Konstdebatt

Maskulint på kvinnodagen

Konst - Konstdebatt

Skrivet av Jakob Anckarsvärd

mar142012

Lucky Guys © Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff 2012Under en gallerirunda på internationella kvinnodagen hittade jag ingen utställning av någon kvinnlig konstnär. För den som vill veta hur det var ställt med den kvinnliga representationen på gallerierna just denna dag, kan jag berätta att den upplevdes som riktigt skral. Helt säkert en paradoxal slump, men Guerilla Girls, en anonym grupp feminister som arbetar mot sexism inom konstvärlden, skulle nog se det litet annorlunda. På galleri Id:i på Söder i Stockholm hittade jag istället en utställning om maskulinitet, ”Stilleben 2012: A portrait of masculinity”, av Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff. Dessa parhästar provocerar ofta med sina utställningar och räds inte att arbeta profant och ekivokt.

På Id:i visades objekt, videor och större fotografier. Det första verket som mötte en var Big Man, duplikat av konstnärerna som stränga gipsbyster på ett sammetsklätt podium. Estetiken talade här maktens språk och man tänkte tveklöst på kommunismens diktatorer. Det fanns inget behagfullt eller intagande i ansiktena och den svarta sammeten ingöt respekt för att inte säga fruktan inför personerna. Det intressanta var mustascherna som såg ut att vara äkta.

Betydelsen av mustaschen som maskulint attribut är oomtvistat. Den ger ofta ägaren pondus och tyngd. Dock var det just mustaschen som helt fråntog verket dess macho-udd då det framgick att de tillverkats med hjälp av kvinnligt könshår. Med utställningen ville konstnärerna slå hål på maskulina beteenden och attribut och istället göra dem lika genanta som de ofta är i verkligheten. Som manlig betraktare blev jag lätt generad inför Gudmundsson/Rieloffs humoristiska övertramp.

Videon som var minst ”plågsam” var också den bästa. Brunsttid hade, som alla verk på utställningen, konstnärerna själva i huvudrollen. Här hoppade de kraftfullt mot varandra med bröstkorgarna om och om igen. Enkelt men ack så träffande och deskriptivt om det så kallade maskulina beteendet. Ett av de större fotografierna föreställde konstnärerna i Rodins tänkarpose. Miljön de sitter i var som tagen ur filmen ”Wall Street”, det vill säga högt uppe i en skyskrapa i Manhattans finanskvarter.

Stadens goda smak; enligt vem?

Konst - Konstdebatt

Skrivet av Anna Dubra

jan132012

Traffic Island, 2003Vi är nog alla överens om att ”god smak” är relativ, subjektiv och föränderlig. Smak är framför allt en identitetsmarkör, vi delar smak med vår omgivning och de vi vill identifiera oss med. Därför har också smak att göra med samhällshierarkier. Den så kallade ”goda smaken” motsvarar vad de med mest makt i samhället förespråkar.

Denna smakelit har även makten över den offentliga konsten, och uppfattningarna om vad som passar eller inte passar i stadsbilden. I allmänhet anser stadsförvaltning och politiker att gatukonst är att likställa med vandalisering. När försök görs att lagligt uppmuntra gatukonsten uppstår oftast ilsket mothugg – den sortens uttryck anses inte höra hemma i det offentliga rummet (eller i något rum).