Film: This is Not a Film, Regi: Jafar Panahi

nov092011

Skrivet av Jonas Wennberg

Film - Filmkritik

Filmförbudet som ledde till skapandet av en film

Ceci n’est pas un… film This is Not a Film
Regi: Jafar Panahi
Skådespelare: Jafar Panahi
Iran, 2011
Distributör: Folkets Bio

Regissören Jafar Panahi sitter i husarrest och har yrkesförbud i väntan på sin rättegång, en rättegång som med största sannolikhet kommer att leda till minst ett par år i fängelse för Jafar. Han är åtalad för att ha gjort film som inte är stödd av den Iranska staten och gjord utan deras tillstånd och vetskap. Yrkesförbudet som han är ålagd gäller i 20 år och innebär att han inte får göra film, skriva manus eller resa utomlands och alla som hjälper honom att bryta mot förbudet riskerar samma straff.

This is Not a Film är verkligen inte en film i dess vanliga mening, då den nästan enbart utspelas i Jafars lägenhet och inte skildrar mycket annat än han och hans iguana, men främst syftar titeln till hans förbud att göra film. Om detta inte är en film så har han inte ramlat av sin slappt spända och rostigt taggiga lina.

Trots frånvaron av en traditionell handling, några händelser som griper tag i åskådaren och något egentligt driv i den lunkande takten finns det alltid en nerv i filmen. Jafar blev påkommen med att filma olagligt när polisen en dag stormade hans lägenhet och vetskapen om att de kan göra så igen skapar en olidlig spänning i det annars så mondäna.

Tidigt i filmens skede pratar han med sin advokat om hans chanser och vad advokaten tror att han kommer att få för straff. Då säger hon, advokaten, att det är svårt att säga eftersom lagen inte har något att göra i en iransk rättegång. Det åtal som ligger över honom har inget lagligt stöd utan handlar bara om propaganda och att döda andra filmares och konstnärers vilja att följa i hans fotspår.

Jafars stora sorg och rädsla är att hans senaste manus aldrig kommer att bli gjort till film och han försöker därför, med hjälp av sin regissörskollega Mojtaba Mirtahmash, att filma medan han själv läser manuset och agerar efter det. (Förbudet säger inte att han inte kan agera eller läsa manus.) Men snart inser han att det inte blir en film om man inte gör det på riktigt, det går inte att ersätta det spontana som finns i skådespelet, miljöns påverkan på handlingen eller bildernas egna språk. Utan innehåll utanför honom själv blir det bara en matt yta som inte kan annat än att suga till sig ljuset utan att släppa något ifrån sig.

Utanför lägenheten hörs först fyrverkerier och glädjerop men snart därefter byts lycka ut mot vapen som avfyras och protester på gatorna. Bilar stoppas för att genomsökas och revoltörerna tänder eld på bilar och annat som kommer längs deras väg. Lugnet har på bara några ögonblick övergått till ett totalt kaos, fyllt av hat och missnöje. En vrede som länge tvingats till tystnad sprutar nu ur invånarna likt en vattenstråle som söker ta sig ut genom ett alldeles för litet hål i slangen. Det sprutar utan riktning och i våldsam och okontrollerad hastighet.

Se This is Not a Film, inte för att den är fantastisk eller för att den gör sig otroligt bra på bio. Se den för att den betyder något.

Jonas Wennberg