Filmdebatt
DNA-drevet och Bergman
altDet har hunnit passera lagom med tid nu. Ingmar Bergman avled för fyra år sedan. Det är dags för gamarna som cirklat i luften kring den världskände filmakaren att landa. Nu krälar kadavermaskarna fram. Dagens Nyheter har under den senaste veckan förnyat den svenska kulturjournalistiken. Jag syftar då inte främst på detta nyvaknade intresse för filateli. Nej. Det är DNA-drevet jag tänker på.
I ett gigantiskt uppslaget reportage som dominerar hela förstasidan liksom även kulturdelens förstasida och sedan fyller i princip hela kulturdelen har DN gjort en upptäckt av världsbetydelse, om de får säga det själva - och det gör de, om och om igen. Sanningen bakom de svarta rubrikerna är dock en annan.
A propos filmfestivalseminariet Extreme Politics in Film: större frihet i samtalet efterfrågas
Chris Morris (Storbritannien), aktuell med filmen Four Lions, deltog även i en seminariediskussion under Stockholms filmfestival.Förra året var miljön det som togs upp i Stockholms Filmfestivals spotlight, i år var det extreme politics som strålkastarna riktades mot. I sektionen visades det bland annat filmer om terrorism, nya och gamla diktaturer, genocid, främlingsfientlighet och medborgarrättsrörelser. Det ingick även ett seminarium som hette Extreme Politics in Film (på Klarabiografen).
På seminariet medverkade den rappkäftade Christopher Morris, "Four Lions", den hyllade musikvideoregissören Romain Gavras (son till Costa-Gavras), "Vår dag skall komma", den omtalade Erik Gandini, "Videocracy" och debutanterna Moa Junström och Ingrid Holmberg, "Vi bryr oss egentligen inte om midsommar". Med den uppställningen och ett så hett tema borde det inte kunna gå fel, men med fel taktik kan även det bästa laget falla platt.
