han blir inte yngre även om han fortfarande håller i gång i en takt som gör inte ens hälften så gamla författare andfådda och mållösa. Det är ju också ett bra tag sedan ett sådant pris hamnade i Danmark, båda gångerna för övrigt under brinnande världskrig. 1917 delades det mellan Karl Gjellerup och Henrik Pontoppidan, den förre numera glömd fast han vid den tiden var mycket uppburen, särskilt i Tyskland (en av hans romaner hette typiskt nog "En german"), den senare fortfarande läst av många,och med all rätt. Och 1944 gick det till Johannes V. Jensen, mycket välförtjänt, även om det väl också kunde och skulle ses som en solidaritetsyttring till ett ockuperat nordiskt grannfolk. Så nog vore det dags… 

Klaus Rifbjerg har publicerat sig under tre fjärdedelar av sin levnad. När han fyllde sjuttiofem lånade en utlandsdansk som sedan många år är bosatt i Bryssel, den sparsmakade boksamlaren Flemming Reislev, ut sin kompletta Rifbjerg-samling till universitetsbiblioteket i Gent som ställde ut den i många glasmontrar. Den består av idel förstaupplagor bundna i läckra privatband. Samtidigt kom författaren själv dit ner, invigde utställningen och höll föredrag för studenterna inom Vakgroep Skandinavistiek en Noordeuropa-kunde. Jag sammanfattade den gången författarskapet på det här viset, i en liten tvåspråkig broschyr som trycktes på svenska och flamländska:

”Apropå en av de största diktare vi haft i Norden påstår Klaus Rifbjerg att

   

John O´Hara läst på nytt

PDFSkriv ut
Skrivet av Ivo Holmqvist
feb262013

John O`HaraJohn O`HaraT. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en del av de öppna eller dolda anspelningarna hämtats: Hesekiel, Augustinus, Dante, Milton, Baudelaire osv. Men de här tre raderna i diktens tredje avsnitt lät han förbli okommenterade:

“O the moon shone bright on Mrs. Porter/ And on her daughter/  They wash their feet in soda water.” 

Jag tror mig ha sett någonstans i den väldiga litteraturen kring The Waste Land att han lånade det från någon australisk revyvisa eller music hall-slagdänga. I sitt nya sammanhang får raderna en höglitterär glans, särskilt som de omedelbart följs av en versrad på franska, från Verlaine.

Det sodavattnet kom jag att tänka på när jag häromdagen kom över tre sammanhängande böcker av John O´Hara, i förstaupplagan och dessutom med författarens namnteckning, det var ett fynd. Jag har läst dem tidigare, men det var ett bra tag sedan, och både de och hans andra noveller tål många omläsningar. En del av hans senare romaner är svagare och lite mångordigt tröttande, fast den allra första är ett mästerverk.

Dessa tre längre historier – de kanske kunde klassas som kortromaner – skrevs för drygt femtio år sedan och sammanfördes under samlingstiteln Sermons and Soda-water. Det dricks mycket i hans romaner och noveller, särskilt de som är förlagda till förbudstiden när spriten var dyr och dålig.

   

Sida 9 av 105.

Litteraturens porträtt

Den europeiska tomheten

Publicerad i Porträtt

”Den civiliserade människans väsen är feghet.”
(Joseph Roth, Die Flucht ohne Ende)

 År 1927 utgav Joseph Roth (1894–1939) sin vändpunktsroman, den som markerar brottet mellan hans mogna ungdoms vänsterradikalism och hans alltför tidiga ålderdoms konservativa förvillelser: om flykten som ...

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

Publicerad i Porträtt

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset gjorde det först sedan författaren  försäkrat att han själv skulle stå ...

Att löpa för nåd. En intervju med Mauro Covacich

Publicerad i Porträtt

Mauro Covacich är en italiensk författare född i Trieste som sedan många år tillbaka är bosatt i Rom. Mauro Covacich har givit ut många böcker lovprisade av både läsare och kritiker. 2003 skrev han A perdifiato, och nu, tio år ...

Michelle Paver: livsfarlig research ger liv åt historien, gudar, krigare och vargbröder

Publicerad i Porträtt

Michelle Paver är mycket älskad i många länder. Som författare är hon underhållande och spännande. Som människa är hon underhållande och spännande och generös med sin tid till intervjuer och mycket trevlig. Och verkar ha ett otroligt spännande liv! Vargbröder är en ...

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Publicerad i Porträtt

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane (Podium förlag, sista delen ur ...

Irène Némirovskys dotter död

Publicerad i Porträtt

The Telegraph meddelar att Denise Epstein avlidit i Toulouse, 83 år gammal. Hon var dotter till författarinnan Irène Némirovsky och bankmannen Michael Epstein som båda kom från ryska finanssläkter och som hade flytt undan ryska revolutionen 1917 och hamnat i ...

Karen Blixen i Afrika

Publicerad i Porträtt

Jolo (den legendariske reportern Jan Olof Olsson) som beundrade allt danskt och kände sig hemma både i ”Kungens Köpenhamn” och i ”Fritt Nyhavn” hävdade att man i Danmark inte är rädd för att skrida över gränser. Ett exempel han anförde ...

En skarpsynt örn: Renata Adler

Publicerad i Porträtt

Det började med att jag hittade en bok med Irving Penns svartvita foton på känt folk: Karen Blixen från något av hennes sista år med åldrandets bleka regnbågshinna och många rynkor, en uppspelt fast diminutiv Marguerite Duras med långstrumpor, grova ...

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Publicerad i Porträtt

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga lyriker på 1940-50-talet, kanske den mest kända i Sverige sedan ...