Konst: Alexander Carlén, Rebecka Engvall, Lars Danielsson, Mattias Halldén m.fl. Kivik Art Centre 2012, Lilla Stenshuvud

jul252012

Skrivet av Bengt Eriksson

Konst - Konstkritik

I Konstallet vid Kivik Art Centre visas också i år projektet ”Land Arc” med ritningar och modeller på konstnärsateljéer och en konsthall, gjorda av arkitekturstuderande från Lunds Tekniska Högskola.Lång kontemplation

Alexander Carlén, Rebecka Engvall, Lars Danielsson, Mattias Halldén m.fl. 
Kivik Art Centre 2012, Lilla Stenshuvud
pågår till 7 oktober 2012

I fjol använde Sune Nordgren, projektledare för Kivik Art Centre, ordet ”kontemplation”. Kivik Art ’11 skulle vara en sommar och ett år för eftertanke. Men vad ska man då säga om Kivik Art ’12? Eftertanken blev lång, kontemplationen fortsätter. Förra sommaren fanns i alla fall några nyheter. Kim Hedås hade ljus- och musiksatt Petra Gipps hus alternativt skulptur Refugium. Svenska, norska, danska och norska arkitekturstuderande svarade för tre installationer i naturen. 

Det var okej, som mellanår. Men inte en sommar och ett år till – när summan i år dessutom slutar på minus. Kivik Art ’12 känns ännu mer uppgivet – ja, övergivet. Reträtten är så stor att den andas modlöshet. Det som skulle ha blivit en nystart och fått Kivik Art att bokstavligen ta stort ett kliv fram- och uppåt – arkitekten Gert Wingårdhs arton meter höga himlatrappa i stål – har flyttats till nästa år.

Förhoppningsvis, bör tilläggas. Det fattas pengar, cirka en halv miljon, för att färdigställa Wingårdhs himlatrappa på toppen av Stenshuvud. Efter att rättväsendet ställt sig bakom Ulf Lundells krav på bygglov för David Chipperfields och Antony Gormleys så kallade torn har det blivit svårare att locka sponsorer. Ska Kivik Art Centre få bygglov eller tvingas riva? Nu har man till och med fått stänga av ingången till tornet – för att hindra besökare att klättra upp i det – medan ansökan om bygglov behandlas.

Det räckte väl med att Kivik Art tvingades sälja ett annat av sina främsta verk, Moderskeppet, för att få in pengar. Om man som återkommande besökare blickar mot platsen där man vet att Moderskeppet stod, så går tanken till ett arkitektoniskt/konstnärligt kalhygge. Hur skulle det bli, om också Gormelys betongtorn försvann?

Nyheten på Kivik Art ’12 – också i år finns i alla fall en nyhet – är 2012 års upplaga av projektet Land Arc. För tredje året har arkitekturstuderande, den här gången enbart från Lunds Tekniska Högskola, gjort ritningar och modeller inför ett framtida Kivik Art Centre. I Kostallet, innan naturvandringen genom Lilla Stenshuvud och Kivik Art börjar, visas förslagen till konstnärsateljéer och en konsthall.

Ritning och modell till Lars Danielssons förslag ”Toeine”, som består av ett slags vildmarkshus

Första året hade de blivande arkitekterna ritat så häftigt och fantastiskt att det var orealistiskt. Nu, det tredje året, är de flesta förslag istället så realistiska och genomförbara att de blivit en smula tråkiga. Kan den nedåtgående stämningen inom Kivik Art-styrelsen ha smittat av sig? Det går inte längre att ha storstilade och högtflygande planer, ska Kivik Art kunna leva vidare och utvecklas så får man ta det försiktigt.

Vilket till exempel Alexander Carlén och Rebecka Engvall gör med förslagen Serpent gallery och Running up the hill, där byggnaderna finns både på och under marken respektive följer kullen uppåt. Gudmund Bladhs konsthallsrestaurang (bör det väl vara?) Äppelfält består av smala träribbor och glas; den genomskinliga byggnaden försvinner bland träden. Johan Ahlströms Noder är så vanlig att den både syns och inte syns: en avlång retromodernistisk byggnad som kunde ha ritats till någon kyrkogård på 1930- och 40-talen.

Diskreta men samtidigt fyndiga och personliga är Lars Danielssons Toeine och Robert Jansons, såvitt jag kan se, namnlösa förslag. Danielsson har ritat små vildmarkshus, som poängterar känslan av natur. Jansons ateljébyggnader är helt vanliga men ändå ovanliga småhus som placerat i speciella vinklar. 

Mattias Halldén sticker ut – och upp – med förslaget ”KAT”, som står för ”Kivik Art Tower”

Mattias Halldén är modigast. Han vågar ta i med en byggnad som sticker ut – och upp. Jag gillar Halldéns förslag, just därför. KAT, som det heter, står för ”Kivik Art Tower”. Precis vad det är: en hög, smal byggnad, just ett torn, där man genom glaset ser människor gå upp- och nedför trappan till de olika våningarna.

Jag, som inte alls tycker att varken Gormleys betongtorn eller Gipps betong- och trähus våldför sig på naturen utan – faktiskt – passar in känsligt och bra, skulle uppskatta om Kivik Art Tower uppfördes på Lilla Stenshuvud. Men då hade väl det löst sammansatta sällskapet Kivik Arts ovänner med den inofficiella ordföranden Lundell i spetsen gått fullständigt kokko.

Den som besöker Kivik Art ’12 får inte heller missa en annan upplevelse. Inte nytt men ändå nytt. Det var så att när Kivik Art Centre invigdes för sex år sen bidrog arkitektbyrån Snøhetta med bland annat ett par betongramar. En ram placerades på den åker som ligger nästgårds med Ulf Lundell. Genast klagade han över utsikten! Då tog Sune Nordgren bort ramen. Men när Lundell började kriga mot Gormelys torn så flyttades betongramen tillbaka.

Genom vetet på åkern har det i sommar slagits en gång som leder ända längst bort till betongramen. Åkern förvandlas till ett konstverk som besökaren blir en del av. En infernalisk hämnd mot Lundell (hur många människor ser han inte genom fönstret under en hel sommar?!) och en mäktig upplevelse.

Bengt Eriksson, text och bilder