Den "radikale" Strindberg och kvinnoföraktet

jan252012

Skrivet av Anna Remmets

Krönikor

Anna RemmetsI Aftonbladet Kultur hyllar Göran Greider "den röde Strindberg", mannen av folket. Jag uppskattar August Strindbergs litteratur av flera anledningar men samtliga av dessa är estetiska aspekter, i den mån man nu kan tala om något sådant som ren estetik, vilket är en mycket öppen fråga. Men när jag läser den "radikala" Röda Rummet är det kvinnoföraktet som blinkar starkast i rött mot mig.

De inskränkta, grymma, snobbiga och prostituerade kvinnorna dryper från bokens sidor. Vilket som bekant är fallet med många av Strindbergs böcker. Men nu är det ju så att vi tidigt får lära oss att Den Store Diktarens litterära geni är sådant att vi förväntas ha överseende, eller åtminstone förmå uppskatta det Estetiska som finns bakom. Vi lär oss inte att vi som kvinnor ska känna oss så personligt påhoppade att vi går ut och demonstrerar när en Strindberg-pjäs sätts upp.

Det får mig att tänka på en pjäs jag såg i höstas. Pjäsen var baserat på en text med ett radikalt innehåll, men framförallt med en vass och mycket estetiskt medveten satir. Märkligt nog skrevs det mindre om detta än om de kränkta män som hotade med att demonstrera utanför teatern där pjäsen sattes upp. Jag talar givetvis om Scum Manifestet av Valerie Solanas som sattes upp på Turteatern.

När jag läser Göran Greider analysera det politiska innehållet hos Strindberg och hylla dess radikalism, reflekterar jag över hur man främst ser det stötande hos Solanas, medan man så ofta helt tycks kunna bortse från det hos stora manliga författare som Strindberg och tala om en diktare som stod på folkets sida när han i själva verket uttrycker den grövsta fientlighet gentemot halva befolkningen.

Jag anser att Augusts Strindbergs, liksom Valerie Solanas litteratur rymmer stora konstnärliga kvalitéer, inte minst vad gäller den sylvassa satiren. Frågan är varför inte vi kvinnor känner oss lite mer kränkta än vad vi gör? Varför vi inte gör som de kränkta Solanas-männen och demonstrerar utanför Stadsteatern lite mer? Det blir ju trots allt enligt programmet en Strindberg-vår.

Anna Remmets