Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

jun032012
Skrivet av Christina Sassner
PDFSkriv ut

Christina SassnerChristina SassnerDet här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken.

Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver om stort och smått och om det minsta lilla stilla. Kanske mellanrummen. Kanske mellan raderna. Novellsamlingen pryder förlagens postfack i detta nu medan en kortroman tar form. Jag älskar stavelser och meningsbyggnad och bokstäver och ett ord framför ett annat. Och poesi. Glöm aldrig poesin.

I övrigt föredrar jag att lägga patiens framför att åka motorcykel. I övrigt ligger en krysstidning samt en sambo bredvid mig om kvällarna. I rummet intill ligger vår dotter. Katterna slänger vi ut innan läggdags.

 

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

 pffft pffft Slangen är död ligger platt mot grusets tänder. Stenarna suger i sig det sista andetaget. De njuter av vinddraget – det är varmt denna sensommars förmiddag. Skuggan infaller inte förrän fem över tre. Inte ens då får alla stenar andas ut. Taggbuskarna är lövlösa och sänder skelettskuggor.

Stigen är smal. Stigen som leder ner till vattnet som få badar i. Alltför få tänker gruset som inväntar varje chans till punktering. Dammet ger rethosta torkan väsande andetag. Stenarna sprätter när enstaka cyklar far fram med längtan till havet. Blundar hårt när flämtande hundar söker med nosen. Efter halvdags hoppfulla blickar mot horisonten uppenbarar sig äntligen en gammal herrgårdscykel. Tunna däck. Stigen fräser i värmen – blänger på gruset. Nu sköter du dig nu gör du ditt jobb annars…

 Gruset samlar styrka och sten. Vassa tänder mot himlen munnar att fylla med liv. pffft pffft Småstenar slickar läpparna efter det sista andetaget pffft pffft vi lever igen! Stigen svalnar en aning. Belåten över att trotjänarna utfört sitt jobb. De måste andas för att orka. Grässtråna – de som obönhörligt försöker tränga sig upp genom sandmarken måste tryckas ner för stigens överlevnad. De är svaga nu alla är vi svaga under solens rusningstrafik.

Aj jävlar! Kedjan överrumplar kjolstyget med korsstygn och spetsdrapering. Jag vill ha dig stönar kedjan och skrockar smårostigt. Jag har tittat på dig länge nog nu du din retsticka att fladdra framför ögonen på mig. Kittla mina nerver av stål. Ditt vinddrag är förbi – nu är du min! pffft pffft

 En varm torr förmiddag. Tjugo minuter över tolv. Akta dina bara ben – utmärglade taggbuskar trängs längs stigens kant. Du är inte säker förrän du når vattenranden. Där du kan skölja dig tills du fryser. Medan solen brännmärker din kropp.

 pffft pffft Slangen är död kjolen förstörd. Rostiga kyssmärken all over.

Inline article positioning by Inline Module.