Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

Krönikor

Skrivet av Stefan Hammarén

maj102012

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.

Stefan Hammarén Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från fabriken hamnat till väsen och lust hos tre olika blodläkare (inklusive den finsk-ämerikanska, + hos en klinikchef, också hos en kärlkirurg som var buktalare dessutom, och någon fullblodsdåre, samt en mexikansk blodläkare, samt en tyska som kom och tittade på mig och skulle analysera blodet med en nyuppfunnen analysmaskin, samt till Loserförfattarfabrikens personalmedicinman som alltid vill sjukskriva mig och tål inte mitt blodbad, var jag också på tapeten hos någon samlad blodläkarpanel av landets ledande ditos. Och fanns en läkare som mest bara pratade ditt och datt i över en timme, mest om blodbad. Allt började med att vanliga tandläkaren inte vågade göra en löjlig grej i min käft, remitterades till käckirurg som var desto ivrigare fastän feg, det någon månad innan jag for till Skåne-borta hos Emma för länge sedan, och den hösten förpassades jag närmare till blodläkaren, som fick för sig att blodsblodproven inte passade ihop sinsemellan, mönstret föll inte in i handbokens ingen sida, enligt bilden som det borde trots sjukdomsbild möjligt. Fick för sej därför att jag kan ha ett unikt blod. Sedan tänkte de också i början ta livet av kära mej, skulle testa ett ultramodernt blodstillande preparat, som kan vara riktigt effektivt (på somliga), och jag var ditkallad för tester av det och samma morgon hade de kommit på det, i mitt fall passar det absolut inte, är direkt livsfarligt, blir helt motsatt verkan, trombocyterna hade helt försvunnit på mig = död omedelbart framför deras ögon.