Konst: Natasha Dahnberg, Min soldat

jan142012

Skrivet av Marit Jonsson Formom

Konst - Konstkritik

Pixelerade krigsporträtt

The Internal Conflict, 2011Natasha Dahnberg 
Min soldat
Uppsala konstmuseum till och med den 22 januari

Utställningen ”Min soldat” porträtterar, genom målningar och videoinstallationer, soldater från Sverige och Ryssland som är på väg att delta i Afghanistankonflikten, eller har deltagit i den. Vidare visas porträtt i olja av en mor som har mist sin son, samt två självporträtt av Natasha Dahnberg. Konstnären är själv uppvuxen i Ryssland och har erfarenheter av generationen som skickades eller frivilligt gav sig av till krigshärden. Hon problematiserar här tillsammans med regissören Mervi Junkkonen drivkrafterna och ställningstagandena hos soldater på väg ut i krig.

Via måleri, ljud och film/bild porträtterar konstnären soldater som har tjänstgjort i Afghanistan. Fiktiva dialoger och repliker från videoinstallationerna genererar en helhetskänsla och samtalen fortsätter i och utanför utställningsrummet – ämnet ”om att delta i krig” engagerar. Tanketrådar om porträtt, förmedlande och kommunikation leder en vidare.

Utställningen på Uppsala konstmuseum är en totalupplevelse vars delar inte går att separera. Tillsammans utgör oljemålningar av personer, filmade personers berättade ord, tankar och upplevelser, alternativt konstnärens kommentarer, en kombination av samlade och fristående porträtt. Det sammantagna är ett porträtt av ett krigets ansikte, även om verkligheten är oändligt mer mångfasetterad. Krig är alltid krig och lika obegripligt/ogripbart oavsett vem man är och i vilken tid man lever.

Som betraktare får man möta soldater från två nationer och från två olika tider som tjänstgjort i ”samma krig”, ryska soldater på 1980-talet och svenska soldater på 2010-talet. De svenska soldaterna får vi tydligt möta i två faser: före och efter. Förutsättningar, bakgrund och förberedelser skiljer sig mycket åt mellan de ryska och de svenska soldaterna, liksom uppdrag och krigsfas. Ändå möts de i sina berättelser – så övertygande att konstnär och regissör lyckats skapa en fiktiv konversation dem emellan; om tankar och reflexioner, resonemang och ställningstaganden, relationer till familjen de lämnar.

Att familj och medmänniskor blir inblandade i soldaternas ställningstaganden tydliggörs också starkt. Dels genom den moder som porträtteras; hon som i målningen Dåliga nyheter, 2011, får ett skriftligt besked framfört av en (olycks)korp, och som i Pietà, 2011, porträtteras med den avidentifierade bilden av sin son i knät. Mötet med moderns ansikte och kroppshållning är berättande utan ord.

Christer ISAF FS-20, 2011Dels genom Dahnbergs självporträtt, präglade av uppväxten i Ryssland i en generation som påverkades av kriget i Afghanistan.

Verket The Internal Conflict, 2011, består av två självporträtt – kanske före och efter ett inre beslut. Det ena porträttet låter se en ung kvinna i arbetsblus och huvudkläde, i blicken bor sorgsen uppriktighet, sårbarhet och oskuld, men även öppenheten till tro och tillit, blicken tycks ofokuserad på yttre skeenden, kanske i kontemplation, vänd svagt uppåt. Samtidigt visar den en öppenhet mot betraktaren och den omgivande verkligheten. Pixeleringen i porträttets överkant tycks läcka, den kommunicerar med individen utan att dölja dess identitet. Snarare förstärks identifikationen paradoxalt genom pixeleringen ovan.

Det andra porträttet visar konstnären iklädd militär grön skjorta, med nedslagna ögon, som tyngd av grubblerier kring ett taget beslut, och ovillig att möta betraktarens blick fokuserar hon istället på det rutformiga området för avidentifikation.

När jag följer de namngivna svenska soldaterna, personerna, hör deras resonemang och tankar, ser dem berätta, före och efter sin insats, får jag en bild av personen. En bild som jag sedan bär med mig till rummet där soldaterna är avporträtterade i olja, men där jag på grund av avidentifieringen inte möter deras ansikten. Istället fogar jag in den person som jag har mött genom övriga medier i pixeleringens ställe.

Vad är ett porträtt? En avmålning räcker inte för att porträttera en människa, det krävs mer. Med hjälp av dagens teknik kan vi få en mer omfattande bild av en person, och ändå räcker det inte till eftersom vi förändras och är så mycket mer.

Vad är en krigshjälte? Är det härföraren eller kungen vi möter i de gamla oljemålningarna, segrarnas historieskrivning? Dialogen och kommunikationen omkring frågeställningarna att delta (i andras) krig fortgår och fortsätter i och utanför ”Min soldat”.

Marit Jonsson
Formom