Veckans titt i hyllan

Veckan från hyllan Vecka 21 - 2012

Krönikor - Veckans titt i hyllan

Skrivet av Gregor Flakierski

maj192012

Gregor FlakierskiEgentligen hade jag tänkt skriva om vår statsministers rasistiska uttalanden. Men då nåddes jag av meddelandet att Carlos Fuentes hade dött. Och då kändes Reinfeldts korkade rasism lika stort som Reinfeldt själv – mycket litet.

 Alltså: Den mexikanske författaren Carlos Fuentes är död. Han avled av hjärtbesvär på ett sjukhus i Mexico City.

 Han var en av Latinamerikas viktigaste författare, kanske en av de mest betydande i världen. Fuentes slog genom internationellt 1959 med romanen ”Där luften är klarast” (svensk övers. 1987). Den banade väg för det som kom att kallas ”El boom”, en språklig hybrid, förmodligen helt i Fuentes smak, som beskrev den våg av latinamerikansk litteratur med namn som Carpentier, Cortazar, Garcia Marquez och Vargas Llosa, och som lite vagt brukar ges beteckningen magisk realism.

 Carlos Fuentes var känd för att helt osjälviskt hjälpa fram sina kollegor, en inte alldeles självklar egenskap i den litterära konkurrensens värld – tänk bara på det famösa bråket mellan Gabriel Garcia Marquez och Mario Vargas Llosa. Ingen har som Fuentes lyft fram det verk som han själv höll som helt outstanding under 1900-talet, och jag är benägen att instämma, Garcia Marquez ”Hundra år av ensamhet”.

Veckan från hyllan, vecka 20 - 2012

Krönikor - Veckans titt i hyllan

Skrivet av Gregor Flakierski

maj122012

Gregor FlakierskiPå måndag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Kulturministern har kollat upplagesiffrorna och kommit fram till att den där Strindberg måste vara lika bra, eller kanske till och med bättre, än Liza Marklund. Det ska vi fira! utbrast ministern, och anslog den hisnande summan av 200 000 kronor till Strindbergåret. Eller hur mycket det nu var.

Egentligen lika bra det. Vore närmast tragiskt att se den gamle radikalen mumifierad och upphöjd (degraderad?) till statligt sanktionerad Stor Författare. Förmodligen skulle han skriva någon vass satir över detta sakernas tillstånd.

Och jämfört med skärpan i hans penna skulle grävandet i en tårta framstå som rena söndagspromenaden.

Strindbergs författarskap är snarare ett äventyr i våldsam storm. Vad han än gjorde var det med stort hjärta, och mycket hjärna.

Äras den som äras bör, här kommer min hyllning till Sveriges största författare.

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Krönikor - Veckans titt i hyllan

Skrivet av Gregor Flakierski

maj052012

Gregor FlakierskiDet är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog (om man inte förfäktar den groteska idén att kultur är allt), men visst förvarar ett OS sin plats även i en kulturtidskrift.

Det skrivs naturligtvis böcker om idrott, och inte så få heller. En del av dem är faktiskt riktigt bra kulturhistoriska studier, välskrivna dessutom.

Men det är mer än så. Konst har varit en OS-gren, ja till och med flera. Och det började just i Stockholm 1912.

De moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin hade som ideal en fredlig uppfostran för både kropp och själ och ville förena idrott och konst. 1912 i Stockholm kunde konsten introduceras. Man tävlade i fem grenar: arkitektur, litteratur, musik, målning och skulptur. Som småningom infördes olika underavdelningar till samtliga grenar.

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Krönikor - Veckans titt i hyllan

Skrivet av Gregorz Flakierski

apr282012

Gregor FlakierskiGuernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått i knappt ett år, bombades staden av den så kallade Condorlegionen från tyska Luftwaffe. Nazistregimen i Tyskland, tillsammans med Mussolinis Italien, stödde upproret mot den lagliga regeringen.

Stora delar av staden ödelades totalt. Siffrorna över dödade varierar, de baskiska myndigheterna uppgav 1650 personer, medan enligt tyska källor dödades omkring 300 människor.

Bombningen utfördes på initiativ av den fascistiska rebellarméns ledare general Francisco Franco.

Guernica saknade all militär betydelse. De flesta männen var vid fronten, och den vapenfabrik som fanns i staden låg i utkanterna. Det var en ren terrorbombning, en maktdemonstration och en uppmaning till underkastelse. Att det riktades mot den baskiska kulturens historiska hjärta var ingen tillfällighet.

Mot bakgrund av de krigets fasor som väntade runt hörnet framstår ödeläggelsen och antalet offer i Guernica som relativt beskedligt. Men det är första gången som terror från luften riktad mot civila inträffar i den omfattningen, och det är också ett förebud om vad som komma skall.