Film: Dirch; Regi: Martin Zandvliet

apr232012

Skrivet av Olavi Linna

Film - Filmkritik

Dirch, en kulturell ögonöppnare för nordbor. Foto: TriartmediaEn glädjande gåta

Dirch
Regi: Martin Zandvliet
Medverkande: Martin Buch, Nikolaj Lie Kaas, Lars Ranthes, m.fl.
Danmark, 2011 TriArt Film 

Dirch är filmen om komikern som är på förnamn med hela Danmark, men knappt någon känner i Sverige. Som finländare kan jag nämna Spede eller Vesku till mina landsmän och de flesta där vet vem jag pratar om medan på denna sida sundet dessa namn enbart orsakar ett vänligt ointresse. Så långt är vi från varandra.

Vi nordbor. Vi pratar om det nordiska ljuset, vi har förutfattade meningar om varandras politiska traditioner: Danskarna tycker att Sverige styrs av en flock kuvade politrucker, medan svenskarna tycker att Danmark är lika med Pia Kjærsgård. Finsk politik ska vi inte prata om. (Är det inte han tjockisen som blev president eller premiärminister eller kanske var det kansler där?) Det är längre från Stockholm till både Helsingfors, Köpenhamn och Oslo än det är till London eller New York.

Människor i min nuvarande umgängeskrets har knappt någon aning om vad Vesterbro, Amager, Eira eller Kallio är för något, men de flesta har en åsikt om var man ska dricka sin kopp kaffe när man strosar runt i Williamsburg. Väldigt få här norr om Farsta känner igen Helle Helle, the Sods eller Pelle Miljoona, men väldigt många har både långa och tråkiga utläggningar om viktigheten av en livaktig kulturell diskussion över språkgränserna. Problemet är sådant att de flesta kräver textning redan när någon stackars krake från Skåne har irrat sig framför kameran och börjat prata.

På så vis är det en total gåta att filmen Dirch ens går upp i Sverige. En glädjande gåta. För även om dansk film på många sätt kvalitetsmässigt springer förbi svensk dito med hästlängder för närvarande (Bier, von Trier, Scherfig, Arcel och Vinterberg som den för tillfället vassaste toppen av ett stort isberg, för att inte nämna alla dokumentarister som flyger och flänger runt i världen) så är det mer undantaget än regeln att en dansk film utan en enda tydlig svensk referens hittar hit.

Filmen är på sina vis en alldeles logisk tematisk fortsättning på regissör Martin Zandvliets och manuskriptförfattare Anders August undersökning av skådespelaryrkets avigsidor. I deras förra Cassavetesinspirerade film "applaus" med Paprika Steen som en modern Geena Rowlands i huvudrollen kunde vi följa en divas "fall from grace" och i denna film fortsätter undersökningen av skådespelarkaraktären. Ett avskalat porträtt av en sårbar människa och dennes behov av erkännande, kosta vad det kosta vill. En film som visar revykomikern Dirch Passers uppgång i mitten av 50-talet, otroligt hårda leverne under tre decennier och detta levernes naturliga slutstation: Döden.

Huvudrollen spelas av en fabelaktig Nikolaj Lie Kaas som tillhör den generation av skådespelare som under 90-talet var med och lyfte den danska filmen till dess nuvarande höjder och till sin hjälp har han ett galleri av bikaraktärer som var och en på sina vis är med till att spegla karaktärens varje steg - här skall Lars Ranthes spel som kollegan Kjeld Petersen särskilt lyftas fram. Lie Kaas är för övrigt son till skådespelaren Preben Kaas som också han tillhörde gänget runt Dirch och som i filmen spelas av Martin Buch. På så vis kan man få se en liten metaföreställning i filmen där sonen Nikolaj spelar överför den nu avdöde pappan Preben i några mycket rörande scener.

Hur personen Dirch kolliderarmed förväntningarna till honom erbjuder inte direkt nytt stoff till filmhistorien, behållningen är däremot att se den sårbare Dirch växa till en riktig människa i språket (en vild köpenhamnska) mimiken och timingen hos Lie Kaas.

Olavi Linna