Konst: Heikki Marila, på Christian Larsen Gallery

dec032011

Skrivet av Henrik Örnlind

Konst - Konstkritik

Extrovert och monumentalt

Heikki Marila, Flowers XLIV, 2011Heikki Marila
Christian Larsen Gallery, Stockholm
Till och med 18 december

Kommentarens estetisk står i centrum för Heikki Marilas konst som visas på Christian Larsen Gallery. Med tydliga referenser till stoff, former, tekniker och kända verk inom konsthistorien låter Marila verken utvecklas till kommentarer av det redan kända inom konsten. Det är en konst som leker med tolkningar och frågor om vad som utgör konsten i konstverket: är det den expressiva tekniken, innehållets historiska tematik, avbildningen av det vardagliga föremålet, relationen till en kanoniserad konst eller möjligtvis motivets symbolik. Marila ger inga självklara svar, men visar istället en kraftfull konst som på ett prismatiskt sett låter tolkningarna av hans konstverk sönderfalla i många olika och divergerande punkter.

Marila är högaktuell efter att precis tilldelats 2012 års Carnegie Art Award. Utmärkelsen som motiveras med hänvisning till Marilas expressiva stil och kommentarerna till historiskt specifika konstverk och konstnärer. De verk som Christian Larsen Gallery visar tillhör den serie verk som kommit att ligga till grund för prismotiveringen och placerar utställningen i ett aktuellt sammanhang inom det samtida konstlivet.

Sju verk av sju blomsterarrangemang övertar galleriets väggar i fysisk bemärkelse, och låter det statiska motivet genomgå en brutalisering som med snabba penseldrag och en framträdande textur vecklar ut blommorna från de stora dukarna till extroverta och dynamiska stilleben. Det finns ett försök till upplösning och frigörelse genom det expressiva måleriet. En nedbrytning av en koncentrerad och försjunken blick, till förmån för det ögonblickliga och förströdda seendet. Den estetiska kommentaren som Marila arbetar med låter tolkningar av detaljer och symboler träda tillbaka, och framhäver istället en estetik som abstraherar konstverket från sin tematik genom att fånga det i förbifarten och låta oss se någonting nytt i de klassiska motiven.

En tydlig referens i Marilas verk är den franska konstnären Henri-Fantin Latour som levde under andra hälften av 1800-talet. Latours blomsterarrangemang återspeglas i Marilas verk genom kommentarernas närhet i uppbyggnad och färgval. Den fråga som tydligast aktualiseras för besökaren är förhållandet mellan kommentar och reproduktion, och hur en demarkationslinje mellan dessa två kan upprättas och definieras inom konsten. En intressant jämförelsepunkt i detta sammanhang är New Orders skiva ”Power, Corruption & Lies” som har en reproduktion av Latours verk ”En korg med rosor” som omslag. Till skillnad från skivomslagets reproduktion av Latour och dess inordnande i en serie av grafiska reproduktioner, finns det inom Marilas kommentarer en alteritet och självständighet som definieras av Marilas unika möte med konstverken. Den estetiska kommentaren har en tydlig avsändare som i den aktuella utställningen ger sig till känna i Marilas expressiva måleri.

Det finns även ett intressant förhållande mellan den mörka fonden i verken och blomsterarrangemangens framträdande glans och textur. Rumsligheten har en tillbakadragande effekt i verken som gör bakgrunden till ett neutrum, vilket låter motiven träda fram med sina ljusa och skarpa färger och skapa tydliga kontraster. I Marilas ”Flowers XLVII” (2011) förstärks kontrasten mellan bakgrundens tillbakadragande och motivets framträdande med hjälp av en utflytande glans som nästintill slumpartat tappats över blomsterarrangemangen och upprättat en nivåskillnad mellan bakgrund och motiv. Den dynamik som uppstår återspeglar ett ögonblickligt seende som hastigt registrerar motivet, utan tolkningar av dess symboliska betydelser och sammanhang. En oförmedlad och direkt upplevelse som bryter mot ett traditionellt seende av motiv med blomsterstilleben, som vanligtvis just kännetecknas av ett möte av stilla begrundan och uppmärksamhet. Marila ersätter försjunkenheten och tolkningen av konstverkets motiv med sin expressiva stil med tydliga och hastiga penseldrag.

Den imponerande fysiska storleken av verken i utställningen är också ett tydligt brott mot konstverkens historiska referenspunkter. Marilas verk är överdimensionerade och monumentala i förhållande till de verk som kommenteras. Som besökare tvingas man att hålla en distans till målningen för att överblicka dess helhet, vilket även förstärker den begreppsliga innebörden i kommentarens estetik. Marilas konst är inte ett försök till en hermeneutisk sammansmältning med de verk som han kommenterar, eller en skalenlig reproduktion, utan snarare kommentarer som inbegriper en distans till det kommenterade och någonting som tydligt skiljer kommentaren från det kommenterade. I Marilas ”Flowers XLIV” (2011) framträder denna utvidgning av storlek på ett intressant sätt, då Marila inte fogar sig efter den kommenterade målningens stoff, utan även intar marginalernas tomrum i anspråk och skapar en inramning av det kommenterade verket inom sin egen målning. Verket tar marginalerna i besittning och visar hur kommentarerna har en självständig plats som går utöver sitt objekt och försöker tillföra någonting nytt.

Utställningen av Marilas konst på Christian Larsen Gallery är oerhört spännande och intressant, med referenser till barockens måleri, den nämnde Latours konst, och kanske framförallt till det välkända motivet - blomsterstilleben. Denna täta väv av olika dimensioner hos konsten själv sammansmälter inom Marilas expressiva måleri och lyckas skapa ett brott för seendet, där blommornas extroverta natur framträder och frigörs från en konst som varit upptagen med detaljrikedom och symbolik.

Henrik Örnlind