Film: Mannen från Le Havre. Regi: Aki Kaurismäki

dec242011

Skrivet av Anna Nyman

Film - Filmkritik

Sisu, j’assume

Idrissa träder plötsligt in i Marcel Marx liv.Mannen från Le Havre
Regi: Aki Kaurismäki
Medverkande: André Wilms, Kati Outinen, Jean-Pierre Darrousin, Blondin Miguel, m.fl.
Frankrike/Finland, 2011
Folkets Bio

Den lite till åren komne Marcel Marx har givit upp hoppet om ett liv som författarbohem och i stället blivit arbetarbohem i den franska hamnstaden Le Havre. Tillsammans med sin vän Chang rör han sig från kvarter till kvarter, styrd av de arbetande massornas klockor, tågens avgångstider och butikernas öppettider. När kvällen kommer har han nätt och jämt lyckats skramla ihop till det dagliga levebröd som skall hålla honom och hans sorgset bleka fru vid liv.

Medan hon lagar soppa på en spik tar han traditionsenligt sin aperitif på stamkrogen i väntan på att bordet blir dukat. I deras liv är allt som det alltid har varit.

Det är då den dramatiska vändningen inträffar, men det är ett slags dramatisk vändning som så stark kännetecknar Kaurismäki; Odramatisk till sin sort då vi tänker filmiskt, men djupt mänsklig och fullkomligt realistisk. Frun blir sjuk och måste läggas in på sjukhus. Med sitt sätt att hantera situationen förenar Marcel Marx två kulturella angreppssätt; den finska sisun och den franska formuleringen ”j’assume”. Det som icke kan påverkas måste genomlevas och det med en styrka och värdighet som anstår en människa.

Åtminstone på ytan. Vad som pågår i det inre låter Kaurismäki oss i mångt och mycket föreställa oss själva. I Kaurismäkis värld förnimmer vi bara människor, lär endast känna karaktärerna så mycket att vi just börjar ställa oss frågor om vad som finns bortom den anonymitet som vi aldrig riktigt tränger igenom – och trots detta, kanske just därför, får regissören oss att sympatisera med dem.

Habilt vävs det kaurismäkiska karaktärsytskiktet i ”Mannen från Le Havre” samman med berättelsens komposition och vidare den tematik som är berättelsens faktiska fokus. Om vi endast förmår följa karaktärerna utifrån, får vi på ett projicerat sätt däremot följa Marcel Marx upplevelse av dennes upp- och nedvända vardag under fruns sjukhusvistelse: Det som sker under denna tid är en (mar)drömsk passus där vardagen inte längre är som den brukar och alltid har varit, illustrerat genom det illegala flyktingbarn, Idrissa, som tyr sig till honom efter att ha flytt från polisen i hamnen.

Plötsligt prövas ett av de tre franska ledord som landet sedan slutet av 1700-talet stått på barrikaderna med: broderskap. In träder Monet, en man inom det franska polisväsende som visar sig har en svag punkt bakom den svartklädda kappa och hatt som aldrig lämnar honom.

Aki Kaurismäki har i en intervju sagt att det inte finns några symboler i hans film. Han har rätt; ”Mannen från Le Havre” är någonting så komplext och samtidigt så enkelt som en stiliserad verklighetssaga som inte tar några omvägar via symboler, hela tiden ackompanjerad av det så typiska kaurismäkiska bildspråket.

Anna Nyman