Lund har allt utom vatten


För länge sedan, i något slags gyllene tidsålder somliga av oss blickar tillbaka mot med glans i ögonen, fanns det inom litteraturen ett fenomen som gick under namnet följetong. Idén var att låta läsarna av en tidning eller ett mer obskyrt litterärt magasin med jämna mellanrum ta del av en längre sammanhängande historia.

Ofta bestod historien av ett flertal trådar som flätade in i huvudhandlingen och bars upp av ett karaktärsgalleri stort nog att fylla båda sidorna i en fotbollsmatch. De var ofta döpta efter sina huvudpersoner, Oliver Twist, Idioten, Odysseus. De var ofta skrivna av Dickens, Dostojevskij och i enskilda fall, av Joyce. Sällan av kvinnor.

I slutändan resulterade dessa texter i de superkanoniserade verk vi alla har i våra hyllor och som merparten av oss också läst.

Trots att följetongen som form och som idé var mycket framgångsrik, framför allt i England och Ryssland innan första världskriget, gick genren in i skuggan. Kanske var det till fördel för den masspublicerade romanen, kanske för novellen, som tog dess plats på tidningssidorna och magasinen.

Nog om historia.

Här är vi idag.

Det samhälle vi för närvarande lever i bygger kring korta texter, små paket av fragmenterad information som slungas mot oss med våldsam kraft och väldig hastighet. Vi tar del av historier på det sättet.

Den bild av världen vi idag har tillgänglig är ett resultat av att vi pusslar samman dessa fragment till den mosaik som blir vår samtid. Vår världsbild. Inte undra på att bloggtexter, krönikor och noveller fått vind i seglen. Inte undra på att tv-serien klivit in i finrummet. Vi tar del av dem i tidningar, på tv, genom våra datorer och phones och tablets och pads.

Håller man det i åtanke är det bara en tidsfråga innan följetongen kommer tillbaka i modern tappning. Den är, eller borde kunna vara, en passade spegling av vår tid. Korta kapitel som växer samman till en mer sammanhängande historia. Känner du igen dig? Bra. Välkommen till det första steget.

Skrivkooperativet Alla, eller SkAlla, är en självständig grupp författare med rötter i Lunds Universitets Författarskola och Lund har allt utom vatten är vår följetong.

Staden Lund är ett mikrokosmos, som trots sina urgamla rötter, sin gentrifierade utsida och akademiska spjuverism är en modern mångfasetterad helhet fylld av liv, berättelser och oväntade krökar. Så snart man börjar skrapa ytan och verkligen ser människorna som cyklar eller går längs de lugna gatorna kommer ett intrikat nät att breda ut sig.

Varje vecka kommer SkAlla att göra nerslag i det nätet, följa trådarna för att se var de leder. Vilka andra trådar som berörs på vägen är ännu okänt. Varje enskild författare skriver en karaktär, eller ett perspektiv. Det finns ingen färdig mall och ingen färdig handling. Som i vardagen vi delar med varandra kommer handlingen att växa fram organiskt från karaktärernas (och författarnas) interaktion. Det blir en resa och vi är glada över att få dela med oss av den, genom Tidningen Kulturen och Freke Räihäs utomstående redaktörskap, till er.

SkAlla

23. Nils-August – Lina – Tobbe

PDFSkriv ut
Litterärt - Lund har allt utom vatten
Skrivet av Nils-August – Lina – Tobbe
maj182012

Lund har allt förutom vattenLund har allt förutom vattenLepidopteras vingfjäll har intresserat klimatforskarna starkt de senaste åren. Vi tror vanligtvis att fjärilarna har de mest spektakulära, lysande färger, men inget kunde vara mer fel. Lepidoptera saknar helt och hållet färgpigment. Deras vingfjäll innehåller stället en komplex nanostruktur, uppbyggd av ett hårt kolhydratämne, kitin, som också förekommer i andra insekter och skaldjur. I form är dessa strukturer uppbyggda av särskilda, avancerade byggstenar, hos vilka inga räta linjer alls återfinns. Dessa strukturer går under namnet gyroider.

Dags för paus. Tobbe reste sig från datorn, sträckte hela sin långa rygg tills han blev en tvåhundrafyra centimeters furustam. Med armarna utsträckta nuddade han vid medaljongerna i lampkronan. Han skulle baka, gillade att göra det då han skrev, det blev sköna pauser då. Händerna mitt i degen istället för huvet mitt i plytet, så att säga.

Han gick ut i köket och tog fram bunke, träsked och ingredienser. Smälte först smör i en kastrull, så i med mjölk och blanda till exakt trettiosju grader, inte ens en halv för mycket, utan exakt. På med lite degvätska över jästen i bunken, röra ut, i med resten av vätskan, kardemumma, socker, salt, ekologiskt vetemjöl.

Tobbe skrapade också ur det som var lämnat i morgonens grötkastrull och blandade i; tyvärr fanns det ingen vassle kvar i huset, det ger ju en alldeles förträfflig saftighet. Han täckte bunken med en ren kökshandduk, lämnade degen att jäsa och återvände till datorn.

Gyroiderna fångar upp allt ljus som träffar dess yta, men reflekterar enbart vissa av ljusets våglängder. Det medför att extremt speciella färger och mönster uppstår, kulörer som inte återfinns någon annanstans i världen (så vitt vi vet). Vi tror oss se de mest praktfulla färger och mönster på fjärilarnas vingar, men i själva verket är det ett optiskt fenomen, vilket lockar forskarna som arbetar med utvecklingen av solcellerna i den förnyelsebara energiförsörjningen.

Läs mer: 23. Nils-August – Lina – Tobbe

22. Kjell

PDFSkriv ut
Litterärt - Lund har allt utom vatten
Skrivet av Kjell
maj112012

Lund har allt förutom vattenLund har allt förutom vattenKjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en lämplig tidpunkt. Tänk om Ramona är på väg och förväntar sig kaffe. Han måste skriva en lapp.

Den bruna ulstern sätter han på sig igen. På måndag måste allt ordnas. Svarta kläder får det bli, begravningsbyrån, skattemyndigheten, banken och morbror Ivar; han måste underrättas. Kjell klottrar ner några ord på en lapp som han fäster i brevinkastet, tar nyckelknippan och låser dörren. Sen går han iväg till vårdhemmet som inte ligger så långt bort, nära Clemenstorget.

Lyktorna har tänts och kvällen är mild. Marken under buskarna, som kantar Laurentiusgatan, är blå som havet av all blommande scilla. I de höga akacieträden, som doftar så ljuvligt i maj, håller koltrastarna sin nocturne i vemodiga melodislingor. Kjell känner att sången nog är riktad till honom, som tröst.

Personalen låser upp dörren till rummet och lämnar honom ensam med mor.

Signe skyndar uppför trappan till lägenheten ovanför Ramklints konditori. Hon får syn på den vita lappen som sitter i Svansjös brevinkast. Hon tar fram sina läsglasögon och lutar sig nyfiket fram för att läsa; ”Mor har dött”.

Läs mer: 22. Kjell
   

21. Erik

PDFSkriv ut
Litterärt - Lund har allt utom vatten
Skrivet av Erik
maj032012

Lund har allt förutom vattenLund har allt förutom vattenVi tackar för den välskrivna artikeln. Efter noggrant övervägande har vi dock bestämt oss för att inte publicera den. Gerard Richter är en intressant konstnär, men hans målningar av fotografier har blivit analyserade i ett flertal forskningsarbeten de senaste åren och vi anser inte att Er artikel tar upp några aspekter som tillför något nytt angående hans konstnärskap.

 

”Då går jag för dagen då!”

Olof stack in huvudet genom dörren till Eriks kontor och han minimerade snabbt mailet på skärmen.

”Inget svar än, antar jag?”

”Nej”, sa Erik.

”Det kommer säkert på måndag. Sitt inte hemma och var nervös nu, det går säkert vägen den här gången. Du får ha en trevlig helg!”

”Detsamma.”

Han hörde Olofs steg avlägsna sig i korridoren. Erik satt kvar, tryckte upp mailet men läste det inte igen. Istället klickade han på soptunnan så att det sögs in i den. Kinderna blossade, den hårda klumpen i magen växte ytterligare.

Han borde ju ha berättat för Olof, såklart.

Men han hade blivit så besviken. Och Erik skämdes så. Det var ju det här han hade, det enda. Det var det han aldrig hade tvivlat på, det enda i hans liv som har gått lätt. Det var hans ändamål. Hans läshuvud. Hans akademiska förmåga. Raderna av högstabetyg som liksom kom av sig själv. Det var det som hade blivit Erik. Och nu började det vackla, det också.

Läs mer: 21. Erik
   

20. Ingrid

PDFSkriv ut
Litterärt - Lund har allt utom vatten
Skrivet av Ingrind
apr272012

Lund har allt forutom vattenLund har allt forutom vattenDet hade hänt så mycket de sista veckorna. Jobbiga saker, men också fina saker. Det är så livet är lilla Mia, hade Ines sagt med ett litet leende på läpparna och en nästintill omärkbar skakning på huvudet. Kartongen med pappersservetter var snart slut och när Mia såg det gamla välbekanta ansiktet med de unga pigga ögonen framför sig kunde hon inte stoppa skrattet. Det kom plötsligt och trängde upp från magen. Först trodde hon att det skulle övergå i en ny gråtattack, sen kände hon att det inte fanns mer gråt. Bara glädje och ett stilla vemod.

Det var precis efter att Ines hade fått en stroke och hamnat på sjukhus igen som Lina hade ringt och bett att få träffas. Det var flera år sedan de setts, men kramen Mia fick var varm och hjärtlig. Lina hade berättat om Ingrid som hon plockat upp på bron vid motorvägen. Ingrid svarade inte i telefon och ville inte säga något om vad som hänt när Mia besökte henne. Hon satt bara i sin fåtölj och stoppade då och då in ett nytt vedträ i brasan. När Mia frågade vad hon gjort på bron, dröjde Ingrid lite och svarade sedan med en fråga om hur det gick för Mia med studierna. Mia hade svarat, men bara efter några ord såg hon hur Ingrid försvann bort. Slöt in sig. Under några dagar hade Mia glömt anteckningsboken som hon hittat hemma hos Ines. Hon besökte Ingrid varje dag och blev mer och mer irriterad och ledsen över att hennes pappa inte gjorde något. Så kom Ines hem från sjukhuset. Den här gången med hemtjänst tre gånger om dagen trots protester. Hon plockade fram alla sina böcker med sidor fyllda med sirlig handstil och gav till Mia med uppmaningen, läs. Det var genom böckerna som Mia fick reda på att hon haft en bror. Att det fanns en grav med namnet Bosse. Malin hade följt med henne dit. De hade stannat länge vid graven som kantades av de små virkade figurerna som Ines satt dit. Sedan hade hon pratat länge med sin mamma som först suttit lika innesluten som förut, inte velat anförtro sig. Tillslut var det ändå något Mia sa. Var det när hon frågat: ”Tänker du på honom någon gång?” eller ”Varför besöker du aldrig graven?” Då brast det.

Läs mer: 20. Ingrid
   

19. Öster

PDFSkriv ut
Litterärt - Lund har allt utom vatten
Skrivet av Öster
apr202012

Lund har allt utom vattenLund har allt utom vattenPå en karta är allting platt, men det är missvisande: Lund är inte bara idéernas stad, Lund är också Sveriges mest kuperade stad. Och det är lummigt, frodigt. Jag brukar säga gröna Lund. Och så är det ju. Våren i Lund! Magnoliorna!

Dammen nedanför Östervångskolan är smyckad med vegetation av okänd art, skräniga fåglar som är lösa i magen såhär på vårkanten och någon gång en kundvagn. Jag vet, det är förmodligen inte konst, men det ser anordnat ut när den ligger där. Riggat. Särskilt på vintern, när hjulen sjunkit ned lite i isen, och vagnen står snett. Jag vet en fin en som fotat den. Nu i april ökar barnen sitt springande igen, men ute på trottoaren måste de se upp. Susande cyklar åt båda håll och en och annan pipande unge som trillat ur sitt rede i träden och mosats mot asfalten. Det är Dalbyvägen, det. Dalbyvägen är lång och övergår i väg 16 i höjd med Linero.

Vi befinner oss på öster. Här bor cirkus en knapp fjärdedel av vårt rikes dryga hundratiotusen lundensare, ganska exakt. Om du står med händerna mot det iskalla broräcket och spanar ned på de förbiilande motorfordonen, oavsett om det är med tillförsikt eller i ett rop av förtvivlan, befinner du dig ovanför vårt lands äldsta motorväg. Europaväg nummer 22 har nämligen löpt mellan Malmö och Lund ända sedan 1953. Aldrig glömmer Jakob den dag då han hjälpte en karismatisk student/pensionär, med fräsiga glasögon och engagerat kroppsspråk som stod på betåkern bredvid sin ärtgröna, tuffa sportbil. Nej, inte till sjukhuset, men gärna till universitetet, jag har en föreläsning jag inte vill missa. Kan du skjutsa mig dit? Jakob tänker fortfarande på den där dagen, fastän fyra år passerat. Hur gick det sen? Borde han ha kört till sjukhuset ändå?

Det finns en buske med hundratals nappar, en gravhög vid namn Tre högar, ett flertal skolor, en väg med ett för somliga skrattframkallande namn (Snorres väg), Sommarlovsparken och Bananparken, kilometervis med gångstråk och promenadvänliga områden, en artistmamma och en lång asfalterad sträcka på vilken folk går, cyklar, springer, åker inlines eller rullskridskor eller rider. En del tar sig ända bort till Södra Sandby innan de vänder, möter motvinden och stretar tillbaka. Linero är första, eller sista, beroende på i vilken riktning man ser, tecknet på samhälle. Fortsättningen ligger där som ett carte blanche. Det är ännu åkrar och åter åkrar, men byggplanerna är både satta i verket och på gång: öster expanderar. Kommunen gör kanske en namntävling på vad det nya området ska heta och minns då att det första du kommer att tänka på är precis det du ska skriva. Men vi vet vad du gör. Du kvider en stund där, med pappret framför dig, och klämmer sedan fram något fett och flottigt, läser högt för att få din kärlek att skratta, lägga armarna om dig och berömma din slagfärdighet. Men blir istället nedslagen för det enda svar du får är ”hm”.

Läs mer: 19. Öster
   

Fler artiklar...

Sida 1 av 5.