Islam i USA

nov092009

Skrivet av Simon Sorgenfrei

Essäer

altIslamologen Simon Sorgenfrei skriver en mycket omfattande essä om islam och muslimerna i Förenta Staterna från sextonhundratalet till idag.

De första muslimerna

Vi vet inte när de första muslimerna kom till Amerika Vissa menar att Columbus tog hjälp av muslimska navigatörer och annan muslimsk besättning på sin expedition, och att några av dessa blev kvar i den nya världen. Andra har hävdat att andalusiska muslimer kan ha flytt till Amerika efter den kristna återerövringen av iberiska halvön 1492. Hur det var med den saken kanske vi aldrig får veta. Den första dokumenterade gruppen av muslimer kom med slavskeppen från Afrika drygt hundra år senare. Kanske var så många som 20 procent av de slavar som fördes till den nya världen muslimer. Men det var svårt för dessa att hålla sina traditioner vid liv. Den stora majoriteten av dem som fördes till Amerika var män och i den mån hela familjer kom var det vanligt att man skiljde dessa åt. Möjligheterna att finna en annan muslim att gifta sig och bilda familj med vaƒr små. Dessutom blev slavarna sällan långlivade. Fertiliteten var låg och spädbarnsdödligheten hög. Det fanns inga möjligheter till samfundsliv, inga koraner, inga imamer, ingen tid för bön, fasta eller andra muslimska traditioner. Toleransen för icke-kristen religiositet var i bästa fall låg och omkring 1830 räknar man med att kristnandet av Amerikas slavpopulation var fullständig.

Men några av dessa muslimska slavar lyckades efterlämna vittnesuppgifter om sina liv och sin tro. En av dessa var Ayuba ibn Suleiman Diallo - eller Job Ben Solomon som han kom att heta i Amerika - som togs som slav i det som idag är Gambia omkring 1730. Aybua var en skriftlärd man som erbjöds tillfälle att skriva hem om sitt nya liv. Brevet kom aldrig fram, men översattes och publicerades istället som en sorts memoarer. Detta är det äldsta skriftliga vittnesmålet vi äger av någon afrikansk slav i Amerika. (Austin, African Muslims in Antebellum America, 1984) Hans vittnesmål kom att följas av fler. I boken Prince among slaves (2007) berättar Alfred Tarry om västafrikanen abd al-Rahman som medvetet anspelade på den vurm för orientens mystik som blev mode under 1800-talet, för att kunna friköpa sig och sin familj ur slaveri och återvända till sitt hemland.

Men det fanns även några få fria muslimer i USA vid den här tiden. Mest känd är den osmanske kamelskötaren Hajj Ali. Hajj Ali, eller Hi Jolly som han kom att heta i sitt nya hemland, anställdes 1856 för att bygga upp ett amerikanskt kamel-kavalleri i sydvästra USA. Projektet lades snart ner, men Hajj Ali blev kvar kvar i Amerika och försörjde sig som köpman i Colorado. Efter hans död restes ett monument i form av en kamelkrönt pyramid i Quartzsite, Arizona.

På 1930-talet började man intressera sig för afroamerikanernas historia och traditioner. Vid den här tiden grundade president Franklin D. Roosevelt Work Projects Administration (WPA) med avsikt att intervjua så många afroamerikaner som möjligt om deras - och framförallt om vad de mindes av sina förfäders - traditioner och trosföreställningar. Detta material visar hur många kämpade för att behålla och föra vidare sina muslimska traditioner. Kvinnorna, som hade ansvar för att barnen och hemmet, spelade en mycket viktig roll för traditionsförmedlingen. Eftersom kvinnornas och privatlivets sfär är ett dåligt utforskat område, är detta ett mycket viktigt material som tål vidare studier.

Islam etablerar sig i USA

altPå 1800-talet fick USA sin första kända konvertit till islam i diplomaten Alexander Russell Webb. Som ung intresserade sig Webb för spiritualism, teosofi och "österländsk visdom" - liksom många inom dagens "New Age-rörelse" sökte han den gemensamma kärnan till världens religioner. Webb korresponderade med den indiske reformatorn Ghulam Ahmad Mirza (1835-1908) som gav upphov till Ahmadiyya-rörelsen. Ahmadiyya kom, som vi snart ska se, att få stor betydelse för islams utveckling i USA. Alexander Russell Webb sympatiserade med Ghulam Ahmad Mirzas reformlära och menade att islam uttryckte många av de värderingar USA såg som fundamentala: rationalism, jämlikhet, vidsynthet och en acceptans för religiös mångfald. 1893 fick Webb representera islam vid "religionernas världsparlament" i Chicago. Samma år publicerade han boken "Islam in America" som en del i sin missionsiver. (Abd-Allah, U A Muslim in Victorian America: The Life of Alexander Russel Webb 2006)

Trots att Webbs mission sammanföll med en allmän viktoriansk vurm för orientalisk mystik - i England var vid den här tiden Edward FitzGerhalds fria tolkningar av Omar Khayyams dikter högsta mode - kom mycket få amerikaner att konvertera till islam. Men hans tanke att islams och USA:s grundläggande värderingar är de samma - skulle senare, som vi ska se, komma att aktualiseras i en mängd olika sammanhang.

Migration

Snarare än konversion var det migration som gav USA dess första större muslimska population. Under det tidiga 1900-talet fick man en relativt stor migration dels från Bengalen och, i och med Osmanska rikets söderfall, av araber från den väldiga dynastins arabiska gränsområden. Den överväldigande majoriteten av dessa migranter var kristna, men man uppskattar att cirka tio procent var muslimer. Även om dessa ansträngde sig för att behålla sina religiösa traditioner var bortfallet stort. Det amerikanska samhället uppmuntrade inte den muslimska tron och de mörkhyade muslimerna betraktades som svarta och behandlades därefter. Många valde att dölja eller överge sin tro, sitt språk och sitt namn. I hopp om en bättre framtid för sig själva och sina barn lämnade de den muslimska identiteten bakom sig.

Men det fanns de som valde att vårda sina traditioner. 1907 grundades the American Mohammedan Society av ryska, polska och litauiska immigranter som kom att bygga New Yorks första moské. Samma år grundades vad som skulle komma att bli the Modern Age Arabian Islamic Society som skapade "the Mother Mosque of America" i Cedar Rapids, Iowa, 1920. En av de mest väldokumenterade muslimska församlingarna i Amerika är den i Dearborn, Michigan. Dearborn har kallats USA:s arabiska huvudstad. Församlingen där består huvudsakligen av araber som lockades dit av biltillverkaren Fords fabriker. Även om majoriteten även där utgörs av kristna har Dearborn än idag en betydande muslimsk population.

Migrationen av asiater och muslimer avtog kraftigt efter 1925 då den amerikanska kongressen antog "the National Origins Act". Lagen hade till syfte att få stopp på immigrationen från "icke-nordiska länder". Istället för indier och araber ville man ha invandrare från norra och nordvästra Europa.

Afroamerikansk islam

altDen rasism som funnits inbyggd i det amerikanska systemet sedan nationen grundades kom att i allt högra grad ifrågasättas under 1900-talet. Under seklets första årtionden höjde allt fler muslimska ledare, ofta med rötterna i Ahmadiyya-rörelsen, sina röster mot segregationen i det amerikanska samhället. Man menade att landets svarta befolkning plågats inte bara fysiskt, utan även andligt då de förvägrats sin ursprungliga religion, som dessa ledare menade vara islam. Tusentals afroamerikaner tog till sig detta budskap och blev muslimer.

Detta ledde till att en säregen form av islam växte fram som befrielseideologi bland delar av landets svarta befolkning. Väckelsen söker sig tillbaka till den enigmatiske Timothy Drew som grundade The Moorish Science Temple of America i Chicago 1925. Noble Drew Ali, som han kom att kalla sig, sa sig vara Allahs profet och presenterade sin läror i Holy Koran of the Moorish Science Temple. Denna har mycket lite gemensamt med den koran som muslimer menar att Muhammad fick uppenbarad för sig i 600-talets Mecka och Medina. Drew Ali vände sig uteslutande till färgade amerikaner och predikade att dessa skulle skapa sitt eget samhälle, i avskildhet från de vita. Han ville befria afroamerikanerna från den slavidentitet de blivit påtvingade av sina vita herrar. År 1929 fängslades han och dog sedan under mystiska omständigheter strax efter det han släppts fri. Idag finns endast en liten grupp som menar sig tillhöra församlingen.

Ännu mer tongivande skulle Wallace D. Fard komma att bli, när han 1930 grundade The Nation of Islams (NOI) första moské, eller tempel, i Detroit. Liksom tidigare företrädare för Ahmadiyya och Noble Drew Ali predikade Fard att islam var afroamerikanernas ursprungliga religion, och att arabiskan var deras modersmål. Till det ursprungliga templet hörde Elijah Muhammad. Han menade att Fard var Gud och att han själv var Guds profet. Gud hade ursprungligen skapat människorna som svarta muslimer som levde samman i fred och harmoni till dess att en galen vetenskapsman vid namn Yacub experimenterade fram en ras av vita djävlar. De vita männen förslavade de svarta, tvångsdöpte dem till kristna och förde dem från sitt ursprungliga paradis till USA. Dessa föreställningar har lett till att majoriteten av världens muslimer menar att NOI har brutit med den muslimska trosbekännelsen - att det endast finns en Gud och att Muhammad är hans sista profet.

Elijah Muhammads islam var separatistisk och revolutionär. The Nation of Islam identifierade den amerikanska konstitutionen och den vita rasen som sina fiender. Muhammad predikade för sina medlemmar att inte rösta i de amerikanska valen, eller enrollera sig i den amerikanska armén eftersom de tillhörde The Nation of Islam, inte USA. En av Nationens två mest kända medlemmar var boxaren Muhammad Ali som fängslades 1967 just på grund av att han vägrade militärtjänstgöring. Ali har senare lämnat rörelsen för en mer "ortodox" sunni-islam (Ali, M & Ali, H: The Soul of a Butterfly: Reflexions on a Life's Journey, 2004).

Före det att Ali lämnade NOI hade även Malcolm X - deras kanske mest kända företrädare - brutit med Nationen. Malcolm X omvändes till Nationens läror under en fängelsevistelse och kom att utgöra ett mönster för många svarta män som omvänts från ett liv i kriminalitet och missbruk till att kämpa för Nationens ideal - att utbilda den svarta underklassen, att se till att de arbetar och lever "dygdiga" liv utan alkohol och droger. Dessa läror har på alla sätt uppfattats som ett hot mot den vita majoriteten i USA.

Men sida vid sida med den medialt uppmärksammade Nationen har det alltid funnit sunnitiska afro-amerikanska muslimska grupper i USA. Mest framträdande av dessa var Elijah Muhammads son, Warith Deen Mohammad, som efter faderns död allt mer kom att fjärma sig från Nationens separatistiska budskap och läran om Fard som Gud och Elijah som hans profet. Han grundade sin lära på koranen och sunna och menade att islam stod för frihet, individualism och demokrati - signalord i den amerikanska politiska vokabulären. Han menade att koranen inte bara är förenlig med den amerikanska konstitutionen, utan att konstitutionen, liksom kapitalismen, är influerade av koranen. (Lawrence, B The Qur'an. A Biography, 2007). År 1990 blev Warith Deen Mohammad den första muslimen att öppna den amerikanska senaten med en bön och när han dog i september 2008 var han en hyllad religiös ledare i USA.

Muslimska immigranter

alt1965 blev de amerikanska immigrationslagarna generösare vilket fick till följd att en stor grupp sydasiatiska muslimer kom till landet. De flesta var välbärgade och kom för att utbilda sig, göra karriär och trygga sina barns framtid. Många var kritiska till regimerna i hemländerna och hyllade - till skillnad från Nation of Islam - den amerikanska konstitutionen, yttrande- och religionsfriheten.

De immigrerade muslimska grupperna har ofta finansierats av hemländerna, vilket har gett det möjligt för dem att bygga moskéer och avlöna imamer, till skillnad från den fattigare afroamerikanska gruppen. Många från den här gruppen vittnar om att de kommit till USA för att stanna. Därför har de ofta känt ett behov av att skapa en amerikansk muslimsk identitet.

Trots detta kan vi under efterkrigstiden se en växande kritik gentemot det nya hemlandet, speciellt i utrikespolitiska frågor. Israels bildande 1948, USA:s inblandning i Iran under den demokratiskt valde Mossadeq 1951-1953, Suez-krisen 1956 och så vidare har bidragit till alienationen av USA:s muslimer. Sedan 1950-talet och framåt har allt fler amerikaner av arabiskt eller pakistanskt ursprung identifierat sig utifrån religion snarare än etnicitet. Under samma period har fler muslimer lyft fram politiska dimensioner av islam, som ett alternativ till politiska system som de uppfattar som orättfärdiga. Islamismen, som politisk islam brukar kallas, är inte per definition militant eller odemokratisk men det är huvudsakligen de mest aggressiva grupperna som - förståeligt nog - har uppmärksammats.

Men den generella tendensen bland dessa grupper har snarare varit att de väl har smält in i det amerikanska samhället. De har skapat nationella nätverk, inom vilka man samtidigt odlat en stark muslimsk identitet och en amerikansk patriotism. Man har företrätt en islamtolkning som svarar mot de egna intressena, behoven och identiteten - men också en religiös identitet som hyllat nationen och integrationen. I Arab Muslims in the United States från 1966 visade Ahmad Elkholy hur ett tillmötesgående från samhället bidrog till integrationen. Tillgången till moskéer och imamer hjälpte dessa muslimska araber att skapa sig en amerikansk identitet.

Islam i USA ur fågelperspektiv

Precis som andra religioner tar islam färg och form av sin omgivning. Sociala omständigheter påverkar tolkningen av religionen. USA:s muslimer kan, som jag visat ovan, för överskådlighetens skull delas in i grupperna immigranter (med en majoritet av asiater) och konvertiter (med en majoritet av afroamerikaner). Dessa två grupper vittnar också om mycket olika sociala erfarenheter och möjligheter på ett sätt som kan göra det tacksamt att lyfta fram dem som två grupper att jämföra med varandra. Men många studier av islam i USA har på ett allt för enkelt sätt kategoriserat muslimer utifrån etnicitet utan att ta hänsyn till de stora variationer som finns inom de etniska grupperna.

Det är sant att många afroamerikanska muslimer har fört fram islam, i Nation of Islams tappning, som en befrielseteologi i kampen mot det förtryck de upplevt i USA. Men inom den afroamerikanska gruppen finner vi muslimer av en mängd olika tolkningar - sunniter, shiiter, ahmadiyya, sufier och så vidare. Även den stora gruppen muslimska migranter, ofta från Pakistan eller arabvärlden, är naturligtvis diversifierad. Enligt PEW-rapporten uppger endast hälften av USA:s muslimer att de är sunni, 16 procent att de tillhör shi'ia medan nästan en fjärdedel säger att de inte tillhör någon speciell riktning. 12 procent betecknar sig som något annat än shi'ia- eller sunnimuslim. Att så många svarar ett de inte tillhör någon speciell riktning kan tyda på många av de tillfrågade tillhör Nation of Islam, eller att de upplever sig som sekulariserade eller kulturella muslimer för vilka religionen inte spelar någon framträdande roll. Bland konvertiter och unga muslimer i USA finns även en strävan mot en "ren" islam opåverkad av historiens schismer och kulturella påverkan.

altEtt annat försök att kategorisera muslimer, inte bara i USA utan generellt, är enligt en utifrån bestämd grad av "islamiskhet": fundamentalistisk eller moderat (eller "bad-" respektive "good Muslim" som dessa har kommit att kallas i folkmun). Ju mindre roll islam spelar i en individs vardag eller ju mer islam tolkas i enlighet med "amerikanska värderingar", desto mer moderat upplevs hon eller han.

Vad vi faktiskt kan se, i USA som i resten av världen, är att det finns muslimer av olika etnisk och social bakgrund som definierar sig själva som sunni, shia, kulturella eller sekulariserade muslimer eller bara som muslimer. Många skulle förmodligen inte först och främst definiera sig som just muslim om inte det omgivande samhället aktualiserade den religiösa identiteten framför andra tänkbara identiteter - som kvinna, son, republikan, Yankee-fan eller musikälskare.

Samtid

Detta för oss in i dagens situation, där de centrala frågorna handlar om hur amerikansk islam kan tänkas se ut, vem som eventuellt skulle kunna representera den och vart amerikansk islam är på väg. Enligt en undersökning av Pew Research Center som publicerades i april 2007 finns det cirka 2,35 miljoner muslimer i USA (cirka 0,6 procent av den totala befolkningen), med rötter i mer än 68 länder .

Ofta har invandrade muslimer försökt att behålla hemlandets traditioner - men nya generationer har oundvikligen i allt högre grad påverkats av omgivningen i sin religionsutövning. Här har det vuxit fram vad som kanske kan kallas amerikanska uttryck inom islam - amerikansk islam bredvid islam i Amerika. En allt mer uppmärksammad och aktiv strömning efter 11 september 2001 är de så kallade "Progressive Muslims". Mest framträdande här är exempelvis Amina Wadud, Omid Safi, Irshad Manji eller Abdul Feisal Rauf.

Enligt rapporten speglar den muslimska befolkningen i stort det amerikanska genomsnittet vad det gäller utbildning och inkomst - USA:s muslimer är med andra ord ganska typisk medelklass. Det är också i detta relativt välintegrerade och välutbildade skikt vi finner en större vilja att föra fram en islamtolkning i samklang med amerikanska värderingar. Men denna muslimska medelklass skiljer sig från genomsnittsamerikanen i det att hela 63 procent stödde demokraterna i valet 2004 och att de tycks ha en mer positiv inställning till livet och en större framtidstro. Detta till trots upplever en majoritet att det har blivit svårare att leva som muslim i USA efter den 11 september 2001. Mellan terrorattentatet i september och årsskiftet 2001-2002 kom de anti-muslimska hatbrotten i landet att öka med 1700 procent.

altLiksom i Europa har en del unga muslimer i USA närmat sig en radikal och exklusivistisk islamtolkning. Alienationen i förhållande till både föräldrarnas kulturellt färgade religiositet och det amerikanska samhället leder till sökandet efter en "ren" islam bortom kulturella uttryck som söker sina rötter i salafism och wahhabism. Det kan finnas olika förklaringar till varför detta sker. Situationen i USA, där muslimer av olika kulturell bakgrund och med mycket olika religiösa traditioner möts på skolgårdar och arbetsplatser får ungdomar att i högre grad ifrågasätta föräldrarnas traditioner. En annan faktor som spelar in är känslan av utsatthet. Denna har fått allt större betydelse efter 11 september 2001. En tredje förklaring, som kanske är värd mer utrymme än vad den vanligen ges, är att detta är ett led i en ungdomsrevolt - ett sätt att markera självständighet gentemot föräldragenerationen och majotitetssamhället.

Denna utveckling har fått vissa forskare att ana ett orosmoment för framtiden (tex. Marcia Hermansen: How to Put the Genie Back in the Bottle: 'Identity Islam' and Muslim Youth Cultures in America" i Progressive Muslims: On Pluralism, Gender, and Justice. 2003). Men denna tendens kan också leda till en gemensam tro på en kärna av praktiker och läror runt vilka man kan bygga upp en identitet som amerikansk muslim.

Den amerikansk-muslimske författaren Yahiya Emerick (The fight for the Soul of Islam in America, islamfortoday.com) menar att kampen om tolkningsföreträde idag står mellan salafister, sufier och modernister, men att den stora majoriteten muslimer inte tillhör någon av dessa grupper utan snarare kan klassas som "mainstream", utan ideologiska reflektioner kring sin religiösa tillhörighet. Journalisten Stephen Schwartz har presenterat sufismen som västvärldens främsta allierade i kampen mot fundamentalistiska och militanta muslimer (The Other Islam, 2008).

Denna sorts uppdelning kräver åter igen grova förenklingar av en komplext sammansatt verklighet. Sufier är ofta konservativa och inte alltid toleranta eller västvänliga, salafister är ofta reformister och inte per definition fientligt inställda till USA, demokrati eller mänskliga rättigheter, och USA, slutligen, är inte alltid en fyrbåk för progressivt nytänkande och fredlig samexistens. Det är fullt möjligt att identifiera sig med flera, eller samtliga, av dessa kategorier.

Progressiv islam

I det följande ska jag koncentrera mig på det modernistiska stråket inom samtida islamisk debatt och ansträngningarna att skapa ramar för en amerikansk islam. Detta har relevans även för Europa då problemställningarna är om inte samma så likartade. Engelskan är det gemensamma språket även för världens muslimer och många av dagens tongivande muslimska ideologer är verksamma i exil i Amerika och Europa. Andra utbildar sig i väst för att återvända till viktiga poster i hemlandet. Den unga generationen tolkar sin religion utifrån en amerikansk-västerländsk kontext och deras ord - spridda via bloggar, internetsidor och böcker - får genomslag i hela världen. Vad som sker i USA är, som alltid, av globalt intresse.

Den så kallade progressiva gruppen har blivit allt mer synlig efter terrorattentaten 2001. Inte minst genom antologin Progressiv Muslims on Justice, Gender, and Pluralism (2003). De säger sig vilja finna ett sätt att införliva traditionella muslimska värderingar med en modern liberalism. Internetsidan Beliefnet har listat sex ståndpunkter som är utmärkande för denna islamtolkning: Jämlikhet mellan könen, åtskillnad mellan moské och stat, icke bokstavstrogen korantolkning, religionsdialog, en öppenhet gentemot moderniteten och gentemot konsten. Mest uppmärksammad av bokens författare har Amina Wadud blivit. Wadud har sedan 1994 vid ett flertal tillfällen agerat imam för könsblandade församlingar och genom sin aktivism fört upp frågan om kvinnans plats och rätt i moskén på dagordningen. I sina böcker vill hon läsa bort århundraden av patriarkala tolkningar av islams källtexter för att finna religionens kärna, vilken hon menar förespråkar jämlikhet och social rättvisa (Women in the Quran 1996, Inside the Gender Jihad, 2006). Waduds klarhet och mod har fått fler muslimska kvinnor att höja rösten. Några av dem kommer till tals i Saleema Abdul-Ghafurs Living Islam out Loud - American Muslim Women Speak (2005). En annan ung muslimsk feminist som gjort sin röst hörd är Asra Nomani som bland annat tagit fram "The Islamic Bill of Rights for Women in the Mosque" samt "The Islamic Bill of Rights for Women in the Bedroom" (Standing Alone at Mecka: An Americans Woman's Struggle for the Soul of Islam 2005).

altKonfrontativa muslimska tänkare har velat dela in världen i två sfärer: dar al-islam och dar al-harb, fredens och krigets boning. Ingen muslim kan bo i krigets sfär menar de, utan att kämpa för att denna ska bli en del av dar al-islam. Flera teologer har kritiserat denna världsbild och presenterat alternativ för muslimer i icke-muslimska länder. För att legitimera en tankemodell hos den lärda muslimska majoriteten är det viktigt att återknyta till Koranen, profettraditionerna och islams tidiga historia.

Den muslimske författaren och aktivisten Farid Esack är utbildad såväl vid islamiska skolor i Pakistan som vid universitet i USA och Europa. Problemet, skriver han (In Search of a Progressive Islamic Response to 9/11 i Progressive Muslims, 2003), ligger i uppfattningen att historien endast erbjuder två alternativ: som förtryckt minoritet i Mecka eller som styrande klass i Medina. Som ett komplement till denna historieskrivning föreslår Esack därför det "Abessinska paradigmet". År 615 sände Muhammad en grupp muslimer från förföljelserna i Mecka till Abessinien där de levde fredligt under kristet styre. Härmed visade Muhammad att muslimer inte behöver leva endera i kamp mot icke-muslimer eller som styrande grupp, utan att de kan leva som minoritet där de blir väl behandlade.

Ett viktigt inlägg kommer från Zaytuna-institutet, ett amerikanskt islamiskt utbildningsinstitut som grundats av konvertiten Hamza Yusuf. Här vill man verka för att utbilda amerikanska muslimer i vad man menar är ortodox islam. Zaytuna pekar på ett alternativ från al-Shafi'i (d. 820), grundaren av den islamiska juridikens bärande principer. Shafi'i lyfter fram dar al-ahd - paktens hus - där muslimer tillåts att leva utan att göra våld på sin religiösa praktik eller sina traditioner, mot att de själva förbinder sig att följa landets lagar. Detta är också en tolkning som förts fram av Tariq Ramadan (Western Muslims and the Future of Islam, 2004).

Det finns de som tar tolkningen ännu längre och menar att muslimer inte bara kan leva och verka i Amerika, utan att det är där, snarare än i något av världens muslimska länder, som islam kan växa och fullbordas. Yahiya Emerick menar att islam som religionen praktiseras i dagens Amerika troligen kommer närmare Muhammads läror än den gjort någon annanstans under de senaste femhundra åren. "Glöm den muslimska världen", skriver han, "den har sjunkit för djupt i idioti, korruption, nationalism och rasism. Islams ljus har slocknat i den muslimska världen och återfötts i hjärtat av den förment sekulära och trolösa västvärlden." (Taking Back Islam. 2002)

Juristen Salam al-Marayati pekar på fem principer som erkänns av samtliga islamiska lagskolor: Att säkra individens liv, psyke, tro, egendom och familj. Detta, menar han, är förenligt med deklarationen om de mänskliga rättigheterna och den amerikanska konstitutionen. I USA, snarare än någon annanstans, har dessa principer möjlighet att förverkligas. Liknande tankar finner vi i Feisal Abdul Raufs bok What's Right With Islam is What's Right With America. (2005). Rauf driver liksom al-Marayati tesen att amerikanska och islamiska värderingar harmonierar då båda har vuxit fram ur vad han kallar den abrahamitiska etiken. Denna vilar på två bud: Att älska Gud och att älska sin nästa oberoende av ras, religion eller kulturell bakgrund så som man älskar sig själv.

Dessa bud motsvaras av sharias två dimensioner, ibadat och mu'amalat - den vertikala dimensionen som rör plikterna gentemot Gud och de horisontella plikterna gentemot medmänniskan. Rauf skiljer mellan Islams sociologiska och dess teologiska dimension, liksom på dess universella och partikulära anspråk. Guds uppenbarade sanningar är eviga, men dessa har av nödvändighet presenterats i en form och i ett språk anpassat efter den tid och miljö då Guds vilja uppenbarades. Därför måste uppenbarelsen nytolkas i varje tid för att hållas aktuell. Alla religioner tvingas anta utmaningen att översätta sin tro till en tidsenlig lära menar han. I islam hände detta första gången redan då profeten dog.

"The American Way", skriver Rauf, är i sig en religion med självständighetsförklaringen och konstitutionen som heliga skrifter. Dessa utgör en föreställning om vad som är rätt, gott och sant i livet. Amerikaner bryter mot dessa regler, precis som muslimer bryter sina. Men även om dessa regler överträds eller inte, upplevs de som relevanta och normativa för det dagliga livet på ett sätt som den liturgiska eller "vertikala" religionens lärosatser inte gör. Han ser på islam och Amerika som två kompatibla religiösa och juridiska system och lyfter fram samma juridiska principer som al-Marayati. Alla system och styren som upprätthåller dessa principer menar han är "islamiska" eller sharia-kompatibla. I Raufs ögon har USA kommit längre än någon annan stat i världen med att införa ett islamiskt styrelseskick.

Framtid

Dessa ideologer menar att USA erbjuder muslimer en unik chans utveckla sin religion på ett sätt de inte har kunnat i de länder som de ofta har flytt eller flyttat ifrån. Men splittringen mellan olika muslimska grupper gör det svårt (och förmodligen onödigt) att finna en enande figur eller talesperson för islam i USA. Denna fråga har aktualiserats ytterligare sedan 11 september, skriver FN-analytikern Geneive Abdo i Mecca and Mainstreet. Muslim life in America after 9/11 (2006). Auktoritetskampen kan bidra till att förstärka spänningarna mellan muslimer av olika islamtolkning, men det finns också allvarliga försök av dessa att samarbeta för att finna gemensamma överenskommelser.

altI en artikel i LA Times den 7 oktober 2001 riktade sig islamologen John Esposito till Amerikas muslimer med rådet att bättra på sin image. Han rådde dem att sända fram kvinnor och ungdomar med felfritt uttal, "annars kommer ni inte klara de kommande månaderna." Mediaforskaren Elizabeth Poole menar att USA:s majoritetsbefolkning vill ha en muslimsk talesman som de kan identifiera sig med, eller i alla fall inte behöver vara rädda för. Man söker efter en ny stereotyp, en liberal muslim som kan manipuleras och domesticeras (Reporting Islam: Media Representations of British Muslims, 2002). Men det är inte upp till medierna att välja representant för landets mer än två miljoner muslimer. Mängden av islamtolkningar i USA talar mot en gemensam ledarfigur och det viktigaste är inte att finna en talesman för alla landets muslimer, utan att lyssna till mångfalden av röster. De interna motsättningarna till trots behandlas ofta USA:s muslimer som en homogen grupp, både i tidningar, böcker och nyhetsprogram.

Islam i USA står även inför andra förändringar än de som aktualiserades efter 11 september. Både bland immigranter och konvertiter sker ett generationsskifte. Om föräldragenerationerna kämpade för ett bättre liv i fråga om utbildning och välstånd respektive lika rättigheter oavsett hudfärg, präglas den nya generationen av ett andligt uppvaknande. I oktober 2008 mötte jag imamen Rashid Patch i San Francisco. Patch ser, som många andra, två motverkande strömningar bland USA:s unga muslimer. Å ena sidan har dessa bättre möjligheter att träffas och umgås över de etniska, sociala och dogmatiska gränserna vilket kan bidra till en större enighet. Men där finns också en tendens till radikalisering, att vända sig mot det samhälle man inte känner sig välkommen i och närma sig en konservativ och konfrontativ islamtolkning.

Asma Gull, muslimsk feminist vars föräldrar immigrerade från Pakistan, menar i American Muslims. The New Generation (2000) att behovet av moskéer och muslimska skolor är stort för att landets unga muslimer ska kunna skapa en gemensam tolkning av islam. Hennes tolkning är i linje med Elkholys mer än fyrtio år gamla studie av arabiska immigranters integrationsarbete. De menar båda två att tillgången till imamer och moskéer bidrar till integrationen av USA:s muslimer och framväxten av en amerikansk muslimsk identitet. För att vara en god muslim måste man vara en god amerikan och vice versa (Curits, Edward E. Muslims in America: A Short Introduction, 2009).

Engagemanget i religiösa aktiviteter på universiteten bidrar också till ett muslimskt uppvaknande. Här spelar den muslimska studentorganisationen (MSA) en viktig roll. Inom MSA möts unga muslimer av olika bakgrund. De är ofta födda i Amerika, välutbildade och ifrågasättande. De kan och vill själva tolka sin religion och nöjer sig inte med svävande svar från föräldrar eller religiösa auktoriteter (Eickelman & Piscatore, Muslim Politics, 1996). Många går även vidare till engagemang i the Islamic Society of North America, ISNA, Amerikas största muslimska organisation som idag leds av svenskättlingen Ingrid Mattsson.

Feisal Abdul Rauf anar att islam i USA kommer att följa samma utveckling som de judiska och katolska minoriteterna. Dessa har behållit sina teologiska särdrag, men har kommit att verka i harmoni med majoritetssamhället. Han uppmanar oss att studera deras historia och uttyda mönster för immigrerade religioners sociala utveckling, vilka är nödvändiga för att förstå vad som sker, och vad som troligen kommer att ske, med de muslimska samfunden.

Oavsett islamtolkning och etnisk bakgrund delar USA:s muslimer erfarenheten av att betraktas med misstänksamhet och fientlighet. Katoliker och judar upplevde samma sak för ett århundrade sedan. Om islam ska gå samma väg som dessa grupper gjort, spår Rauf, kommer det att dröja ytterligare en generation eller två innan landets muslimer når samma acceptans som judar och katoliker nådde i mitten av 1900-talet, då de kunde etablera sin religiösa identitet inte skild från, utan i och genom, sin amerikanska identitet.

Jag tror detta är en väl optimistisk prognos, då islam upplevs som ett större fysiskt hot än judar eller katoliker någonsin har gjort. Efter "kommunismens fall" har islam ofta framställts som USA:s främsta fiende. Huntingtons (The Clash of Civilazations and the remaking of World Order, 1997) tes om ett krig mellan civilisationer, USA:s krig i Irak och Afghanistan, och inte minst de terrordåd med islamistiska förtecken som riktats mot amerikanska intressen har fått många amerikaner att definiera muslimer som det främsta hotet mot nationen. Amerikanska muslimer identifieras ibland som "fienden ibland oss" och enligt en Gallupundersökning från 2008 är 39 procent av USA:s befolkning negativa till muslimer och islam som religion (Moghaded, G: Muslims and Americans: The Way Forward. The Gallup Center för Muslim Studies, 2008).

Feisal Abdul Rauf menar att muslimernas integration i det amerikanska samhället ligger i allas intresse, eftersom de kan verka som medlare mellan USA och den muslimska världen, och kan få stor betydelse för islams globala utveckling. Det är en spridd uppfattning bland muslimer, skriver han, att islam kommer att få en renässans i väst. Med hjälp av de abrahamitiska syskonreligionerna kan utvecklingen påskyndas och därigenom bidra till stabiliteten i världen.

Det är naturligtvis sant att muslimer kan vara hjälpta av äldre minoritetgruppers erfarenheter i arbetet med att finna sin plats i USA. Men lika viktigt är det att de nästan 40 procent av befolkningen som är negativa till islam och muslimer ges en möjlighet att nyansera sin bild. Chocken efter 11 september är fortfarande stark hos många amerikaner och för vissa av dem kommer islam troligen alltid att förknippas med terror och våld. Det är alltså inte bara en eller två generationer muslimer som ska integreras i det amerikanska samhället, utan även landets majoritetsbefolkning som måste bearbeta sin bild av islam som oförenlig med amerikanska värderingar.

Synen på islam bland icke-muslimska amerikaner påverkas också av det världspolitiska läget. Mellanösternkonflikten, med Israel och Palestina i centrum, påverkade muslimer i USA (som i resten av världen) redan 1948 och fortsätter att göra så än idag. Så länge internationella konflikter förklaras som religiösa eller civilisatoriska, snarare än som ekonomiska eller territoriella kommer dessa spänningar att leva kvar. Här spelar naturligtvis kampen om världens oljeresurser en betydande roll.

I och med skiftet från George W. Bush till Barack Obama hoppas många att relationerna mellan USA och Mellanöstern kommer att förbättras. Den yngre generationens amerikanska muslimer spelar en viktig roll för hur, och om, islam kan tolkas och levas i harmoni med det amerikanska samhället. Men ännu viktigare är att den stora majoriteten icke-muslimer kan acceptera även islam som en del av USA:s kulturella och religiösa smältdegel.

Simon Sorgenfrei
Doktorand i Religionsvetenskap vid Göteborgs universitet

Allmän referenslitteratur:
Barret, Paul M. American Islam: The Struggle for the Soul of a Religion, 2007
Curits, Edward E. Muslims in America: A Short Introduction, 2009
Haddad, Yvonne Y. The Muslims of America, 1993
Haddad, Yvonne Y, Smith, Jane I, Moore, Kathleen M: Muslim Women in America: The Challange of Islamic Identity Today, 2006
Nyang, Suleyman Islam in the United States of America, 1999
Smith, Jane I. Islam in America, 2009

 Artikeln är en utökad version av en essä som tidigare publicerats i Internationella Studier 1:2009