Bortskämd råtta, klassresor och kärlek

dec012006

Skrivet av Sara Larsson

Film - Filmkritik

bort2Bortskämd råtta,
klassresor och kärlek

Titel: Bortspolad
Original titel: Flushed Away
Genre: Animation/Komedi
Regi: David Bowers och Sam Fell
Röster: Kate Winslet, Hugh Jackman, Ian McKellen, Andy Serkis, Bill Nighy, Jean Reno
Bolag: DreamWorks Animations och Aardman Animation

Roddy är en något bortskämd råtta och husdjur till en förmögen familj som bor i en elegant lägenhet i Londons finare kvarter. Han har alla de bekvämligheter en råtta kan tänka sig och allt han önskar inom räckhåll. En dag åker hans familj på semester och Roddy lämnas ensam hemma. "När katten är bort dansar råttorna på bordet" heter det ju och Roddy väntar inte en sekund på att festa loss med sina vänner leksakerna och charma barbiedockorna. Så blir det dags att sova och ensamheten kommer smygande och Roddys isolering ekar mellan väggarna på den guldförgyllda buren.

Men så bryts plötsligt tystnaden av ett märkligt ljud och en vild kloakråtta kastas upp ur kökskranen. Han heter Sid och invaderar Roddys trygga tillvaro utan planer på att ge sig av. Roddy faller dessvärre i sin egen fälla när han försöker lura Sid att toaletten är en jacuzzi och blir nerspolad. Borta är hans liv i lyx och han har hamnat i en läskig värld i frihet som han inte vet någonting om. Han har hittat råttornas stad, eller snarare Londons undre värld - kloakerna. Nu dras han in i ett spännande äventyr med den djärva råttan Rita och blir förälskad. 

Det här är en historia om den ensamme musen som hade allt han kunde önska, men finner den familj och de vänner som han inte visste att han saknade. Med fartfyllda scener och fantasifulla miljöer berättar Bortspolad en saga om klassresor och kärlek, på ett enkelt och okomplicerat sätt. De färgstaka skurkarna och den ensamma råttan gör Bortspolad till en snäll saga med ett budskap om att familjen och vänskap är det viktigaste.

Den söta historien och de roliga figurerna får barnen att skratta. Inte minst de gulliga sjungande sniglarna som är med, men det är en del saker som är märkliga med figurerna. Eftersom filmens handling utspelar sig i London kan man anta att mössen ska föreställa engelsmän. Det är råttorna som är normen och de andra arterna i ekosystemet tycker jag bygger på nidbilder av andra etniciteter. Grodorna ska till exempel föreställa fransmän och är klädda i svart, spelar dragspel, sitter på Café', sysslar med pantomimer och pratar konstigt. Naturligtvis driver man också med amerikanska turister och engelsmännens kärlek till kungahuset, men det som förvånar mest är ändå sniglarna. De är onekligen läckra och man charmas lätt av dem, men det är tydligt att de baseras på en gammal föreställning av färgade. De är brun-svarta till färgen, har stora röda läppar och ögonen är markanta och påminner starkt om det löjeväckande sättet man avbildade svarta på under medias medeltid. I Bortspolad används de som färgstarka och komiska inslag när de dyker upp och sjunger gamla godingar för att förstärka filmen och Roddys känslor. De har alltså rollen som urbana underhållare och det känns tveksamt i en nygjord film. Den föreställningen borde stanna i filmer från tidigt 1900-tal. Även om grodorna är roliga och sniglarna rara, sprider Bortspolad negativa stereotyper och nidbilder av olika nationaliteter

Någonting som är positivt i den här filmen är att man har lyckats skapa en intressant hjältinna. Rita är en modig, handlingskraftig och tekniskt kunnig råtta som lever i nuet och anser att risker är en del av livet. Hon är motsatsen till den passiva och fumliga Roddy och blir en bra förebild för små tjejer. Det är riktigt skönt att se ett alternativ till alla fjollig prinsessor som annars verkar vara norm inom barnfilmer.

Bortspolad är kort sagt en skickligt dataanimerad barnfilm och resultatet av samarbetet mellan DreamWorks Animations och Aardman Animations. Aardman ligger bakom karaktärerna Wallace och Gromit och även om figurerna i Bortspolad påminner om dem till utseendet, har inte filmen den charm och det där speciella något som filmerna om Wallace och Gromit har. En hel del kreativa lösning och roliga detaljer bjuder filmen på, tillsammans med ett par filmreferenser och goda skratt, men man lär inte känna karaktärerna riktigt. Det gör att filmen inte blir någon ny Lejonkungen utan mer en barnfilm i raden. Däremot innehåller den en del scener som kan vara otäcka för små barn och är därför inget för de allra yngsta.

Sara Larsson