Innehåll: Tidningen Kulturens kategorier Konst Konstens porträtt
Konstens porträtt
Efterdyningar av en duven stämning. Om Francesca Woodman
Francesca WoodmanFinns det en kvinnlighet bunden i sig själv? Är det fastslaget genom konventionella mönstringar hur kvinnan ska återspeglas av medierna och den någorlunda statiskt flödande omgivningen? Finns det skäl att tro det? Francesca Woodman trotsar den väv som kapslat in femininiteten med ett självgjort svärd, ett svullet svärd dolt i bilden. Dolken som får ytan att förblöda och lämnar kvar ett virilt inre.
Ett svärd som löper genom hennes fotoserier, hennes självporträtt - porträtt av livet.
Francesca Woodman föddes 1958 i Denver, Colorado och växte upp i en konstnärsfamilj där båda hennes föräldrar, samt hennes bror var konstnärer. Hon intresserade sig för fotokonst vid en tidig ålder och redan som trettonåring framkallade hon sina första fotografier. 1975 började hon studera vid Rhode Island School of Design i Providence fram till 1979.
Hon avlade ett års studier i Rom och flyttade därefter till New York. Där gav hon sig in i mer ambitiösa projekt som att designa sina egna fotoböcker. Den enda boken som blev publicerad under hennes liv kom ut i januari 1981 under namnet Some Disordered Interior Geometries.
Hilma af Klint och den manliga konstens pionjärer ─ en jämförelse
Hilma af Klint är en av få svenska kvinnliga konstnärer med internationell ryktbarhetSveriges Konstföreningar har detta år 2012 ”Andlighet i konsten” som konstbildningstema. De framhåller att andlighet inte är detsamma som kristendom, utan att man kommer att arbeta med konstnärer och företeelser som på olika sätt speglar det andliga i konsten oavsett religion. Den 8 januari avslutades den första utställningen på detta tema ”Kallelser” som var ett möte mellan den svenska konstnärinnan ─ Hilma af Klint (1862-1944) och Adam Fuss, född 1961 i London. Han är en av världens mest hyllade fotobaserade konstnärer och anser sig vara besjälad av Hilma af Klints konstnärskap. De vill båda gestalta det som finns under ytan. I utställningskatalogen får man veta att det som förenar af Klint och Fuss är det intensiva arbetet med själens utveckling, De undersöker vetandet och naturens metoder som står fria från det vetenskapliga och materialistiska synsätt som är förhärskande och blir därför viktiga som alternativ för de människor som försöker undgå att påverkas av det invanda tankesättet. Hilma af Klints erfarenheter av utomkroppsliga upplevelser och att det finns ett språk för att gestalta det är något hon delar med sin sentida kollega. I ett hundratal verk möttes de på Konstmuseet i Borås för första gången i en gemensam utställning. Men det är inte första gången som Hilma af Klint ställer ut tillsammans med erkända, etablerade manliga konstnärer.
I likhet med många andra fascinerades jag oerhört av Hilma af Klint, när jag såg utställningen ”Målningarna till templet” på Liljevalchs museum 1999. Utställningen där bestod av 188 målningar som tillkom åren 1906-15. I denna målningssvit kom man både konstnärens tankevärld och hennes arbetsprocess in på livet, där influenser av det sena 1800-talets nyandlighet blandas med konstnärens mycket personliga förhållningssätt. Ledorden är evolution, inkarnation, och dualism. Gott och ont, andligt och materiellt, manligt och kvinnligt löper som en röd tråd genom hela serien och tar sig olika former, ibland abstrakta, ibland figurativa. Min främsta källa till denna essä har varit Åke Fants bok från 1986: Hilma af Klint ockult målarinna och abstrakt pionjär.
