Agora

Tale, fornuft

Essäer

Skrivet av Thor Olav Olsen

maj142013

ljusets ängelMediet for tenkning er 'ratio' (lat. for 'tale', 'fornuft'), mente romerne, mens i det gamle Hellas påberopte en seg ‘logos’; hvorvidt ‘logos’ og ‘ratio’ betyr ett og det samme, er ikke helt opplagt. I alle fall, når vi snakker om logos og ratio, så snakker vi om fornuftsbegrepet. La dette være sagt: At tyske borgere kanskje vil helle i retning av å tro og mene at fornuftsbegrepet er beslektet med å fornemme eller å ha fornemmelser, å føle eller kjenne seg slik eller slik stemt. Franske borgere synes å markedsføre oppfatningen at begrepet er underordnet ‘hjertevarmen’, især om en er kartesianer, for det er langt mer i overensstemmelse med den franske folkesjelen enn om en støtter seg på tyske borgeres hjernelogikk. Således gis det forskjeller mellom folk. Jeg skynder meg med å føye til at i middelalderen og renessansen sto ‘ratio’ for både den høyere fornuft (den guddommelige fornuft) og den lavere fornuft (den vegetative fornuft), og den som en antok bygget bro mellom disse to, nemlig den menneskelige fornuft. Av disse tre fornuftstyper, er det vel i dag den menneskelige fornuft som er allmenn og utbredt.

Gitt at vi har en viss forståelse av hva som menes med begrepet, så er det likevel slik at en også skal kunne anvende det i konkrete situasjoner, eller at en karakteriserer det noen gjør, i kraft av begrepet. Hvis det er tilfelle, så er det også slik at en skal kunne skjelne mellom ‘rasjonell’ og ‘rasjonal’. Det siste har å gjøre med at normer kommer inn der det anvendes fornuft, mens det nødvendigvis ikke er tilfelle for den første forståelsen av fornuftighet, bare at midlene er egnet til å frambringe målet, uten at den handlende ser på det ut fra et moralsk perspektiv.

Skal vi beskrive og tyde disse ting i termer av distinksjonen mellom ‘kultur’ og ‘sivilisasjon’, det vil si at det ut fra konvensjonell tankegang er om relasjonene mellom ‘humanitet’ og ‘teknisk orientert vitenskapelighet’, eller som praktisk rasjonalitet versus teknisk rasjonalitet? La oss se nærmere på det.

Monisme og logos

Essäer

Skrivet av Thor Olav Olsen

maj082013

2 solar Bild Hebriana Alainentalo‘Monisme’ står for en filosofisk enhetslære, en filosofisk teori om verden og livet som fører alt tilbake til et enkelt prinsipp.

En ‘monist’ står for en person som er tilhenger av monismen. Jeg ser dette slik. Monisten hevder dermed at det gis et enhetlig prinsipp for alt som er og som forener hver eneste motsetning, som for eksempel mellom liv og materie(stoff), det universelle, det generelle og det individuelle, sant og usant(falskt), rett og galt, godt og ondt, skjønt og heslig.

Kanskje er det slik for den som holder fast i monist-væren: En monist arbeider ut fra denne tesen: At det fins et grunnleggende kosmisk prinsipp eller en kosmisk kraft, en kraft som er pre-eksisterende og evigvarende, og at alt som tildrar seg, tildrar seg gjennom denne kosmiske kraft, og at menneskene skal adlyde denne kraft, slik at de kommer i harmoni med alt som ellers fins i naturen eller universet. Filosofen Heraklit betegnet denne kosmiske kraft eller makt, med 'Logos' (‘Ordet’).

Av nevnte grunner er det maktpåliggende å tenke over hva som menes med en slik filosofisk teori. Det gis pro-argument og kontra-argument overfor det å snakke om filosofisk teori, til forskjell fra det å snakke om vitenskapelig teori. Jeg starter med den negative oppfatningen, det vil si det som taler imot filosofisk teori. Tankegangen er slik. Å snakke om filosofisk teori, er en uting, i og med at det er ingenting som svarer til det. Det vil si at for den som er naturvitenskapelig orientert, gis det ingen påviselig mening til det å sette filosofisk som en bestemmelse ved teori, e.g. at ettertenksomhet trer fram som en egenskap ved empirisk forskning, betyr ikke annet enn at vitenskapsutøveren sjekker at eksperimentet er korrekt utført, at alle hjelpehypoteser er tatt med, at belegget ikke er for snevert, eller at alt som skal være i orden, er i orden. Det vil si at ‘ettertenksomhet’ har ingen verdi ut over det som er nevnt. I alle fall, ingen ‘metafysisk’, supra – mening.

Søren Kierkegaard 200 år den 5 maj 2013

Essäer

Skrivet av Ingmar Simonsson

maj052013

Søren A. KierkegaardDet är 200 år sedan Søren Kierkegaard föddes den 5 maj 1813 och hans verk är i hög grad aktuella idag. Idéerna, konflikterna och existensmöjligheterna som framträder i hans skrifter är nu en del av vår verklighet. Det nämns sällan att många av Kierkegaards böcker är fyllda av såväl ironi som underfundig humor och att de är språkkonstnärligt genomarbetade. Det är helt enkelt roligt att läsa vissa av hans verk.

Kärlekens gärningar är det enda av Kierkegaards större verk som skrevs och utgavs i hans eget namn. Även om Kierkegaard benämner sina andra författarnamn som pseudonymer syftar begreppet på namn som maskerar vem som skrivit. Men Kierkegaard intar skilda roller i sitt skrivande och befolkar sin bokvärld med heteronymer – andra namn – som är olika existensmöjligheter.

Författarnamnen på de tre heteronyma verk som utgavs under 1843 säger en del om hans ironi och humor. Utgivaren av Antingen – eller heter Victor Eremita, ”Den segrande Eremiten”. Fyra andra författarröster hörs också i verket, utgivet i två band på 800 sidor, estetikerns respektive etikerns bok. Namnet Johannes de silentio, ”av tystnaden” kan ses ironiskt då han är en vältalig författare till Fruktan och bävan, dessutom handlar skriften till en del om tystnaden, som såväl innerlighetens kännetecken som demonens försåt, och som ”gudomens samgående med den enskilde”. Constantin Constantius betyder ”Konsekvent Ståndaktig” och namnet kan läsas ironiskt med tanke på den litterära genreblandningen i Gentagelsen.

Kierkegaard ville bära fram idén utan att strålkastare sattes på förkunnaren, för att på så sätt få läsaren att själv ta ställning. Hans litterära metod blev i Sokrates anda – att få läsaren att föda sin insikt själv. (Tidigare hade Kierkegaard skrivit avhandlingen Om begreppet Ironi, med ständig hänsyn till Sokrates.)

Enligt Kierkegaard kan existensfilosofi aldrig predikas eller läras ut. Den bör istället illustreras i fiktionsgestalter, så att läsaren själv kan ana vad det innebär att leva med engagemang, innerlighet och lidelse. Existensen kan inte inordnas i något filosofiskt system eftersom det inte finns något tillvarons system, då system är fullbordan och det kan tillvaron aldrig vara. Att vara människa är ingen ”färdig” med förrän i döden.

Thales fra Milet

Essäer

Skrivet av Thor Olav Olsen

apr302013

Thales fra MiletDe første filosofene, det vil si Thales, Heraklit, Parmenides, Pythagoras, Demokrit og mange, mange flere, gjorde sin entré i det europeiske kulturområdet for om lag 2500 år siden. Hver og en av disse filosofer hadde sin egen filosofiske tese om naturen og naturprosessene, og på grunn av deres store interesse for (den ytre) naturen, har de fått navnet naturfilosofer.

Imidlertid gis det en flertydighet i naturbegrepet, der det første spørsmålet er om naturen som sådan, e.g. de ting naturen består av, det vil si stein og fjell, vann og hav, skog og mark, fisk og fugler, dyr og mennesker eller, og det er det andre spørsmålet, om en mener de ting som er i naturen, uten at denne tingen er identisk med naturen som sådan, for eksempel et menneske, en gud eller en guddom. Thales synes å ha ment begge deler, og at han dermed ikke bare var ute etter å finne fram til det som har blitt betegnet med urstoffet – opprinnelsen til alt som er, inkludert naturen selv, for en finner også andre utsagn hos ham, som ‘at naturen er fylt av guder’.

Både Heraklit og Parmenides var opptatt av forandring; Pythagoras var opptatt av tall og det en kan gjøre ved hjelp av dem, mens Demokrit utviklet en teori om atomer, som de minste delene i naturen, og som falt i det tomme rom. I fortsettelsen kommer jeg til å samle meg om Thales, samtidig som jeg gjør meg tanker rundt filosofiens hans, idet jeg tar for meg det andre aspektet hos Thales, nemlig at han uttalte seg om saker med religiøst innhold. Jeg kommer raskt tilbake til det.

Nåvel. Thales fant ut ‘at alt er vann’, det vil si at opprinnelsen til alt som er, så som jord, ild og luft, er vann. I alle fall, det er hva vi som kjenner til oldtidens filosofi, vil mene om det. For øvrig, vann, jord, ild og luft, blir også beskrevet som de 4 grunnelement verden består av.

Tesen til Thales var slettes ingen dum tese, selv om en måler den ut fra dagens oppfatning om hvor mye vann menneskekroppen inneholder, og som er 70 % av det den består av.

Filosofiske betraktninger om Karl Marx, George Orwell og Aldous Huxley

Essäer

Skrivet av Thor Olav Olsen

apr222013

Dersom en tror og mener at kultur og kunst er slikt en driver med på fritidenInnledning

Det fins mennesker som har et autentisk og genuint engasjement for saker som betyr svært mye, så vel for seg selv som for andre. Karl Marx var en slik person, og som trodde på seg selv og sin egen forskning, det vil si at han var klar over betydningen til å involvere seg i Kritikken av Den Politiske Økonomien – ut fra filosofiske-materialistiske grunner. Marx utarbeidet en filosofisk begrunnet konsepsjon om 'fremmedgjøring', som ennå er dårlig eller svært lite forstått; det fins like mange fortolkninger av skriftene til Marx som det fins fortolkere av skriftene hans: Å hevde at en kjenner sin Marx til bunns, er vel ett og det samme som å bløffe. Det er ikke helt sikkert at han selv delte alle de synspunkter og begrunnelser for synspunktene han skrev om, og det er ikke spesielt underlig, især når en tar i betrakting det kolossale temaet han tok for seg, som er om relasjonen mellom makroplan og mikroplan, det vil si at Marx befattet seg med den universelle historien om menneskene og deres liv, fra det paleontologiske livet til industrimennesket, samt lokale analyser, regionale beskrivelser og nasjonale analyser og framstillinger.

Hele tiden var kultur og klasse i fokus for arbeidene til Karl Marx.