För att hålla demokratin levande. Om Martha Nussbaum

feb172012

Skrivet av Karl-Gustaf Svanström

Litteratur - Essäer om litteratur & böcker

Martha Nussbau Foto Jerry Bauer, WikiGenom att studera framsidan på Martha Nussbaums bok ”Not for Profit” med ytterligare rubrik ”Why Democracy Needs the Humanities” är det möjligt att ur den valda designen uttolka bokens bud­skaps­innehåll. Historiskt har "humanities" varit centralt i utbildningen, men så är det inte nu skriver Nussbaum. Idag noterar hon att fokus är att utbilda studenterna till att vara ekonomiska produktions­faktorer i syfte att utveckla nationell ekonomisk tillväxt snarare än att tänka kritiskt och vara medborgare med hög kunskap och empati. Den här utvecklingen har eroderat färdig­­­­heter i att hantera kritiska samhällsfrågor. Dessvärre ser Nussbaum inte detta bara som ett amerikanskt problem.

Oppositionen mot att tvinga medborgaren till att vara en oreflekterad produktionsfaktor syns väl i framsidans design där man i rubrik delen ”Not for profit”. kan se det strama och klassiska typsnittet, romerska kapitäler med klackar på bokstäverna. Det går i denna rubriks typsnitt också att läsa ut hennes kopplingar mot det klassiska tänkandet. Men en rätt tänkande designer skulle uttrycka denna del av rubriken i ett stramare typsnitt som helvetica. Denne skulle låta typsnittet vara mer uppfordrande och ropa ut väsentligt starkare till oss ”Not for profit”. Istället har den uppgiften nu lagts på den omringade delen av rubriken ”Why Democracy Needs the Humanities”. Den också trängda rubriken med bokens väsentligaste titel­budskap har åskådliggjorts i en David mot Goliat situation med den betydligt stramare och helt oklassiska helvetican. M.a.o. har den fått det aggressivare typsnittet och dessutom har designern låtit Needs skrivas kursivt och med ett ödmjukt vädjande och rundare typsnitt. Den omringande rubriken har stor grad medan den trängda delen av rubriken har gjorts i liten grad, som ett rop på hjälp där det kursiverade Needs ropar ut behovet av humanism för att vi ska förstå att hålla i och utveckla demokratin. Detta folkstyre byggs upp utifrån ett funktions­samband av humanism och i humanismens inre väsen ligger att älska sin nästa såsom sig själv, omformat till solidaritet och även av mångkultur och ett medborgarskap som i sin tur också diskuteras i termer av individen som kosmopolit.

Framsidan kan också designmässigt ses som hur kontexten och de profittänkande kraven kväver individernas möjlighet att tänka kritiskt och vara medborgare med hög kunskap och empati. Det betyder att vi i våra utbildningar bygger in och skapar svårigheter i att uppnå medborgaransvar. Därigenom försvagar vi möjligheten att odla vår demokrati eller folkstyre.

Här börjar Martha Nussbaum tala. Hennes första meningar talar om den tysta krisen. En kris som utgörs av en situation - en världsomspännande utbildningskris med överfokus på utbildning till ett yrke och ett underfokus på utbildning till ett medborgaransvar med förmågor att stärka och utveckla demokrati. Men Nussbaum tar också raskt upp vikten av balans mellan profit och humanities och understryker att det viktiga är att vi kan vidmakthålla demokratin i världen. Det kräver också att vi avdramatiserar våra skillnader och börjar betrakta oss i termer av våra likheter. Mångkultur som begrepp påtalar skillnader som vi måste hantera och ett bättre sätt att uttrycka vårt förhållningssätt är att utvecklas till kosmopoliter. Vi är alla en kugge i världssamfundet och vi är varandras verkliga vänner i våra likheter men också i våra ansvar som är både lokala och globala. T.ex. har alla våra tre huvudreligioner samma utgångspunkt och kan inte sättas emot varandra för att bakvägen påvisa skillnader. Dessa är mer semiotiska och är mer ett kosmetiskt utanpåverk för att uttrycka tillhörighet. Ser vi frågan övergripande som kosmopoliter eller världsmed­borgare är det lätt att se att vi alla är av kött och blod med drömmar om familj, försörjning, barn etc.

För att möjliggöra demokrati och individens frihet krävs utbildning både för ett yrke och för ett medborgaransvar. Generationer kommer och generationer går och redan de unga behöver mera utbildning i vad som krävs för ett ansvarstagande medborgarskap. Den pedagogik Martha Nussbaum visar oss är den Sokratiska pedagogiken med reflekterande samtal som bygger på betydelsefulla och kritiskt genomtänkta argument. Hon önskar att Sokrates tankar kring ”the examined life” (Nussbaum, 1997) bör vara vägledande i utbildningar och i våra liv. Men Nussbaum påpekar också att vi måste ställa oss frågan vad ett demokratiskt samhälle är när det är som bäst och hur detta demokratiska samhälle skall utformas. 

Nussbaum påpekar vidare att; ”demokratier över hela världen underskattar och negligerar kunskaper som vi alla behöver för att hålla demokratin levande, respekterad och värd att räkna med” (Nussbaum, 2010). Naturligtvis går det att skönja hennes oro över att komma på "fel väg" med vår utbildning och hamna fel i balansen mellan ekonomiska- och humanistiska ämnen och däri­genom tappa förmågorna som krävs för att vid­makt­hålla de globalt sköra demokratierna. Nussbaum påpekar hotet från en ökande instrumentalisering av utbildningar, utbildnings­system och utbildningssyn. Det är också utifrån detta hon fångar upp Sokrates men också Aristoteles tankar som verktyg för att visa på en mer reflexiv väg som utifrån det granskande livet utvecklar våra handlingar och inte bara får oss att göra bara för att vi alltid har gjort. Denna kritiska granskning innebär att förnuft sätts före tradition och att detta förnuft skall utnyttjas som hävstång för förändring och förnyelse.

Vi är alla en del av vår verklighets helhet och genom det granskande livet kan vi tillsammans utveckla och fylla upp den individuella rollen till ett gemensamt medborgaransvar och slå vakt om och utveckla vår demokrati. Naturligtvis kräver detta en ärlig självreflexion och ett kritiskt tänkande kring traditionens normer men också kring samhällets regelverk. Vi måste våga förändra för att gå vidare och skapa ett starkt socialt folkstyre. Som individ är vi också en del av det lilla samhället men måste också förstå och se vår del i det större. Vi är alla en del av något större och vi är alla en lika viktig byggsten för demokratin allt ifrån lokalsamhället via det regionala, nationella till det internationellt globala och mångkulturella som världsmed­borgare. Det ansvaret kräver individuell och kollektiv förmåga att leva sig in i och förstå sin nästa. 

En grund för humanism som byggs upp av kunskaper om våra likheter och vårt gemen­samma globala ansvar för demokrati, miljö etc. Nussbaum (1997) kallar detta ”narrativ imagination” och menar en förmåga att utifrån kritiskt tänkande med fantasi förmå berätta och med empati skapa bilder av verklighetens hot och möjligheter. Det är klart att detta inte är helt lätt utan kräver utbildning, hotet är att individen utbildas till en oreflekterande produktions­faktorer utan förmågan till kritisk granskning och utan resurser att samhällskritiskt utveckla demokrati. Därför krävs en humanistisk utbildning och därför är det trängda needs så viktigt. Hon har redan låtit antyda att det redan gått för långt åt fel håll och att det är hög tid att odla humanism, ”cultivating humanities”, och här påpekar hon att det inte enbart handlar om att utbilda till ett yrke utan också att utbilda till att vara medborgare. Medborgarbildning är inte ett okänt begrepp och såväl Kunskapscirklar som Medborgarskolan och ABF har gjort en stor gärning i vårt land. Nussbaum räknar upp en rad viktiga studier som kultur, språk, litteratur etc. som utvecklar individens förmågor som medborgare för att bygga upp en stark demokrati. För Nussbaum är medborgarskapsfrågan av naturliga skäl kopplad till såväl mångkultur som kosmopolit och världs­med­borgarskap.

Martha Nussbaum poängterar också att fokusera medborgarskaps­frågan både lokalt och globalt. Grundläggande utifrån detta är i vilken utsträckning individen inte bara kan förmå förstå den egna kulturen utan också förmå förstå andra kulturer. För att klara av detta krävs ett dubbelt perspektiv ett både ett inåt- och ett utåtperspektiv. Det är naturligtvis också en stor fråga vad medborgarbegreppet och dess ansvar skall bestå av och riktas mot. I varje lands kontext existerar såväl institutionella som kulturella ”settings” och också politiska, ekonomiska, sociala och teknologiska skillnader. En viktig uppgift i bygget av en socialt välfungerande demokrati är att skapa en för alla lika access till samhällets alla delar. Alltså bryta upp låsta skillnader. Här kan konserverade traditioner utgöra motkrafter mot demokratiska förändringar som måste diskuteras reflekterande och kritiskt med betydelsefulla och genomtänkta argument. Instru­ment­aliseringen av utbildningen är en sådan konserverande tradition. Den handlar om hur utbildningen organiseras, hur den genomförs och naturligtvis att dess uppgift är att enbart ge yrkesut­bildning. Nussbaum kallar detta profit och hot. I tidigare skrivningar har jag påpekat det sneda i att Bolognas kursmål inte tar upp sociala mål vilket precis som Nussbaum påpekar är de som bygger demokrati och i detta sammanhang är också individens förståelse för mång­kulturalitet nödvändig. 

Genom att studera framsidan på Martha Nussbaums bok ”Not for Profit” med ytterligare rubrik ”Why Democracy Needs the Humanities” är det möjligt att ur den valda designen uttolka bokens bud­skaps­innehållNussbaum vänder sig inte emot yrkesutbildning men påtalar vikten av att addera utbildning som ger kunskap och adekvat förmåga att utveckla och stärka demokrati. Förståelse för mångkulturalitet är en bärande del av medborgaransvaret för bygget av demokrati. I Spanien då araber, kristna och judar levde tillsammans användes begreppet con­vivencia, uppbyggt av con (med) vivencia (vivere, leva) att leva tillsammans. Det världs­medborgarskap Nussbaum påtalar finns i olika grader, dels en strängare där vi skall känna lojalitet med alla globalt och dels en mildare där vi skall känna lojalitet mer lokalt. Nussbaum ägnar sig i boken Cultivating Humanity (1997) mest åt den milda men sympatiserar med den strängare versionen av begreppet. Trots att man anammar det globala världsmedborgar­begreppet så behöver man inte och skall inte ge upp det lokala. Det blir som vissa stora världsomspännande företag uttrycker det i ett nytt begrepp ”glocal - act global and think local”. Utbildningen till världsmedborgare skall börja tidigt med element som olika kulturer och historia med inslag också av avlägsna länders kultur och historia. Ser vi till vårt land består även det av olika kulturer som är framsprungna ur kontextuellt helt olika villkor. Detta formar och ger skillnader som vi måste förstå och överbrygga.

Kritiken mot Martha Nussbaum har kommit ur att hon anses ha ett tolkat överfokus på självför­verkligande perfektionism och att hon bygger upp en universalitet där den individuella männisdemokratikan försvinner i mängden. Hur som helst är det viktiga tankar och förslag till lösningar hon lyfter fram. Genom hennes texter kan skönjas en beskrivning av vår socialdemokrati med vår tradition av sociala intresse för de så kallade välfärdsfrågorna och hur dessa skall styras jämlikt av folket. Men också hur folket genom skatter kollektivt är en del av att ta sitt med­borgaransvar. Denna vädjan om ansvar har också organiserats i val, kollegialitet, skyldigheter och rättigheter och vi är alla en del av detta sociala folkstyre. I Obamas tal kunde vi i januari 2012 höra hans vision av hur medborgaransvaret i det amerikanska samhället skulle utformas. Alla skall betala mer skatt och känna att de tar ett större ansvar i det amerikanska samhället, men också gemensamt få ett jämlikt, starkare och mer demokratiskt samhälle tillbaka. Obama beskriver precis som Nussbaum ett mål, det allmännas bästa och båda pekar på det öppna där alla deltar och tar ansvar. Medlet Nussbaum själv pekar på är det sokratiska samhället. Den debatten är viktig i varje kontext. Ett tecken på ansvar där vi reflexivt och kritiskt debatterar med väl genomtänkta argument. För att bättre förstå, hålla i och utveckla vår demokrati krävs inte bara utbildning för ett yrke. Det finns ett stort omedelbart behov av utbildning också i humanism. Låt oss därför aldrig glömma det viktiga kursiverade lilla ordet, på framsidan av Nussbaums bok. Det handlar om alla och det handlar om nu.

Ordet som ropar – Needs.

Karl-Gustaf Svanström

Källförteckning

Burman, Anders och Mehrens, Patrik (red.) (2011). Det goda lärandet, En antalogi om liberal educations, Lund, Studentlitteratur

Nussbaum, Martha (1997). Cultivating Humanity. Cambridge, Massachusetts. London, England: Harvard University Press

Nussbaum, Martha (1997). Not for Profit, Why Democracy needs the Humanities. Cambridge, Massachusetts. Princton, New Jersey, USA: Princeton University Press

Phillips, Christopher (2001). Kafé Sokrates, Filosofi på ett nytt sätt, Stockholm Bokförlaget Forum