Konst: Alright Alright och Big Bubble på Malmö konsthall

sep202011

Skrivet av Sofia Landström

Konst - Konstkritik

Malmö konsthall leker i höst

Från Alright! Alright!Alright Alright
Chris Johnson
Till och med 6 november.

Big Bubble
Misaki Kawai
Till och med 27 november

Det är minsann ingen elitistisk och tråkig konst som ställs ut på Malmö Konsthall i höst. De har lyckats få in två konstnärer som kompletterar, kommenterar och distanserar varandra på ett färgrikt och påhittigt sätt. Om detta är genomtänkt så är det ett genidrag. Konsthallen har plötsligt blivit en plats för barnfamiljen, lekmannen och entusiasten även om elitisten skulle vrida sig i sin grav.

Den amerikanska konstnären och graffittientusiasten Chris Johanson växte upp i Kalifornien och ställer nu ut sina street art-inspirerade verk i utställningen ”Alright Alright”. Han använder sig av lager på lager både i de färgsprakande målningarna men också i sättet han placerar sina verk. De står bakom varandra i rader, monumentala men lekfulla. Den industriella känslan av de råa träytorna på baksidan tillsammans med de bemålade framsidorna ger en tydlig framsida och baksida för betraktaren att förhålla sig till. Det största verket, en gigantisk pyramid mitt på golvet, är byggt av 3500 lastpallar och högst upp står en stor rund sol som man kan gå igenom. Chris själv menar att det är en trappa upp för livet och att gå igenom den imaginära solen är det samma som att sig igenom sina motgångar. Denna tanke om livet är återkommande i Chris konst. De uppradade verken på golvet har samma funktion: de är olika steg i livet, som en historia. En fridfull kärleksförklaring till olika moment i livet, livsmålningar om vår tid på jorden. Allt trä som har använts i konstverken är samlat och återanvänt från Los Angeles, Oregon och New York. Även här en livscykel, en enkel tanke, ett enkelt språk men ack så förståeligt.

Lekfullheten fortsätter i Misaki Kawais konstverk, som ingår i konsthallens andra utställning ”Big Bubble”. Hon är en färgglad och studsande person, precis som hennes konst. Hon har byggt upp en leksaksvärld, ett dockskåp i en asiatisk anime-tradition som är otroligt spännande och fascinerande. I bakgrunden av denna leksaksvärld spelas musik som påminner om dataspelen från 80-talet, Super Mario 8-bitars eller liknande. Musiken repeteras om och om igen tills man nästan slutar tänka Från Big Bubblepå det. Installationen är uppbyggd på fyra ingångar: sol, vatten, vind och mat, allting som man behöver för att överleva. Allt handlar om att agera med konsten, leva i den, arbeta med den och befinna sig i den. Ett bra exempel på det är Kawais stora rosa hund som tar upp ett helt rum, han kan kammas, klappas på eller bara betraktas. Konstnären menar att känslan är viktigare än skicklighet. Det handlar om att känna konsten, känna hur man skapar den snarare än att skapa den på det skickligaste viset. En tanke som kanske går emot allt vi någonsin lärt oss inom den klassiska konstuppfattningen.

Malmö Konsthalls utställningar handlar i mångt och mycket om att få betraktaren att medverka. Det finns en röd tråd mellan Johnsons och Kawais verk, båda söker en interaktion. För att konstverk ska vara bra ska det engagera, beröra och lämna ett bestående avtryck. Oavsett vad man tycker om enkla, lekfulla, färgsprakande konstverk så lämnar de onekligen ett starkt avtryck hos betraktaren. Få kommer nog glömma att de sett en stor rosa hund eller gått igenom solen när de berättar för vännerna om konstbesöket. Sedan om det är den skickligaste konsten kan alltid diskuteras, men ibland är det förlösande att se något icke elitistiskt och besökarvänligt. Jag skulle vilja säga att Malmö Konsthall leker i höst, leker med konsten, leker med vad konst är och hur konst ska vara. Det kommer antagligen komma många kommentarer från konsthallsbesökare under utställningens gång, är detta konst? Men allt är konst om känslan finns där. Det sa i alla fall konstnären.

Sofia Landström