Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

nov082011

Skrivet av Roberto Fogelberg Rota

Film - Porträtt

Jarek SzodaUnder den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som handlar om Zbyszek (Mariusz Benoit), en alkoholist som i sin tidiga medelålder har blivit religiös och kör runt till olika behandlingshem för att försöka samla in pengar till en pilgrimsfärd till Lourdes. På en av sina turer möter han två tjetjenska barn, en liten pojke som är brådmogen och missanpassad och en 15-årig tjej. Trots misstänksamhet och många problem hittar de tre varandra och till sist kommer Zbyszek att upptäcka att flickan ska tvingas gifta sig med en annan 15-åring. De tre kommer att få ett minne för livet.

Stilen är stram liksom skådespeleriet som är väl kurerat i alla små detaljer. Jarek Szoda har haft en svensk producent till filmen, men ingen svensk distribution. Filmen har fått ett pris i Bergamo. Den är en av de första polska filmer som behandlar flyktingproblematiken.

Skulle du kunna säga oss hur du fick idén till denna film och hur den blev distribuerad och mottagen i Polen?

-Jag fick idén till filmen innan Polen kom med i Schengenavtalet och när jag mötte Peter som var min svenska producent. Vi tyckte att idén var bra och när det startades ett Euroimageprogram bestämde Peter och jag oss för att arbeta med filmen. Vi fick lite oväntade pengar så vi tog tillfället i akt och började. För övrigt kan jag säga att det var en av de första eller en av de allra första filmerna i Polen som använde sig av Red-kamera.

Filmen tar upp två problem som inte har varit särskilt vanliga, den första är alkoholismen som vi annars försöker att sopa under mattan; Polen är idag ett framgångsrikt land och ingen av oss har problemet eller mår dåligt. Men så är inte fallet. Problemet finns och enligt mig är det ett mycket svårt sådant.

Det finns ytterligare ett problem som i min bemärkelse är stort och det är flyktingarna från Tjetjenen och Dagestan som försöker att via Polen ta sig till andra europeiska länder.

Filmen var som sagt annorlunda och den stötte på ett stort problem, eftersom den hade premiär när den polska regeringen och arméstaben omkom i en svår flygolycka. Alla biografer stängdes på grund av landssorg och filmens distribution stoppades så att filmen inte kunde visas som planerat.

Ett annat problem var det faktum att filmen vänder på det vanliga perspektivet när man ser många verkligt religiösa karaktärer som är troende och inte vill göra allt till business. Zbyszek måste följa flyktingbarnen till Frankrike, eftersom hans personlighet gör att han verkligen vill hjälpa dem – han kunde inte bara be dem att dra åt helvetet.

Vi vann ett pris vid festivalen i Bergamo och ett annat pris vid den polska filmfestivalen i Ghedina för kostymerna och det var någonting helt fantastisk, eftersom det resulterade i distribution i Italien och Frankrike. Vi har inte fått distribution i Tyskland – vi filmade en betydelsefull scen även där – som vi var tvungna att klippa bort. Det var en scen där Zbyszek och barnen somnande och plötsligt väcktes de av en städare som jag skulle vilja definiera som afro-tysk. De är rädda för polisen men ingen bryr sig om dem. Filmen är inte kort och scenen kändes överflödig.

Jag hoppas på att kunna få distribution av filmen på nätet. Jag kan säga att fram till jul 2010 hade jag 7000 illegala nerladdningar.

Kan du berätta för mig hur det var att arbeta med barnskådespelarna och hur du hittade dem? Jag tycker att deras spel var utmärkt, men de såg inte tjetjenska ut?

-Jag måste säga emot dig. Tjetjener kan vara blonda och rödhåriga och ser i många fall rätt europeiska ut eller rättare sagt kan se mer europeiska ut än vad folk brukar tro. De är inte annorlunda än oss, men är djup troende muslimer och detta skapar en del problem, som till exempel att man inte kan ta i dem.

En scen ur Handlarz cudówDet var en svår casting eftersom jag var tvungen att hitta barn som passade bra. Barn som såg ut som syskon och talade perfekt ryska. Denna lilla tjej Urika (Sonia Mietielica) är ryska som studerar vid en dansskola i Warszawa. Killen (Roman Golchuk) fann vi under en casting i Moskva. Vi hade casting också i Kiev och i Baku. Skådespelaren som spelar Zbyszek är en av Polens bästa skådespelare. Han var inte särskild berömd då men blev det efter filmen. Jag kunde med hjälp av Red-kamera komma så nära skådespelarna som vanligt och utifrån det skapa en mycket emotionell spelstil.

Vi provade oss fram för att skapa karaktären även med vissa andra aspekter, som kostymeringen, vilken för mig är verkligt betydelsefull. Om vi till exempel skall ta Zbyszek, satte vi på honom olika typer av kläder en svart kostym, som var mycket mer en affärsmans stil, sen en hippieinspirerad klädsel, en lite mera ”easy going”-klädsel. Sen fick Anna för sig att vi skulle prova en ljusblå kostym. Ljusblå är även jungfru Marias dräkt. Den blev specialtillverkad för honom och dessutom blev den en tydlig markör som gjorde så att han lyckades bli helt annorlunda från alla redan ifrån början. Det var för mig ett tydligt tecken på hans figur, en karaktär som försöker att anpassa sig till varje pris för att kunna vara tillräcklig elegant och seriös för behandlingshemmens personal.

Det är också förklaringen till scenen när han tar barnen till bassängen. En kvinna i en skoaffär sa till honom att hon tyckte att barnen, som hon misstänkte vara hans barn var smutsiga. Då blev Zbyszek plötsligt rädd för att det skulle bli problem för honom så han bestämde sig för att ta dem dit. Han hade inga pengar så han kunde inte ta in på hotell, men då händer någonting. Det är början på en ömsesidig respekt mellan barnen och honom. Zbyszek blir accepterad. Många frågar varför han behöver åka till Lourdes. Skulle det inte ha varit enklare om han hade velat åka till den svarta Madonnan i Czestochowa? Men jag ville att det skulle bli så att hans pilgrimsfärd nästan var en medeltida sådan. Det tar mycket energi och det måste för Zbyszek ske på detta svåra sätt.

 Vilken var den svåraste scenen i filmen?

-Utan tvekan var det scenen i vilken de skulle passera gränsen mellan Polen och Tyskland vid floden Oder. Vi spelade inte in vid denna flod, utan vid en lite mindre flod i närheten. Det var en av de första scener som vi spelade in. Det var en mycket intressant tid under inspelningen i bassängen som vi även gjorde i ytterligare en bassäng som hade en svart presenning. Jag ville ge scenen känslan av fysisk fara och förvirring. Jag är ganska nöjd med den.

Hur fick du idén att bli filmare?

-När jag var 16 år hade jag bestämt mig för att jag ville hålla på med film. Jag inriktade mig på att bli filmfotograf. Jag är fascinerad av yrket och jag kan utan att vara arrogant säga att vi i Polen har många bra filmskolor. Tyvärr kom jag inte in vid första försöket på filmskolan i Lodz. Istället åkte jag till Warszawa för att studera filosofi. Det var 1981 vilket var samma år som Solidaritet. Det var en tid full av livliga kulturdebatter. Jag hade den stora turen att få börja som fotograf för filmen ”Gwiazda piolun” av Henryk Kluba som på den tiden var ansedd som en av de största polska filmregissörerna. Det var en sensation, eftersom jag var hälften så gammal som han. Under 1990-talet i takt med att den ekonomiska och sociala situationen i Polen förbättrades blev allt bättre, men det blev tyvärr mer problem med det konstnärliga. Många filmer blev allt sämre och man satsade på många romantiska komedier. Jag gillar genren men kunde inte se i dessa verk var det romantiska låg och var det komedimässiga låg. Sen började jag med att regissera videoklipp och det blev allt mer påtagligt vad jag ville syssla med. Jag utvecklade formen och var mycket nöjd med den.

I filmen har jag, kanske det är lite överdrivet, sett några likheter med andra filmskapare, mest med en film av Andrey Tarkovskij, ”Stalker”. Stämmer det eller är det jag som har sett fel?

-Jag tackar dig så mycket eftersom det är en av minafavorit filmer, även den är en road movie. Precis som i den försöker jag att mixa mellan ett komiskt, nästan lite burleskt register och det djupt allvarliga i situationen. Jag har praktisk taget sett allt och försöker att se rätt många filmer. Det jag studerar mest är kamerans placering. Jag älskar mycket en av Ingmar Bergmans filmer, ”Persona”, och precis som Ingmar Bergman, som lyckades få en balans mellan ett mycket bra spel och kameraarbetet, har jag försökt att göra detsamma. Jag vet inte om jag har lyckats med det, men jag hoppas att jag har kunnat göra det.

Skulle du kunna berättat för oss om situationen för den polska filmen och vilket är ditt nästa projekt?

-Situationen för polsk film verkar bra, eftersom man ser rätt mycket av polsk konstfilm, så det är ganska bra. Nu är läget inte dåligt eftersom vi har fått det polska filminstitutet. Det finansierar upp till 50 % av filmen några gånger och i enstaka fall även upp till 60% och mer sällan till upp 70%. Den privata sektorn är det lite svårare med. Det är sämre med privata investerare. Ofta är de bara intresserade av kommersiella filmer. Jag ser mycket bra med samproduktioner mellan andra länder. Jag håller på med en dokumentärfilm om dagisbarn.

Roberto Fogelberg Rota