Film: Hysteria, Regi: Tanya Wexler

nov252011

Skrivet av Roberto Fogelberg Rota

Film - Filmkritik

Pre-freudianer och viktorianska ideal

 ”Hysteria”, ett kostymdrama av Tanya Wexler som berör fattigdom och kvinnoförtryckHysteria
Regi: Tanya Wexler
Medverkande: Maggie Gyllenhaal, Hugh Dancy, Rupert Everett, Jonathan Pryce m.fl.
Storbritannien, 2011 Svensk distribution: Scanbox

Det finns en mycket fin tradition av brittiska kostymfilmer som utspelas i en tid som inte är så långt ifrån vår egen. Det senaste exemplet är Tom Hoopers film ”The King´s Speech” som blev Oscarsbelönad.

”Hysteria” utspelar sig under 1800-talets andra hälft när drottning Viktoria styrde över nära nog halva jordklotet. Precis som i ”The King’s Speech” är det frågan om en berättelse som tar sitt avstamp i en sann historia, i detta fall om kvinnors försök att hävda sin rätt till sexualitet.

”Hysteria” är uppbyggd nästan på samma sätt som ”The King’s Specch” och klippningen är vacker samt ger en extrem rytm. Fotografiet lyckas ge känslan av färgspråket. Den livliga färgen uttrycker en rikedom och kraft som var vanlig under 1800-talets senare decennier. Det arbete som gjorts av Tanya Wexler med färger och kostymer, med hjälp av Charlotte Watts och Nic Ede, är mycket vackert och tar fasta på de olika karaktärerna samt personifierar styrkan och det patriarkaliska förtrycket av poliser och äldre män.

Filmens stora förtjänst, förutom det begeistrande fotografiet, är den humor och spiritualitet som behandlar svåra teman som fattigdom och kvinnoförtryck och senare sublimeras med definitionen hysteri, som man åtminstone försökte bota med hjälp av inget annat än onani. Det påminner starkt om sättet på som Billy Wilder brukade använda i sina filmer. Det finns i slutsekvensen i rättssalen en stor hyllning till Billy Wilder.

Förtrycket drabbar den moderna och socialt intresserade Charlotte som spelas mycket bra av svenskättlingen Maggie Gyllenhaal. Det har varit bra för filmen att casta en amerikansk skådespelerska som med sitt ständiga cykelåkande och randiga kläder är en frisk fläkt i den annars så konservativa brittiska överklasen. Hon är också den enda kvinna som tillåts att vid sin systers förlovning komma klädd i svart på ett ytterst elegant och sensuellt sätt.

Det finns också en stark kontrast och äkta syskonkärlek, som presenteras av systern Emily, gestaltad av Felicity Jones, som med sitt pianospelande och sin ständiga lydnad för fadern är den perfekta viktorianska överklassflickan. Den stora förtjänsten i rollprestationen är att Felicity Jones bakom en perfekt fasad lyckas gömma sin perverterade och sökande sexualitet, som ses mycket väl i epilogen när vi ser henens med utslaget hår klädd i nattlinne. Epilogen är verkligen mästerlig – när drottning Victoria själv får ”presenten”.

Fadern till flickorna spelas av den brittiska karaktärsskådespelaren Jonathan Pryce, som presenterar en mycket trevlig, fin och mänsklig roll av en pre-freudiansk psykolog och läkare. Det känns som att det är samhället som tvingar honom att handla på ett moraliskt förkastligt sätt. Rupert Everett är rolig och måttlig i rollen som den icke-aktionsfulla Sherlock Holmes och vi får mer än ett leende ifrån honom. Den manliga huvudrollsinnehavaren är Dr Mortimer Granville, gestaltad av Hugh Dancy, som lyckas presentera en mångfacetterad figur av en social karriärist och filantrop som väljer att göra rätt.

Roberto Fogelberg Rota