Innehåll: Tidningen Kulturens kategorier Film Filmkritik Film: Moonrise Kingdom; Regi: Wes Anderson
Film: Moonrise Kingdom; Regi: Wes Anderson
Produkten av en upphovsman som utvärderat sin konstnärliga identitet
Moonrise Kingdom, i scouternas värld
Moonrise Kingdom
Regi: Wes Anderson
Medverkande: Jared Gilman, Kara Hayward, Edward Norton, Bruce Willis, m.fl.
USA, 2012 NonStop Entertainment
Få regissörer polariserar filmnötter med samma shvung som Wes Anderson. Min gissning, ingen särskilt vågad sådan, är att denna motsättning bottnar i Andersons pedantiska bildspråk. (De meningslösa detaljerna - cigarettkasetten, skjortknäppningen, ansiktsbehåringen, alla förbannade näsplåster - vittnar de om ett utpräglat konstnärskap eller om ytlig maskering av mediokert grundmaterial?) Nåväl, i så fall bör hans senaste film “Moonrise Kingdom”, som han skrev tillsammans med Roman Coppola, kunna driva filmnötternas fejd till den grad att blodvite uppstår: de inledande minuterna gjorde mig lamslagen av stilistiskt överdåd.
Denna inledning tar in den sociala och arkitektoniska interiören i den (förutsägbart dysfunktionella) familjen Bishops trävilla på New Penzanze, en ö utanför New Englands kust, och den gör så med ett upplägg av hysterisk symmetri. Alla rum ramas in, en bild var, från samma vinkel, med rekvisita och karaktärer i samma sorts placering: huvudverksamheten filmas rakt framifrån, i perfekt centrering. Scenen ser ut att vara utförd i en enda tagning, med en kamera som skjuts från rum till rum med kirurgisk precision. “Moonrise Kingdom” är testamentet av en filmskapare som, trots den blandade kritiken mot hans senare spelfilmer, tycks ha blivit bara allt mer självsäker i sin personliga stil. Ännu mer krut har lagts på att utkristallisera finess i meningslösa detaljer; ännu mer energi har investerats i att framställa ett foto som spänner över den exakt rätta beigeskalan. Nästan varje bild tycks vara komponerad med ett absurt sinne för balans; på ett ytligt plan påminner “Moonrise Kingdom” inte om dramatisk film så mycket som ren renässanskonst. Och jag finner detta förtjusande.
Men Andersons radikala hantering av scenografi och fotografi ställer onekligen krav på filmens övriga komponenter. Här finns en tydlig nisch som manuset och skådespelarna måste fylla ut på lämpligt vis; och i stora mått utförs denna anpassning med beundransvärd kontroll. Den uppfriskande rollistan innehåller en nätt dos veteraner (Bill Murray och Jason Schwartzmann) och en skrämmande kompetent ansamling Wes Anderson-rookies (Frances McDormand, Tilda Swinton, Ed Norton, Bob Balaban, Harvey Keitel och, ehm, Bruce Willis). Dessutom har Anderson och Coppola varit visa nog att koka ihop en plot som faktiskt passar den radikala formen.
Filmen startar sommaren 1965, tre dagar innan en historisk storm ska drabba nordöstra USA (vilket Balaban, utstuderat ekiperad i klarröd duffel, berättar i en charmig men farligt quirky roll som något slags ceremonimästare). Scoutledaren Randy Ward (Norton) upptäcker att tolvåriga Sam Shakusky (Jared Gilman) - som är föräldralös, socialt missanpassad, och scoutgruppens i särklass minst populära medlem - har rymt ifrån lägret, knyckt en kanot, ett luftgevär, och tolvåriga Suzy Bishop (Kara Hayward) - som har föräldraproblem, är socialt missanpassad, och familjen Bishops i särklass minst populära medlem. De flyr deras oförstående omgivning och utnyttjar Sams scoutskills för att existera på egna villkor. De slår läger vid en avlägsen vik som de döper till Moonrise Kingdom. De blir kära.
Samtidigt blir Sam och Suzy efterlysta. Ett brokigt gäng - bestående av Randy, Randys scouttrupp, mamma och pappa Bishop (McDormand och Murray), en ensamvarg till lokalpolis vid namn Captain Sharp (Willis) - börjar söka efter de unga älskarna. Inre spänningar bildas; hemligheter blottas; och det annalkande ovädret hänger tungt över scenariot som ett mäktigt, märkligt hot.
Detta centrala katt-och-råtta-schema ger handlingen fokus och dramaturgisk upptrappning. Det är våldsamt effektivt på ett vis som är svårt att finna i Andersons tidigare alster - men samtidigt har filmen en textur som vi omedelbart associerar till hans hantverk. Just därför fann jag “Moonrise Kingdom” så stimulerande. Den är produkten av en upphovsman som verkar ha utvärderat sin konstnärliga identitet, betonat styrkorna, finjusterat (åtminstone de flesta) bristerna, och injicerat den med nytt liv.
Utvecklingen är kanske allra mest tydlig hos karaktärerna. Brådmogna barn (och barnsliga vuxna) är inget ovanligt inslag i Andersons repertoar; det är en karaktärstyp som han behandlar väl, men som hittills mest har agerat i periferin.
Denna gång, däremot, är handlingen centrerad kring två tolvåringar. Det är en slug taktik. Många av de vuxna karaktärerna i “Life Aquatic”, “Darjeeling Limited”, och “The Royal Tennenbaums” är lite väl upptagna av förflutna besvikelser, och bär på drag av kufhet som allt för ofta känns mer störande än bedårande. Dessa karaktärer figurerar även i ”Moonrise Kingdom” - en biplot som behandlar en otrohetsaffär mellan McDormands Laura Bishop och Willis Captain Sharp, är av samma virke - men genom att placera Randys scoutkids i centrum får Anderson inte bara ett mer naturligt utlopp för knivskarpa dialoger och lekfull excentricitet; den Norman Rockwell-stöpta atmosfären ger honom dessutom licens att ge efter för sina mest perversa böjelser för hornbågade glasögon och nystrukna, kakifärgade skjortor.
Samma sorts justering är också uppenbar i filmens estetiska utformning. “Moonrise Kindom” må utspela sig på 60-talet, men mycket av det 60-talssnitt, som i hans tidigare filmer tenderade att trissa upp twee-faktorn ett par snäpp för högt, lyser här med sin frånvaro. Borta är den skojfriska modernismen ifrån typsnittet Futura, som har förföljt Anderson sedan debuten “Bottle Rocket”; borta är också, tack och lov, soundtracket av alla tolvsträngade janglegitarrer ifrån den brittiska invasionen. Snarare känns “Moonrise Kingdom” som ett saftigt stycke nyklassicism. Istället för Futura så får vi läsa en elegant, edwardiansk skrivstil; istället för brittisk gitarrpop så får vi lyssna på Benjamin Brittens förkrossande vackra gosskörer. Det är en talande förändring, dels för att Brittens musik också behandlar barndom; men främst för att den klär Andersons bildspråk i ett nytt och välkommet filter av allvar.
John Bernhard Andersson
| < Föregående | Nästa > |
|---|
Annons
Kulturen, just nu
- 0
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
Edinburgh – Storbritanninens kulturella guldkorn Edinburgh är Storbritanniens näst största turistmål efter London. Det är en stad som kan stoltsera med vackra byggnader, storslagen natur och egenproducerad whisky. Men även om Edinburgh har mycket att erbjuda sina besökare så måste stadens kulturliv vara det mest spännande. En promenad genom Edinburgh är en kulturell upplevelse. Staden är fylld av små design-butiker med annorlunda kläder och konst av ... Läs mer Resereportage | Natalija Sako |
Musik: Suecae Sounds; Alpha 3 Mörka klangmelodier Suecae SoundsAlpha 3Egen utgåva via Bandcamp Som Suecae Sounds bjuder Robert Halvarsson på fyra låtar laddad avantpop mellan ambient och elektronika. Stämningsmässigt påminner det lite grann om danska Choir of Young Believers (kanske mest kända för att deras låt ”Hollow Talk” tjänade som ledmotiv till teveserien ”Bron”). Med andra ord handlar det om ett översinnligt vemod. Tre av låtarna är instrumentala, ... Läs mer Musikkritik | Peter Sjöblom |
Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh… Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen. Solen är varm och sommarluften ljummen, nästan kvalmig, men trots detta fryser jag ända in i märgen. Solen… gul… Jag har inte levt. Jag känner mig mentalt krossad och fysiskt dränerad ... Läs mer Konstens porträtt | Jonas Wessel |
Litteratur: Bo Gustavsson; Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane Frihet och tragik i den amerikanska Västern Bo GustavssonHowdy, jag är horan och fyllot Calamity JanePodium Detta är den tredje delen i Ödestrilogin – en lyrisk trilogi om tre historiska personers livsöden. De två tidigare delarna, utgivna 1998 och 2002 heter Jag, Öpir och Gramscis postuma anteckningar. Öpir var en känd runristare på 1000-talet, Gramsci en italiensk kommunist och marxistisk filosof. Calamity ... Läs mer Litteraturkritik | Sofie Niemi |
Musik: Crompojkarna och Elchock - Lokala hjältar återupplivar Massproduktions sista vinyler Med det förflutna in i framtiden Crompojkarna1985-1992 Diverse artisterElchock - Lokala hjältar återupplivar Massproduktions sista vinyler Massproduktion Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig den svenska punk- och postpunkhistorien utan Massproduktion, detta lilla envetna Sundsvalls-bolag som sedan 1979 outtröttligt varit navet i det nordliga rocklivet. I deras katalog finns skivor av Rasta Hunden, Pizzoar och Vacum. Volymerna av ”Vägra raggarna ... Läs mer Musikkritik | Peter Sjöblom |
Litteratur: Justine Lévy; inget allvarligt Svartsjukedrama med kändisinslag Justine Lévyinget allvarligtÖversättning Alexandra Dumassekwa Louise och Adrien älskar varandra, en kärlek som plötsligt drabbas av ett oväntat intrång. Det hela utvecklas till en trasslig svartsjukehistoria som plågar Louise svårt, hon som i sin närhet också upplever sjukdom, död och sorg. Några saker kan påpekas: I denna självbiografiska berättelse engagerar inledningen av romanen mest. Huvudpersonen Louise´s liv presenteras i ... Läs mer Litteraturkritik | Benny Holmberg |
Teater: Remont; Regi: Joakim Groth Mångbottnat gästspel om livskriser RemontAv: Joakim GrothRegi: Joakim GrothScenografi och dräktdesign: Erik SalvesenLjuddesign: Tobias BjörkwallLjusdesign: Tom KumlinMedverkande: Kristoffer Möller, Nina Hukkinen, Hellen Willberg, Niklas Häggblom, m.fl.Gästspel på Dramaten, lilla scenen i Stockholm Vi renoverar som aldrig förr. I tidningarnas helgbilagor får vi inspiration och på teve lär vi oss snickra. Blotta tanken på hem ljuva hem får det att vattnas i munnen. ... Läs mer Kritik om scenkonst | Robin Bernhardtz |
Litteratur: Allt om Mats skribenter; Ljuva sommartid 18 kompletta festmenyer med 120 av de allra bästa sommarrecepten Allt om Mats skribenterLjuva sommartid - 18 kompletta festmenyer med 120 av de allra bästa sommarrecepten ur Allt om MatMona Johansson, Chefredaktör Allt om MatNorstedts Ljuva sommartid fångar drömmen om den perfekta svenska sommaren, utan myggor och fästingar, utan regn och rusk, en sommar då alla glada, hungriga människor kan samlas i trädgården ... Läs mer Litteraturkritik | Belinda Graham |
Om Husby och medborgarskap De senaste händelserna i Husby har fått retoriken kring ”Vi och Dem” att eskalera i en skrämmande fart. Vissa människor räknas som mindre integrerade och missanpassade trots att vi alla är svenska medborgare. Intressant är att i denna kontext diskutera medborgarskap och vad begreppet egentligen innebär. Själva uttrycket har sina rötter i franska revolutionen och de liberala idéer det förde med ... Läs mer Samhälle | Mattias V. Pettersson |
Litteratur: Leonora Miano; Sorgsna själar En roman om kolonialism och det afropeiska dilemmat Leonora MianoSorgsna själarÖversättare: Marianne TufvessonSewka Den afrikanska diasporan är ett ämne som den fransk-kamerunska författaren Léonora Miano ständigt återkommer till i sina romaner. Hon skildrar med både raseri och medlidande den mänskliga vilsenhet som först och främst orsakats av det västerländska kolonialväldet. Afropèerna från söder om Sahara och deras rotlösa flackande mellan två kontinenter ... Läs mer Litteraturkritik | Elisabeth Brännström |
Litteratur: Elin Bengtsson; Mellan vinter och himmel Anspänning och förtvivlan Elin BengtssonMellan vinter och himmelNatur & Kultur Elin Bengtsson, som är född 1987, debuterar med ungdomsromanen Mellan vinter och himmel. Boken har fyra personer i centrum. Andreas som är svårt sjuk i cancer, hans bror Martin tonåring som befinner i uppbrottets livsskede, hans flickvän Sara och läkaren Mari, som behandlar Andreas, som har konstnärsambitioner och blir en fast punkt i ... Läs mer Litteraturkritik | Lars Jonsson |
Litteratur: Björn Wickenberg; Landsortsdjupet En liten trevligt utformad bok Björn WickenbergLandsortsdjupetTrombone Björn Wickenberg är född 1968. Han har växt upp i Småland men bor numera i Skåne. Han har tidigare utgett diktsamlingarna Woodstock och Kyoto, så Landsortsdjupet är tredje delen i vad han kallar sin geografiska trilogi. Boken inleds med en definition av begreppet Landsortsdjupet – ”halvmånformad förkastningsspricka som utgör östersjöns största djup (459 m), ca 12 sjömil sydöst ... Läs mer Litteraturkritik | Lars Jonsson |
Tills vidare (Essä i fragment) Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer under dagen – som saknar gestaltad form – vara hemma i det. Vad är redigering? – ”Inte använda sandpapper” (Hauge), låta linjerna från spontana anteckningar synas. Varför, i vissa situationer, sugs min ... Läs mer Övriga essäer | Gunnar Lundin |
Musik: Magnolia; Tänk själv En Magnolia i sin fulla prakt MagnoliaTänk självTransubstans/Record Heaven Många band kan sjunga på engelska, men bara svenska band kan sjunga på svenska. På så vis har vi ett originalitetsövertag gentemot andra, på samma sätt som rumänska, polska, japanska och alla andra har det på sitt. Jag tycker om när musikens geografiska ursprung lyser igenom. Kanske allra mest när tunga band som ... Läs mer Musikkritik | Peter Sjöblom |
Musik: Gin Lady; Mother's Ruin Fina pastischer om än lite för många Gin LadyMother's RuinTransubstans/Record Heaven Inuti ett av årets snyggaste omslag ligger en dubbel-CD med ett band som uppstod ur den nerlagda gruppen Black Bonzo. ”Mother's Ruin” är Gin Ladys andra platta, fylld med en rockmusik som är skyldig 70-talet en hel del. De står på gränsen mellan senpsykedelia, sydstatsrock och hård rock (snarare än hårdrock). ... Läs mer Musikkritik | Peter Sjöblom |
Litteratur: Peter Adler; Churchill i talarstolen – ett retoriskt porträtt Vad kom hans retoriska kraft ifrån? Peter AdlerChurchill i talarstolen – ett retoriskt porträttCarlssons Snacka kan dom ju, är ett vanligt och nedlåtande omdöme om politiker. En av det förra seklets stora giganter kunde både tala väl och vara en ledare av rang. Peter Adler har skrivit en bok om Churchill sedd ur dessa synpunkter. I boken görs referenser till Churchills många berömda ... Läs mer Litteraturkritik | Kurt Bäckström |
Teater: Skogen tar Kinesiska muren till skogen ;Skapad av: Johan Forsman och Johan Rödström Nödvändig, välgörande och tankeväckande provokation Skogen tar Kinesiska muren till skogenSkapad av: Johan Forsman och Johan RödströmLjud/ komposition: Tomas BjörkdalProducerat av Skogen i samarbete med WeldKinesiska muren restaurang och skogen, Göteborg Hur påverkar främmande element den vardag vi känner oss så hemma i att vi knappt ens märker dess existens? Hur påverkar det människor att vara sådana främmande element i andra människors ... Läs mer Kritik om scenkonst | Matilda Amundsen Bergström |
Litteratur: Laurie Frankel; Vi möts igen Datorn återupplivar de döda i romantiskt “Social Network” drama Laurie FrankelVi möts igenÖversättare: Åsa BrolinPrintz Publishing Skulle du vilja ha mail från dina döda släktingar och vänner? Eller har du nog av att svara alla de som lever? Meredith vill i alla fall ha mail från sin döda mormor och hennes pojkvän Sam vill ge sin flickvän vad hon vill ha. Även ... Läs mer Litteraturkritik | Belinda Graham |
Litteratur: Aylin Bloch Boynukısa; Min käft är fylld av tänder och tid Skräkromantik Aylin Bloch BoynukısaMin käft är fylld av tänder och tidDockhaveri En varelse befinner sig innanför de vita väggarna på ett sjukhus. I ganska korta, prosalyriska stycken växer en berättelse fram. Det handlar om att förlora kontrollen över sin kropp, om att vara helt utlämnad till sjukhuspersonalen. Aylin Bloch Boynukısa inleder sin bok med ett citat ur Alfred Edmund Brehms Djurens lif ... Läs mer Litteraturkritik | Marja Beckman |
Smålandskonstnär upptäcker fysikens lagar För en gångs skull köpte Statens Fastighetsverk ett konstverk osett. - När Konstrådet presenterade idén för oss, tände vi direkt på den och antog förslaget. Helt utan att då veta hur det färdiga resultatet skulle kunna komma att se ut, säger Riksbibliotekarie Gunilla Herdenberg. Hon pratar om Impulse Slight (1 000 000 Volt), ett verk av Nina Canell som häromdagen invigdes på ... Läs mer Inrikes nyheter | Susanna Kumlien |
Historicistiskt felsteg ”The purpose of history, guided by genealogy, is not to discover the roots of our identity but to commit itself to its dissipation. It does not seek to define our unique threshold of emergence, the homeland to which metaphysicians promise a return; it seeks to make visible all of those discontinuities that cross us.” – Foucault Denna text ifrågasätter ett förutbestämt ... Läs mer Agora | Lejla Fazlic´ |
Kroppen berövad själ och ande Ting och ägodel Begreppet kropp, associeras i vår kultursfär dels till vår egen fysiska kropp, som på något sätt är levande, kroppslig. Dels till en kropp som varit levande men nu är en död kropp, ett ting, ett lik. En rent fysikalisk företeelse, eller ett medicinskt eller biologiskt dött preparat. Mellan dessa står den Cartesianska kroppen en maskin, och då som ... Läs mer Övriga porträtt | Oliver Parland |
Geten i konsten – en riktig syndabock Det är inte roligt att vara get i konsten. Det blev snett redan från början när man i den judiska traditionen började utse en syndabock. Ursprungligen var syndabocken ett offerdjur som skulle bära människornas synd och rena dem, men av någon anledning blev det geten som ensam fick bära hela skuldbördan. Den engelske målaren William Holman Hunt gjorde i mitten ... Läs mer Essäer om konst | Mathias Jansson |
Litteratur: Kristian Carlsson & Thomas Jönsson m.fl. I det fria kulturlivet med många stola Kultur med många stolar Kristian Carlsson & Thomas Jönsson m.fl.I det fria kulturlivet med många stolar; en dokumentärSmockadoll Kristian Carlsson författare och Thomas Jönsson musiker som samarbetat inbördes och med andra medverkande i en mängd projekt, experimentella och genreöversridande under 2012 har sammanställt denna bokdokumentär där man kan följa uppläggen och informera sig om de olika projektens innehåll, syfte och var dessa ... Läs mer Litteraturkritik | Benny Holmberg |
Litteratur: Louise Penny; Den grymmaste månaden Mystiskt dödsfall på den fransk-kanadensiska landsbygden Louise PennyDen grymmaste månadenÖversättning: Charlotte HjukströmWahlström & Widstrand Det är påsk i den lilla orten Three Pines i franska Kanada. ”Den grymmaste månaden” – dvs. april, enligt den inledande raden i T.S. Eliots The Wasteland – har just börjat. Stämningen är god under påskhelgens äggletande. Men folk är kanske lite uttråkade. Mediet Jeanne Chavet befinner sig i ... Läs mer Litteraturkritik | Carl Magnus Juliusson |
Litteratur: Sami Said; Monomani En vacker monolog om kärlek, skrivande och besatthet Sami SaidMonomaniNatur&Kultur Sami Said fick stor uppmärksamhet för sin debut Väldigt sällan fin som handlade om en ung religionsstudent som försöker handskas med en rätt ogripbar värld. Nu kommer han ut med en ny roman, en bok som skrevs i samband med debutromanen. Man skulle nästan kunna kalla det en spin off, för att ... Läs mer Litteraturkritik | Eleni Schmidt |
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1 ”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi ... Läs mer Essäer om musik | Peter Sjöblom |
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2 ”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi ... Läs mer Essäer om musik | Peter Sjöblom |
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 3 ”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi ... Läs mer Essäer om musik | Peter Sjöblom |
Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 4 ”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade på fyra stycken boxar. Med tanke på att recensionen motsvarar det utgivna materialets massiva format har vi på redaktionen valt att även presentera texten i fyra delar. Dock publicerar vi ... Läs mer Essäer om musik | Peter Sjöblom |
