Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

sep152006

Skrivet av Annika Marusarz

Film - Essäer om film

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

artemisia_giuditta_che_uccide_oloferne

Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden.

Kvinnlig hämnd är ett intressant ämne sätta fokus på och man kan tydligt se myten och bilden av den kvinnliga hämnaren i filmer som till exempel den sydkoreanske regissören Chan-wook Parkers film "Lady Vengeance". Där betraktaren redan på filmaffischen möter en till synes värnlös kvinna med en lysande gloria upphöjd likt en religiös ikon. Hon riktigt strålar mot betraktaren. Den bilden känns permanent och har blivit kännetecken på den sköna kvinnliga outsidern som inte bara är vacker utan framförallt ouppnåelig. Greta Garbo är ett bra exempel hon brukar ju även kallas "den gudomlige" och är ju en ikon för många homosexuella. Kanske av den enkla anledningen att hon gick sin egen väg utan att förklara eller prata om det, ett drag som jag anser vara kvinnligt. Myten och bilden av kvinnan som den hemlighetsfulla och icke-kommunikativa kan vara ett uttryck för att kvinnor har ett eget språk.

Redan i Bibeln och skapelseberättelsen kan man läsa att Gud skapade mannen till sin avbild och kvinnan till mannens begär. Detta förhållande är en aktuell fråga i jämlikhetsdebatten och ett intressant tema att titta närmare på. Fortsätter man att läsa Bibeln klargör den att kvinnans funktion är havandeskapet, en garanti för fortplantningen medan mannen, Guds avbild, har samtal med sin fader, för ordet är hans. Detta förhållande säger inte att kvinnan är ovetande eller skulle ha ett sämre intellekt, hon för helt enkelt ingen dialog. Däremot har hon en kommunikation med sin avkomma, fostret i magen, även om den föregår i det tysta. Denna tysta kommunikation har genom historien tillskrivit kvinnor egenskaper som gör dem till specialister på det omedvetna. De får bära namn som häxa, trollkvinna eller sibylla och representerar därmed något som inte är konkret. Utifrån detta perspektiv kan man resonera om ett kvinnligt icke-språk, ett poetiskt språk, ett språk som uttrycker mer än ord och mening. Ett språk som avslöjar människans innersta behov. Detta språk är kanske inte genuint kvinnligt men mannens och kvinnans språk är i grunden olika.

Gud nöjer sig dock inte med denna lilla könsskillnad utan fortsätter i sitt tal till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och en kvinna, mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen. Gud har alltså fastställt könskampen och de två könens sexuella krig. Han har även dikterat förutsättningarna på spelplanen. Där kvinnan med sina från skapelsen kommunikativa brister blir tvungen att jobba tyst, intuitivt och självständigt. Vilket hon också gör med största skicklighet och finess. Jag ska bara nämna några exempel på kvinnor som tydligt kan stoltsera inför Gud i sin fulländning, av de egenskaper han har givit dem.

I Quentin Tarantinos "Kill Bill, vol 1" och "Kill Bill, vol 2" möter vi The Bride/Black Mamba, en ung kvinna som blir mördad när hon höggravid står vid altaret för att ingå äktenskapet. Bröllopet blir en blodig massaker där ingen i sällskapet lämnas överlevande. Att The Bride fyra år senare reser sig upp och är redo för hämnd måste ses som ett mirakel. Det finns helt enkelt inga gränser för hennes vilja till att leva, överleva och hämnas. Hennes hämnd är att eliminera de personer som försökte att förstöra hennes liv och det är deras namn vi får se nedskrivna på en dödslista. Där står fyra namn på giftiga ormar plus namnet Bill. Black Mamba som är hennes yrkesnamn är dock den giftigaste ormen av alla och hennes drivkraft når inga gränser. Så med det perfekta samurajsvärdet till hjälp betar hon av dödslistan lugnt och metodiskt. Hennes fyra första motståndare är kvinnor som precis som hon är skolade av Bill. De känner till varandra och all vet att det inte är någon lek när Black Mamba uppenbarar sig. Det är en döda-eller-bli-dödad kamp som utspelar sig vid varje möte. Förutsättningarna är alltid nya och motståndarna har olika specialiteter och omständigheter att förhålla sig till.

I Tokyo får hon till exempel möta O-Ren Ishii/Cottonmouth, en beryktad och fruktad gängledare, med 88 livvakter. Att ensam klara av detta gäng tar ju sin tid och många kroppsdelar ramlar av. Men tack vare sin oerhörda skicklighet klarar Black Mamba det snyggt och elegant. I en annan strid möter hon Vernita Green/Copperhead hemma i hennes kök. Allvaret i den kraftmätningen går inta heller att ta miste på samtidigt som båda kvinnorna tar hänsyn till Vernita Greens lilla dotter. När hon kommer hem från skolan sluter de omedelbart en outtalad fred och uppträder som bästa väninnor tills dottern går iväg igen. Slutligen når Black Mamba det sista namnet på dödslistan, Bill. Han har varit en av hennes läromästare, älskare och är far till de barn som togs ifrån henne under bröllopsmassakern. Deras möte är respektfullt och hennes hämnd tar sig mer subtila former.

Dottern är ständigt närvarande i deras gemensamma vardag som är tämligen normal. Varken hon eller någon annan kan anan vilken strid som pågår. Black Mamba vinner förstås även den striden. Bill kan i dödsögonblicket konstatera att hon lärt sig och kan mer än vad hon berättat. Det är lätt att förstå att Black Mamba inte hade varit lika framgångsrik om hon hade haft några allierade. Hennes brist på kommunikation är hennes framgång och räddning, då ingen kan svika henne eller avslöja hennes planer.

Att hon dessutom aldrig avslöjat för någon att hon under sin utbildning till lönnmördare, tillägnat sig kunskaper som inte ens Bill haft tålamodet att lära sig gör henne oslagbar i alla lägen. Hon kan lugnt avsluta Bills liv på ett sätt som inte väcker några frågor, inte ens hos deras dotter. Det är mycket snyggt jobbat hela vägen fram till målet och hon kan med endast några års försening fortsätta på den väg som hon planerat. Förmodligen under de namn som hon har men aldrig avslöjar. Denna kvinna måste helt enkelt vara skapelsens mest perfekta kvinna. Hon tar den yttersta konsekvensen av att inte vara kommunikativ, vilket innebär att jobba ensam i det tysta. Ett uttryck och språk som Gud har givit henne.

Tarantino har i filmerna "Kill Bill" och "Jackie Brown" lyckats förmedla just det som kan kallas ett kvinnligt språk. Jackie Brown är ju precis som Black Mamba en kvinna som briljera med sin list och sina snabba intuitiva beslut. Hon tar också hem den totala segern och vinsten för att sedan bara lugnt vandrar vidare.

Jane Campion är nog annars den filmregissör som konsekvent i sina filmer skildrar kvinnor som på ett eller annat sätt väljer att kommunicera på sina egna villkor. I "Pianot" som kanske är det tydligaste exemplet får vi följa en kvinna som bokstavligen har slutat prata. Denna stumhet har hon valt själv och de enda som hon överhuvudtaget kommunicerar med är dottern och musiken, via sitt piano. Pianot och dottern är också de enda som hon håller av. I sin kamp för att få behålla pianot använder hon sig av sin sexualitet. Något som hon till en början bara betraktar som en ren affärsuppgörelse. Detta sexualitetens språk visar sig dock bli hennes öppning till något nytt som hon kommer att gilla.

I filmen "Holy Smoke" träffar vi Ruth, en ung kvinna från Sidney som tycker att hennes liv saknar verklig mening. Hon söker efter sanningen och tror att hon funnit den hos en guru som hon möter under en resa i Indien. Mötet är starkt och Ruth beslutar sig för att stanna där, då hon upplever att hon sett ljuset och funnit visdom och kärlek. Hennes familj är dock av en helt annan uppfattning och ser bara något skrämmande i att vara lycklig utifrån andra värderingar än deras egna. De lyckas till slut lura hem Ruth från Indien och där hemma väntar en tredagars avprogrammering på henne. PJ, en amerikansk "big guy" är engagerad för själva avprogrammeringen. Ruth har dock inga planer på att låta sig avprogrammeras, för vad är det som säger att familjens värderingar är de rätta. Hon går med på det bara för att slippa tvingas med våld. Hon vet att hon inte kan vinna över PJ med argument, han är helt enkelt bättre skolad än henne så hon använder sin sexualitet, sin kropp för att utmana honom. Ett språk som PJ förstår men inte kan kontrollera. Maktbalansen skiftar dem emellan, kärlek blir hat och hat blir kärlek. Men Ruth har en kraft och energi som inte låter sig kuvas, hon är hänsynslös, vilket hon även är mot sig själv i sin överlevnadsiver. Hon vinner och tar makten, en seger som var omöjlig att förutse. Filmen slutar med att Ruth fortsätter på sin väg i ett sökande efter mening, sanning och kärlek i livet.

Detta kvinnliga språk kan alltså se ut hur som helst bara det gagnar målet. Målet däremot behöver inte vara tydligt formulerat. Det kan helt enkelt vara en intuitiv väg bort ifrån något, en hämndaktion eller något helt annat. Samtliga kvinnor får dock göra offer på vägen, något som de är tvungna att göra för att nå sitt mål eller för att inte själva gå under. De är även tvungna att ensamma gå den vägen. Jag tycker att det här är starka kvinnliga egenskaper som sätter kvinnan i en helt ny position. Börjar man titta på kvinnoskildringar från det här perspektivet, får till exempel Sonya i Carina Rydberg senaste roman "Den som vässar vargars tänder" en förklaring.