August Strindberg 2012

jan072012

Skrivet av Jessica Johansson

Krönikor - Jessica Johansson

Jessica JohanssonOm August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en författare som i år, 2012, varit död i hundra år fortfarande kan väcka så pass starka känslor.

Det lustiga är att han själv redan i livet knappast förringade sin egen betydelse. Han lär ha sagt till sina vänner och bekanta att de skulle vara aktsamma om vad de skrev i sina brev till honom, eftersom dessa säkerligen skulle komma att publiceras efter hans död. Det fick han rätt i. Han hotade också folk som inte föll honom i smaken, med att minsann skulle ses i hans nästa roman. Ett hot som, när han blivit en berömd litterär person, förmodligen kunde få mottagaren att darra på manschetten en aning.

Han påstod sig ha en eld som var den största i Sverige. Såhär 100 år senare så tycks också detta påstående ha en viss relevans, med tanke på att få nu levande författare väcker sådan anstöt som Strindberg.

Om Strindberg hade levt idag så hade han förmodligen väckt precis samma anstöt. Han var anti-nationalist och kallade sig istället för europé. Han flydde landet om förlagen inte ville publicera hans verk, skrev dem på franska och gav ut dem i Frankrike istället. På så sätt kom de givetvis småningom tillbaka till hemlandet Sverige och gavs ut också här. Han skrev Liten katekes för underklassen, där han i påstående efter påstående lyfte fram på vilka sätt överklassen tuktade underklassen för att bibehålla sin höga position. För att inte tala om de perioder då han ägnade sig åt kemi, religion eller mest åt att dricka absint och bli halvt om halvt psykotisk (som går att läsa om i den utmärkta tunna romanen Inferno). Han hade nog med råge lyckats klå Fredrik Reinfeldt i en debatt.

Visserligen lär hans kvinnosyn inte ha varit den bästa, men också det kan ju vara intressant att veta mer om och fundera kring varför den uppstått.

Förmodligen kommer man som svensk att vara ganska mätt på Strindberg när årets tolv månader har förflutit, men jag tänker passa på att ta tillfället i akt och närmare bekanta mig med verk jag inte läst av honom. Därför har jag startat en läsutmaning som går ut på att under året tillskanska sig fyra verk av Strindbergs penna. Den som vill får vara med. Det finns mycket att välja på – brevsamlingar, noveller, romaner, pjäser och stridsskrifter. Även om en del av texterna förmodligen kommer att upplevas som svåra att ta till sig och förlegade, så finns det minst lika många som är lika aktuella och läsvärda idag. Det är jag övertygad om. Och bara det är värt att fira i dagarna 365, tycker ni inte?

Jessica Johansson