Film-DVD: The Whistleblower. Regi: Larysa Kondracki
Viktig historia tappar kontexten
Rachel Weisz, kvinna i en manlig värld. The Whistleblower
Regi: Larysa Kondracki
Medverkande: Rachel Weisz, Vanessa Redgrave, Monica Bellucci, Roxana Condurache, Rayisa Kondracki, Nikolaj Lie Kaas, m.fl.
Scanbox, DVD, 2011
”The Whistleblower” bygger på verkliga händelser: Den handlar om dåd som FN-poliser utsatte några offer för, i en härva med trafficking och prostituerade i Bosnien. Ämnet är svårt och det är en fasa att tänka på att de verkliga kvinnor som har hamnat på dessa bordeller i Kosovo, men även i Irak och Afghanistan, kan ha slutat sina dagar på ett ännu värre sätt än filmens offer.
Mychael Danna står för det musikaliska inslaget och Julian Clarke för klippningen. Tillsammans med det mästerlika fotografiet (Kieran McGuigan) bygger de upp stämningen i det sterila USA och FN-byggnaden samt i det härjade Bosnien.
Huvudkaraktären, Katryn Bolkovac (gracilt spelad av Rachel Weisz), är polis till yrket och har just drabbats av en plågsam skilsmässa som berövat henne dottern. Samtidigt blir hon i yrkesrollen mer och mer berörd av det hon ser. Hon utkristalliserar sig som en allt mer kvinnlig kontrast till de brutala smutsiga och kriminella män som hon möter.
Såväl Rachel Weisz som de två flickorna (gestaltade av Roxana Condurache som spelar Raya och Rayisa Kondracki som gestaltar Irka) gör fina rollprestationer. Inte minst de två unga kvinnorna sprutar av liv för att så småningom förvandlas till skrämda zombieliknande figurer. Bra gestaltning, sålunda, men är det verkligen ett cinematiskt klokt val att betraktarens första möte med dem är en orgieliknande scen ackompanjerad av Rammsteins musik? Det får hela filmen att verka som en B-skräckfilm där tjejerna först gör någonting dåligt och senare straffas för detta.
En annan karaktär som verkar i denna kvinnliga saga – och är helt malplacerad – är Laura Leviani, en högt uppsatt FN-tjänstekvinna, spelad av Monica Bellucci. Den italienska skådespelerskan tycks i det närmaste ha hämtat inspiration från snobbiga kvinnor i modevärlden, inspiration hämtad under sin tid som modell. Karaktären blir ett slags allierad till det värsta patriarkatet. Hon kunde ha varit mer nyanserad, detta för att skapa någon form av sympati för henne.
Vi har tidigare låtit oss påverkas av många Hollywoodfilmer och därigenom kommit att anta att italienska kvinnor är lömska och fulla av sexuell aptit, någonting som inte borde förekomma i en så engagerande film som ”The Whistleblower”. Dessa Hollywoodstereotyper kommer också fram i alla jugoslaviska män – man gör ingen skillnad mellan bosnier, kroater och serbier. Alla tycks vara monster, förutom Viko som spelas av Alexandru Potoceau, som, det skall sägas, snarare är en intellektuell typ än en handlingens man; Han blir misshandlad och trots att han är polis är han inte beväpnad. Han är snäll intelligent och lägger sitt spel på en helt annan nivå än till exempel den kille som Katryn till slut väljer, holländaren Jan Van Der Velde som spelas av Kenkopian Nikolaj Lie Kaas. Denne danske skådespelare kunde ha presterat mycket mer; Han känns alldeles för mycket som en elak typ i en tecknad serie.
Dessa brister drar ner filmen som verkligen har mycket fina stunder, inte minst för den rollprestation som presteras av Vanessa Redgrave i rollen som Madeleine Rees. Hon bär hela filmen tillsammans med Rachel Weisz. Tyvärr blir jag som tittare inte övertygad. Någonting brister i helhetsintrycket, inte beroende på temat, men kanske just för att det hade varit önskvärt att i högre grad ta del av såväl omgivningen som kontexten.
Roberto Fogelberg Rota
| < Föregående | Nästa > |
|---|





































