Religion eller sekt. Buddhistisk manipulation

jan282012

Skrivet av Annakarin Svedberg

Debatt

Vit dagoba Srilanka Vad sker bakom kulisserna i buddhistiska centra?Sedan sista hälften av förra århundradet har buddhismen etablerat  plats i det svenska samhället, och representeras av olika riktningar och traditioner.

 Vad betecknar en sekt?

Vad är skillnaden mellan sekteristisk styrning och religiös övertygelse? Finns det någon skillnad?

Enligt FRI (Föreningen Rädda Individen) –handlar det inte om ”religion men om manipulation.” Man väljer inte att gå med i en sekt. Man föds in i den eller man värvas till den. Samtidigt kan det vara svårt att medge att man faktiskt inte gått in i sekten av fritt val. Varför? Därför att sektens ledare och dess medlemmar utövat en effektiv mind-control.

(Jag är inte medlem i FRI och tänker heller inte bli. Men deras definitioner kan vara intressanta.)

Buddhismen betraktas i dag som en fridsam livsåskådning med respekt för livet.

I mitten av 70-talet och tjugo år framåt var jag djupt engagerad i buddhismen. Jag lärde mig olika meditationstekniker, jag reste och levde i buddhistiska länder och kom i kontakt med dess skilda traditioner.

Vi vet ofta för lite – eller ingenting – om buddhismen för att kunna reflektera kring densamma.

Karismatiska lärare/ledare har haft framgångar och lyckats rekrytera stora skaror av efterföljare världen över. Mest känd, men inte unik, är  Dalai Lama. När jag  såg honom i TV vid hans första svenska besök, någon gång på 90-talet, kunde jag känna en viss glädje inför den positiva responsen.

Han var rolig, föreföll kunnig, hade förmågan att framhålla sin läras positiva drag. Genom sin framtoning kunde han ju ge en viss legitimitet till andra buddhister, eller rentav f.d. buddhister.

På sikt blev det  mycket som inte stämde. Det mesta stämde faktiskt inte. Gubben började, rent ut sagt, bli tjatig. Varför skulle just han representera all slags buddhism i hela världen? När jag tänker tillbaka, kan jag se en hel del kriterier som betecknat destruktiv sekt hos buddhismen. 

Inom tibetansk buddhism får läraren en nära nog absolut makt över sina elever. Jag har sett hur laman/läraren, på ett tempel här i Sverige, haft inflytande över val av äktenskapspartner, hobbies, utbildning och yrkesutövning. En av eleverna blev mer eller mindre beordrad av sin lama att ta hand om en problemhund, vilket kom att begränsa hennes frihet. En annan elev, dessutom nära medarbetare till laman, forcerades in i ett äktenskap mot sitt eget personliga val.

Vi var dessutom, samtliga, uppmanade att bidra med såväl pengar som ideellt arbete för verksamhetens upprätthållande. När celebert besök väntades, kom tiggarbrev för vederbörande lamas hitresa och uppehälle. Också när någon av de ledande inom den svenska gruppen planerade att bege sig till Indien för att där närvara vid en högtid eller cermoni, kom tiggarbrev för den personens resa.

tibetansk nunna med radband vid templetBuddhismen är en tiggarkultur. Ofta – inte alltid -   kommer munkarna  från fattiga familjer med många barn. De bör leva på "frivilligt givna gåvor." Bland de välbärgade anses det vara status att ha en munk i släkten. Dessa försörjs av sina familjer.

Det kan vara på sin plats att redogöra för buddhismens grundprinciper, nämligen de 4 ädla sanningarna ,  den 8-faldiga vägen och de etiska regelverket.

1/Liv är lidande
2/Lidandet beror av egoistiska begär
3/Du befrias från lidandet
4/Genom att gå den 8-faldiga vägen

som är

Rätt uppfattning
Rätt tanke
Rätt tal
Rätt handlande
Rätt livsföring
Rätt strävan
Rätt uppmärksamhet
Rätt koncentration

Detta sker genom att leva enligt den buddhistiska etiken eller ”sila”

För lekmannen finns fem regler:

Att inte döda
Inte stjäla
Sexuell disciplin, (som i praktiken betyder att leva monogamt)
Inte ljuga
Avstå från droger

För munken finns över tvåhundra regler, som i detalj föreskriver hans uppträdande.För nunnorna finns ytterligare ett antal regler, som visar hur nunnan skall betjäna munken.

Huvudsakliga riktningar

Buddhismen brukar delas upp i två huvudgrenar: Mahayana(stora vagnen) och Hinayana(lilla vagnen). Benämningarna  lär komma från kristna missionärer. I lilla vagnen får, som namnet antyder, inte plats  så många. Tvärtom, förstås, med stora vagnen.  Där får, i slutändan, hela mänskligheten plats.

Dit räknas den tibetanska buddhismen. Hinayana kallas emellertid Theravada av utövarna själva, vilket betyder De äldstes lära, och anses av dessa vara den ursprungliga, ”rena” buddhismen, så som den lades fram av Buddha själv.

gäster vid festmåltid Pedong IndienMeditation

Inom Theravada praktiseras vipassana, en tyst meditation som utgår från andningen. Inom tibetansk kultur praktiseras mantra, recitation, visuliseringar och intstrumentellt ackompanjemang. Medan vipassanna är tyst, kan den tibetanska meditationsformen vara nog så bullersam. Båda har effekt på psyket och livsinställningen.

Båda kan vara en väg till hälsa, glädje och kreativitet för utövaren. Båda kan vara utmärkta instrument för manipulation och tanke-kontroll, utförda av mindre kunniga, osäkra eller oseriösa lärare med önskan om makt.

Vipassana  är f.ö. ursprunget till mind-fulness, som alltså blivit en populär metod att hantera stress och ångest. Den lär ha minskat självmorden bland ungdomar  i vårt land med 100%, enligt en artikel på SVT/Rapport, 19e jan. 2012.

Tibetansk meditation hörs vida omkring, samtidigt som den, genom visualiseringar, lär locka fram utövarens egen gudomliga energi. Avslutningsvis glider utövaren s.a.s. in i den gudomliga gestalten för att helt och hållet identifierade sig med den. Jag blir Chenrezig, medkänslans herre. Jag bli Tara, alla buddhors moder.

Enligt FRI skulle personlighetsförändring vara ett av kännetecknen på en destruktiv sekt. Nu kan ju en sådan förändring yttra sig på olika sätt, och behöver inte vara av ondo. Men om människans personlighet förändras och blir ”gudomlig”? Det kan betraktas som ett destruktivt förnekande av människan, som inte duger som hon är, men också ett konstruktivt upphöjande av det mänskliga till den gudomliga sfären. Jag vill inte påstå att frågeställningen är enkel.

Medan vipassana kan betraktas som en forskning i den egna, mänskliga existensen. Det är detta, tror jag, som har betingat framgången för mind-fulness. Den svarar mot individens äkta behov.

Alltså blir hinayana förvandlat till mahayana. Det vill säga: de kommer i stora flockar i vars och ens lilla farkost för att samlas i mänsklig gemenskap.

Jag anser att båda dessa metoder: vipassana (för att hänvisa till ursprunget) och de tibetanska visualiseringarna, också lämnar ett riskabelt utrymme för manipulation och mind-kontroll.

En oerfaren meditatör kan alltför enkelt få höra att han/hon gör ”fel”.

Samtidigt finns fördelar. Meditationen kan bli ett gott verktyg.

Annakarin Svedberg, text och bilder