Krönikor

Hundliv i Central Park

Krönikor - Gästkrönikör

maj192013

Lilian O. MontmarJag är rädd för hundar, blev biten när jag var liten. Skräcken har tilltagit med åren. Det känns som om varenda hund är ute och sniffar efter just mig! Och det är inte bara en känsla. Om vi är flera personer i ett rum och en hund kommer in genom dörren, går den rakt emot mig. Min skräck stinker lång väg och hundar är ju experter på att spåra. Jag vet att jag inte ska se en hund i ögonen, men ändå. Hunden vet, den är säker på sin makt. Jag kommer inte undan! 

I natt flög jag in till New York och efter ett par timmars sömn, begav jag mig till Central Park West för att njuta av en morgonpromenad i solskenet tillsammans med min dotter och svärson och deras hund. Döm om min förvåning, när jag fick se hela parken full av lösa hundar.

De jagade varandra, rusade runt, krängde, nosade varandra i baken, nafsade, hoppade omkring, slet och hade ett riktigt hundliv. Min dotter har en italiensk Greyhound. Det är den enda hund jag inte kan vara rädd för. Förresten, den är nog ingen riktig hund, när allt kommer omkring. Liten som den är, väger den kanske tre kg.

Plötsligt blir jag ängslig. Tänk om den blir biten! Det får inte hända! 

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Krönikor - Veckans titt i hyllan

maj182013

Gregor FlakierskiVeckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid.

Och så har Arktiska rådet haft möte i Sverige, och Carl Bildt fick göra det han gillar bäst, nämligen att leka statsman och brösta upp sig inför internationella storheter. Betydligt roligare än att behöva jävlas med obstinata väljare i Sverige, som inte ens förstår Carls världsomfattande betydelse.

Arktiska rådet är också ett mycket lämpligt forum för Carl Bildt, det är mest en sällskapsklubb, där man helst inte fattar alltför viktiga, och framför allt kontroversiella, beslut. De kan ju hindra någonting annat. Skulle man till exempel besluta något drastiskt om miljön kan det vara till men för den ekonomiska tillväxten.

Miljöbeslut är ofta det.

Det är bättre med enighet. Och ett givetvis också ett visst mått av förutseende. Därför fattade man i alla fall ett viktigt beslut. Om samarbete vid oljeolyckor. Inte för att det finns någon risk, men bara utifallatt.

Bra med enighet.

Detta är ingen rapport från Loserförfattarfabriken

Krönikor - Stefan Hammarén

maj162013

Martin pescatoreNär jag var en ung man för tider sedan, svarade jag i något tillfällig leda på en annons om en som i grannsocken sålde bort sitt bohag. Jag ringde, frågade vad hon hade, och fanns det gamla skrivmaskiner? jo en riktigt "skräckpjäs", "vad kostar den", "den är fin, 500 mark" (vilket var mycket pengar på den tiden, för länge sedan), "det är ju jättemycket", "den är fin", "går du ner i pris", "nej", "nå då jag köper den nog - kommer i kväll". Jag var svagsint. Gick efter mormor, och berättade att vi skall ikväll åka och köpa en skrivmaskin. Hon tyckte jag var väldigt svagsint, vilket hon hade helt rätt i. Hon sa att hon skall minsann pruta ner priset, att vansinne betala 500. Förresten var mormor nästan en professionell skojare, fastän handlat mest om att skoja pengar av karlar som var miljonärer, och det slutade ju rätt illa för henne på gamla dar när hon inte mer lyckades lura några karlar och pengar hade hon aldrig kunnat hålla (paradexemplet, när hennes lyxMercedes fick något lustigt fel, körde hon den till avstjälpningsplatsen och slängde nyckeln till första bästa lodis (poligubbe) och sa du får bilen, "håll till godo" och han lär ha skinit upp till himlen)(på gamla dar fick hon mormor nöja sig med en volkswagen där avgasen dels kom in i kupén och fick köra med fönstret uppe, standarden föll dramatiskt för gumman som ett tag lyckades lura pengar av en av Helsingfors rikaste släkter fastän själv blev hon av med allt alltid nästan genast, medellös levde hon sin ålders sena höstar fastän kunnat vara jätterik.) Hur helst var hon nu sur som en gurka på mig som hade vansinne, och svagsinne att köpa en gammal skrivmaskin för femhundra. Nå det var inte lätt att hitta fram till flickan som sålde, på vägen i grannsocken knackade jag på på ett ställe, knackade på och öppnade dörren genast som man gör här på landet (när inget hörs) och går in, och inne rusade det en astronomiskt stor hund som tyst hade lyssnat och väntat, skällde inte utan direkt hoppade rakt upp mot strupen, jättehund, stor som en varg minst och dottern i huset fick i sista stund hunden bortsliten, var hemskt, nå väl, en stund senare kom vi till den unga lärarinnan som sålde skrivmaskinen, efter många onödiga småvägar, långt innan det fanns mobiltelefon eller navigator, fanns knappt vägkartor på den tiden. Mormor hade genast taggarna ute från början, pikade, hånade, retade, mobbade den stackars lärarinnan från början, fick även någon extra aversion mot henne, och gav läskiga kommentarer om alla saker hon hade till salu.

En ganska rutten historia

Krönikor - Gästkrönikör

maj122013

Jenny Berggren

“En ganska rutten historia”, så sa hon damen i den beiga kappan på uteserveringen i parken, när jag frågade henne om hon visste vem Harald Edelstam var. Efter en stund sa hennes man:

- ja just det, han var vän med Palme! Jovars, han var bra, men han gjorde en del tjänstefel, därför hörde man inget mer om honom sen tror jag.

Han fyllde 100 år nu, sa jag, och frågade om han visste det.

- nej, svarade han, det hade han inte hört något om.

Vi diskuterade en stund över ämnen som civilkurage och hjältar.

- men vi är så trygga här i Sverige, sa damen i kappan, vi fattar liksom inte hur illa det är i världen.

Harald Edelstam är hjälten vars land glömde bort honom. Eller borde jag säga, valde att glömma bort honom.

Tidningarna har uppmärksammat Edelstam, ambasaden i Buenos Aires har ärat honom, Chile har uppmärksammat honom, UD i Uruguay har haft en minnes högtid. Sverige lyser med sin frånvaro av engagemang i frågan, i Sverige. I skrivande stund har jag ringt Svenska regeringen för att fråga, hur de uppmärksammat Edelstam och blivit vidarekopplad till de olika departementen, likväl utan något svar.

Vem är det? sade en kvinna på kulturdepartementet.

En annan man på UD svarade,

- vet du vad, det har jag ingen aning om! Varför lägger du inte ett mail till oss så ska vi undersöka frågan.  

Veckan från hyllan. Vecka 20-2013

Krönikor - Veckans titt i hyllan

maj112013

Gregor FlakierskiRättegången mot de tyska nynazisterna har inletts. Otäcka typer som har ägnat sig åt att mörda människor med invandrarbakgrund. Under rättegångens första dag uppträdde de arrogant och utmanande. De har ingenting förstått och ingenting lärt.

Det är väl just det som har gjort dem till nazister. Nazismen är den största olycka som någonsin drabbat Tyskland, så det är inte helt lätt att begripa hur man får ihop förment patriotism med en nazistisk ideologi.

Och som av en händelse var det under veckan också årsdagen av Nazitysklands kapitulation. En stor dag i den moderna historien, då mardrömmen äntligen tog slut. Priset var fruktansvärt, och än idag ställer sig många frågan hur det var möjligt.

Ett steg i rätt riktning för förstå det nazismens exempelösa grymhet och brutalitet ges i den nyligen utkomna boken ”Soldater”. Rekommenderas!