Konst: Maria Nordin, Färgfabriken, Stockholm

dec202011

Skrivet av Henrik Örnlind

Konst - Konstkritik

En studie i mellanmänsklighet

Maria Nordin, från Pink Noise Series, akvarell på papperMaria Nordin
Färgfabriken, Stockholm
Till och med 8 januari 2012

Maria Nordin har tilldelats 2011 års Beckersstipendiat, vilket uppmärksammas med en separatutställning på Färgfabriken. Utställningslokalen på övre plan i Färgfabriken har på ett förtjänstfullt sätt skapat en plats för Nordins akvareller. Den stora lokalen bidrar till att förstärka den tomhet och utsatthet som man möter och upplever hos Nordins unga kvinnor, där händer och ansikten genomgående frigör sig från papprets interioritet och projiceras mot besökaren, likt en vädjan om understöd och delaktighet.

Verket ”In Your Hands” (2011) skymtar omedelbart fram när man träder in i Färgfabrikens lokaler. En projicerad videoloop pumpar fram utställningens karaktäristiska rosa färg genom ett ansikte och en hand i rörelse. Två motiv som är centrala och genomgående i flera av Nordins verk. Denna inbjudan och dragningskraft som verket tilldrar sig är också ett tydligt resultat av utställningens uppbyggnad, där den stora utställningslokalen på Färgfabriken krampaktigt har inverterats genom uppbyggnaden av en u-formad träkonstruktion som delat av det stora rummet och skapat en inre passage, där flera av Nordins verk i ”Pink Noise Series” (2011) placerats.

I den uppbyggda passagen uppstår en fysisk närhet och ett närgånget möte mellan ansikten – inom konstverken och utanför. Nordins rosaröda akvareller av centrerade ansikten saknar gränser och konturer inom verket, utan flyter istället ut mot arkets yttre gränser och väcker frågor om människans intersubjektivitet, och var gränserna för det egna jaget och den andre går. Ansiktet får här en psykologisk kraft som vittnar om ett annat jag, ett subjekt med tankar, känslor och medvetenhet. Som betraktare av Nordins ansikten kastas man in i en situation av inkännande och empati, där man söker att fastställa ansiktenas emotionella tillstånd. Ansiktet får en kommunikativ innebörd som bryter när det singulära jagets gränser.

Om Nordins ”Pink Noise Series” är en studie i empati och inkännande mellan besökare och konstverk, så är verket ”The Gathering” (2011) ett utsnitt av mänsklig sammansmältning och gemenskap inom konstverket själv. I samma karaktäristiska rosa ton möter man här fyra unga kvinnor i en situation av stödjande och omsorg om varandra. Nordin har i verket använt handen som ett uttryck för omsorgen om den andre. En överdimensionerad hand har placerats på den andres axel, en annan hand håller om den andres liv, och en tredje låter armbågen vila stödjande på en axel. Handen träder här fram och urskiljer en form för kroppslig intersubjektivitet, som utifrån sina kulturella konnotationer fungerar som en inbjudan till social delaktighet.

Men Nordin visar samtidigt hur en situation och delaktighet och gemenskap definieras genom exklusion och utanförskap. I verkets högra hörn möter man en naken ung kvinna, som till skillnad från de andra måste använda sina händer för att hålla om och skydda sig själv. En ung kvinna som saknar en annan att sträcka ut handen till.

Verket ”Biting” (2010) visar en oerhörd teknisk skicklighet i Nordins måleri, genom avbildningen av en pälskappa, som omsluter en ung kvinna och sammansmälter med kvinnans bruna hår. Titeln ”Biting” refererar till den sittande kvinnans nedböjda hållning, där ansiktet vänts neråt och krampaktigt bitit sig fast i knäna. Motivets introverta karaktär skapar en instängdhet, där bitandet också blir ett uttryck för att stänga in det som egentligen vill komma ut. Pälskappan skapar också ett fysiskt lager som övertäcker kvinnan och håller känslorna på plats, ett skydd från att vara naken och sårbar.

Nordins utställning på Färgfabriken måste framförallt betraktas som en studie i inkännande och intersubjektivitet, där man som besökare ständigt konfronteras med uttryck som anspelar på den andres subjektivitet. Det är ofrånkomligt att inte beröras emotionellt av Nordins målningar och fångas av nakenheten och skörheten. Den rosaskimrande färgen som Nordin använder bidrar också till att skapa en situation av sårbarhet. Den förnuftiga fråga som återstår efter ett besök hos Nordins utställning är varför dessa bilder lyckas skapa denna emotionella reaktion, och vilka samhälleliga villkor som ligger till grund för den starka reaktionen av målningarnas motiv och den existentiella ensamhet som ständigt tränger fram.

Henrik Örnlind