Film: The Boat that Rocked, Regi: Richard Curtis

apr162009

Skrivet av Rebecca Unnerud

Film - Filmkritik

ImageBanal skrattfest med musiken i fokus

The Boat that Rocked
Regi: Richard Curtis
Medverkande: Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Rhys Ifans, Kenneth Branagh med flera
Medienproduktion Prometheus filmgesellschaft

Låt mig inledningsvis säga att "The Boat that Rocked" är en film som man antingen kommer att älska eller hata, och som rimligen delar publiken i två läger. Regissören Richard Curtis är mannen bakom några av Storbritanniens största filmsuccéer i genrerna humor och romantik - "Mr. Bean", "Bridget Jones", "Love Actually", "Notting Hill" och "Fyra bröllop och en begravning". Nu har han åter gjort en kärlekskomedi, fast denna gång är det kärleken till musiken som står i fokus. Och humorn, ja, den är nog mer galen och brittisk än någonsin.

"The Boat that Rocked" är en stjärnspäckad ensemblefilm om den populära piratradion, engelsmännens främsta källa till popmusik när det begav sig på 1960-talet. Piratradiostationen Radio Rock, som filmen skildrar, bestod av en mängd egensinniga DJ:s med stor förkärlek för pop och rock'n'roll. Regeringen försökte naturligtvis stoppa dem eftersom de ansågs sprida omoralisk musik med dåligt inflytande över ungdomen. Man begränsade därför sändningstiden till bara ett par timmar i veckan. Men genom det smarta draget att sända från internationellt vatten utanför England kust lyckades Radio Rock hålla igång dygnet runt och därmed samla miljontals lyssnare.

Parallellt med livet på radiostationen berättar filmen om det intrikata spelet från regeringens sida, med den konservative ministern Dormandy (Branagh) i spetsen. Han försökte öka sin politiska makt genom att klubba igenom en lag som stoppade all piratradio. Tillsammans med sin närmaste medarbetare Twatt förde han kampen mot piratradion och deras fans med stor frenesi.

Men filmen tar sin början när den faderlösa Carl skickas till båten av sin mamma för att styra upp sitt liv efter att ha relegerats från skolan. Det är dock hans gudfar Quentin, spelad av Bill Nighy, som är chef på radiostationen. Han och hans besättning av DJ:s lever enligt devisen "Sex, drugs and rock'n'roll", och när Carl introduceras i detta famösa båtliv möter han både sin första kärlek och sin pappa. Gänget leds av The Count (Philip Seymour Hoffman), som precis som i Cameron Crowes "Almost Famous" gör ett porträtt av en gapig DJ som lever för musiken. Hoffman, som alltid är mer än sevärd, backas upp av en mängd andra intressanta skådespelare som gestaltar verklighetens osannolika original. Rhys Ifans, till exempel, spelar Gavin som återvänder till båten för att erövra sin forna plats som den främsta DJ:n i Storbritannien. En strid med The Count tar således sin början. Min favorit är annars Thick Kevin (Brooke), i rollen som en trögfattad fåne vars underbara repliker är en stor del av filmens behållning.

"The Boat that Rocked" är alltså en smällkaramell bestående av sextiotalsrock och tidsenlig rekvisita (inte minst kläderna är fantastiska - Ifans blå orkesterjacka kommer att älskas av alla fashionistas). Förutom fantastisk musik innehåller filmen som sagt en otroligt galen humor, banal och korkad men oftast träffsäker. Ibland blir känslan dock att den utövas på andras bekostnad - kvinnoförakt och sexistiska skämt är genomgående i filmen. Det är tröttsamt och sänker betyget. Emellanåt får man intrycket att skådespelarna och regissören nästan haft lite för roligt under inspelningen, att de bara kört på och bitvis glömt åskådarna. Detta resulterar i att filmen blir påfrestande lång med sina drygt två timmar, och mot slutet tappar den onekligen i tempo.

Likaså uteblir den förväntade sammandrabbningen mellan piraterna och regeringen, vilket gör att det förefaller vara två separata berättelser som löper filmen igenom. Ändå är det en nostalgisk och oemotståndlig hyllning till piratradion och popmusiken som ger mig mersmak: När jag kommer hem efter visningen söker jag mig omedelbart till 1960-talsmusiken. Trots sin bagatelliknande form har man alltså glädje av filmen även efter att den tagit slut.

Rebecca Unnerud