Konst: Akay, NUG, Faith 47 m.fl., Street Smart

aug012012

Skrivet av Allan Persson

Konst - Konstkritik

Faith 47 (Sydafrika) Indigo lights rose from our silence Urbant

Akay, NUG, Faith 47 m.fl.
Street Smart
Kulturhuset, Stockholm pågår till 7 oktober 2012

Ohämmade och översvallande urbana uttryck visas sommaren ut och en bra bit in på hösten på Kulturhuset i Stockholm. Grupputställningen ”Street Smart” ger flödande form åt ett imponerande och självsäkert kluster av svenska och internationella streetkonstnärer med gatkonst från millennieskiftet och framåt. Bland de mer namnkunniga svenska graffitikonstnärerna som deltar hör Adam, Akay, Peter Baranowski, NUG och Kaos. De internationella fixstjärnorna går under namnen DTagno (Tyskland), Brad Downey, Swoon (USA) och Faith 47, sydafrikanskan som ställde ut på Subglob i Örebro 2005 och en av få kvinnliga streetkonstnärer som rönt global status.

E.B.Itso (Danmark) Stolen HouseGraffiti och politik bildar omisskännlig kuliss åt ”Street Smart”. En kidnappares kyliga uppläsande av krav från ett av verken sätter sin audiovisuella och politiska prägel på utställningen. De genljudande kraven emanerar från gruppen Stockholms militanta konstnärers verk Stockholm Cow Parade, 2004, där kommersialiseringen av stadsrummet kommentaras genom cynisk komik. Halshuggningen, sedvanligt videofilmad, av den en gång stulna glasfiberkon är det oåterkalleliga beviset på att deras stridbara och subversiva fordringar inte tillmötesgicks. Våldshandlingen blir till ett socialt bitande konstverk.

Satiriskt är också svenske Guilty Guiltys Aftonbladet och Expressen, 1997, en övervälgigande massa av absurda löpsedlar som förfular den allmänna sfären: rummet tillhör den som betalar. I förgrunden till nästan alla urbana formuleringar i utställningsrummet ligger lagstridigheten som ett rött sprejsvep, liksom accepterandet att vore uttycken alltigenom lovliga så skulle de paradoxalt mista sin legitimitet. Street art befinner sig i gråzonen mellan tolerans och förbud och i ständig konfrontation med mer accepterade konstformer: i ett annat verk, som också syftar till den bortrövade kon, finns själva polisanmälan uppfäst som kuriosa.

Gatkonst är synonymt med betong, slitna väggar och murar – dekorer som passande nog inlemmats i utställningen för att tillföra en hemlighållen, ljusskygg stämning. En slående kontrast är att det enda ljusa rummet är där den svenska graffitins historia visas stolt och öppet. Väggklottret kom från New York på 80-talet, spred sig på 90-talet för att åtnjuta någon form av erkännande på 00-talet. Definitioner av termerna tag (alias), throw-up (enkla bokstavsmålningar) och piece (masterpiece), följt av ett flödesschema à la Alfred Barr, låter här se graffitiformens konceptuella och kronologiska relation till andra konstuttryck som expressionism, action-painting och popkonst.

DTagno (Tyskland) Diamonds - Caves of forgotten dreams, 2012På grundligt sätt sammanförs genuin graffiti, installationer och projiceringar. ”Street Smart” bjuder på det mesta. Här finns arketypiska anordningar undertecknade Kaos, där tunnelbanevagnens räfflade metall utgör det dominerande och föredragna underlaget för graffitin. Här finns också renodlade platsspecifika verk, i form av ett spartanskt träkyffe, en kollaboration mellan Adam & E.B. Itsos från 2009. Även bildhuggarkonsten finns representerad: Red point, 2012, en enorm röd skulptuarisk throw-up signerad tjecken Jan Kalab Aka One Point; och så självklart graffitifilmerna, som NUGs Territorial pissing, 2008, där han iförd mask klottrar ner en vagn inför försoffade medpassagerare. Den mörka lokalen rymmer helt klart ett antal intressanta verk med distinkta estetiska meriter. 

Den politiska aspekten är del av själva utställningsakten, även om den neutraliserats en aning i och med den ofrånkomligt abnorma känslan som finns förenad med att ställa ut street art i en hermetisk miljö. Men utsmetad färg och målerisk råhet bemängt med grafiska videor och samhällskritiska installationer utgör ändå en brokig skara intressanta idiom, som trots det artificiella kommer till liv i rummet. Konstnärerna må vara okända för många, allmänt bekantare är de underliggande huvudmotiven som aktualiseras, såsom problematiserandet av det offentliga rummet, anti-konstens legitimitet och synliggörandet av institutionella maktstrukturer. En utställning om graffitikonst måste nästan innehålla dessa tematiska beståndsdelar och ”Street Smart” är inget undantag.

Allan Persson