Konst: De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde

okt052011

Skrivet av Henrik Örnlind

Konst - Konstkritik

Motstånd i konsten

Replik av Duchamprummet från gamla Moderna Museet Foto: Prallan Allsten/Moderna MuseetDe ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde
Konstakademin, Stockholm
Fram till 13 november

Utställningen De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde på Konstakademin är en utställning med ett diffust och obestämbart innehåll. Vad är det för typ av utställning som egentligen presenteras på Konstakademin? Den frilansande curatorn Jan Åman, som är en del av den aktuella utställningsgruppen, deklarerar tydligt att De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde inte är en utställning om Linde, och inte en utställning av Linde, utan en utställning för Linde. En spännande utgångspunkt, som istället för att upprepa förhårdnande tolkningar av Duchamps konstnärskap har hittat en ny infallsvinkel att möta Duchamp.

Att betrakta Duchamp utifrån en position som idealiserats för Linde, förefaller att inbegripa avancerade tekniska beräkningar och uttolkningar av Duchamps verk, samtidigt som det i bakgrunden också finns ett konsthistoriskt narrativ som lyfter fram Lindes betydelse för receptionen av Duchamps konst. Lindes perspektiv på Duchamp förenar filosofiska antaganden med matematiska beräkningar och social praktik, vilket framkommer i utställningens sammansättning och placering av verk och föremål.

Marcel Duchamp La mariée mise à nu par ses célibataires, même, 1915-1923 © Succession Marcel Duchamp/BUS 2011Entrén till utställningen sker genom Konstakademins östra sal. Väggarna och golvet har målats med en grön färg som refererar tillbaka till Duchamps färgval till katalogen för hans utställning vid Pasadena Art Museum 1963. Årtalet är avgörande inom receptionen av Duchamps konstnärskap och Lindes roll i detta. Under våren 1963 genomfördes en soloutställning av Duchamp på Galleri Brusén i Stockholm, där Linde bland annat skrev utställningskatalogen. Samma år under hösten, på Pasadena Art Museum, hade Linde återigen en betydelsefull roll för receptionen av Duchamps konst, då ett flertal av verken i utställningen utgjordes av repliker som Linde skapat, däribland ”Det stora glaset”.

Det gröna rummet kan närmast beskrivas som en filosofisk ingång till Duchamp. Seendet och optiken intar här en central roll i verken ”Rotoreliefer” och i tolkningen av Duchamps idé att använda en målning av Rembrandt som strykbräda, ”Reciprocal Ready Made”, som har genomförts av konstnärerna Henrik Samuelsson och John Stenborg. Båda verken fångar det mänskliga seendet i en situation av rörelse, där ögats fokusering tillåter nya dimensioner och former att uppstå i den ständiga strömmen av rörelse och förskjutning. Förutsättningarna för det mänskliga seendet är en fråga som Duchamp intresserade sig för och något som Linde grundligt kom att undersöka i Duchamp konst.

Lindes blick på Duchamps konst är outtröttlig och sökande. I de otaliga beräkningarna och analyserna av olika matematiska förhållanden i verket ”Kaffekvarnen” får man som besökare upptäcka ett motstånd i konsten. Alla beräkningar och försök till att förstå Duchamp, som Linde företagit sig och som i utställningen redovisas genom allt arbetsmaterial, vittnar om ett seende som sträcker sig bortom en ytlig och direkt perception och som istället förråder det perceptiva genom att försöka se en annan innebörd än den som blicken möter.

På den motsatta sidan av alla beräkningar och analyser av ”Kaffekvarnen” möter man som besökare en annan typ av hängivna analyser, som hänvisar till det konstnärliga skapandets tekniker. Lindes replik av ”Det stora glaset” presenteras här genom de föregripande analyserna och det arbetsmaterial som användes föratt studera Duchamps tekniker och för att sedermera genomföra en skalenlig replik. Mittsalen i utställningen får karaktären av en tankeverkstad som tar besökaren in i Lindes tankevärld och visar ett möte med Duchamps konst som inbegriper studier av verken utifrån både underliggande idéer och konstnärliga praktiska tekniker.

Ulf Linde Foto: Hans HammarskiöldOm utställningen lyckas fånga Duchamps konst i filosofiska, matematiska och tekniska hänseenden genom Lindes analyser och beräkningar, så finns det inom utställningen även en del som fångar Lindes betydelse för att introducera och göra Duchamps konst tillgänglig. En utställning som är tänkt för Linde är en utställning som även per definition borde innefatta ett moment av öppenhet och deltagande, vilket är något utställningens kuratorer fördelaktigt tagit fasta på.

Lindes arbete för det svenska konstlivet och speciellt för receptionen av Duchamps konst framträder särskilt tydligt i utställningens rekonstruktion av Duchamprummet som tidigare fanns på Moderna museet, då planerat och genomfört av Linde. I det rekonstruerade rummet möter man exempelvis de bekanta verken ”Gradivaporten”, ”Det stora glaset”, ”Fresh Widow” och ”Fontaine”. Rummet är uppbyggt enligt det gyllene snittet och skänker en geometrisk och matematisk struktur över Duchamps verk, vilket lyckas skapa en spänning mellan konstverken man ser framför sig i rummet och en bakomliggande och överskuggande struktur. Ett tema som upprepas och ständigt återkommer igenom hela utställningen och som samtidigt tangerar traditionella motsättningar inom konsten såsom verklighet och sken, sanning och falskhet, inre och yttre. 

Utställningen De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde är en utställning för Ulf Linde, vilket innefattar en utställning om Marcel Duchamp och en utställning som är delad i gemenskap med andra. Trots den överhängande risken att utställningen enbart skulle utmynna i en konsthistorisk och biografisk redogörelse av Lindes relation till Duchamp, möter man som besökare en välkomponerad och sammansatt utställning som framförallt visar hur konsten måste få utgöra motstånd. Något som framförallt kommer till uttryck i alla de mätningar, siffror och skisser som Linde nedtecknat i syfte att förstå det som ögat inte omedelbart avslöjar.

Henrik Örnlind