Knaster är det enda...

nov192007

Litterärt

Knaster är det enda...

knaster är det enda som efterlämnats
tolkningar vill vinnas
men eko är det enda som existerar

inget går längre att återskapa
nytt är redan för gammalt
några slut finns inte längre
startskotten har tystnat
sedan den sista föll

det regnar
det regnar inte alls

äta är det enda som räknas
men ingen orkar tillaga

några slut

du sa aldrig det jag menade
inte heller vad som föll dig in
skrapade upp torkade rester
från spruckna

jag är
jag är min

och med mig där och dig här
kan avståndet inte bli större
hyperventilerar bort tankar

känslor utan kommentarer
förundersökningen läggs ner





naglarna biter millimeter millimeter
frossar ömsandet svidandet

tomma hål finns utanför
aldrig på samma hållplats

hur kan någonting någonsin vara rätt
när allting är fel
varför rätta felen

om

det inte är någon mänsklig rättighet
att skita ner där människor ska sitta

märkliga mänskligheter
frossar ömsandet svidandet




sjukdomstillståndet är svindel i fötterna
diagnos fastställd frånvarande patient
infinnes storstäda välfärden
omprövning krävs för överlevnadsvillkor
sakfrågor stryker pressveckor

svara först tänkare
dieter hungrar ute
vändplan belamrar framfart

fornlämningar ej uppfunna
lärolösas existenskrav interiörar
svindel i fötterna drabbar allt
journaler borta utan ben





oro fladdrar kroppen
smärtar tröstlösheten intill andningen
ingen vågar gå förbi längre
bortrövade steg vänder inte om
låser inne

maten serverad prick
bortlåsta utanpå
ringklockan avvisar entré

dukningen kall mätt otömd
tröttheten tvingar tystnaden
stegrande





natten äter frukost med eftermiddagen
mitt på dagen önskar vara discokula

det är frukost och lunch och middag
och mellanmål såklart
det är stjärnor och månar och solar
såklart

det är nakna nätter som skyler sin kropp
i mörkret
det är tassande väntan
hopp gömda bakom dörrar

var så tyst
var så liten
var så bäst




har svårt för folk som äter saltgurka
och du är vacker längst bak
men du är ju för fan bara människa
född ogjord och bortkommen

fotografier fotas för minnet
men utrota saltgurkan
solrosfrön kan följa med

maskerad i trädgårdslandet
alla är törstiga utelämnad
inne är torkan också
men utan maskerad
bara trångt

bortkommen alltid försvunnen
minneslös
du är ju för fan bara människa




om möjligt inte var omöjligt
skulle så mycket vara enklare
till och med enkelt

telefondisplayen lyser upp
lever för alltid på kommando
vill dricka te med gröna anna
med risk för överhettning

solen hänger sig åt displayen
vill kunna lysa likadant
trött på likaheten
trött på att snurra samman

vill pröva nya spår
utan ödslig utgång

jag växer tillsammans
minneslundarna
vårdar varandra
hoppas på att just du ska komma
ifrån
en liten stund för närhetens skull

dova gömmor
önskar

ristningar skrämmer
ge mig

bege mig till annanstans
skänker sista chansen varsågod
bär omsorgsfullt
minneslundarna