Följden av överheters förakt blir krökt rygg eller konfrontation

mar252009
PDFSkriv ut

Diskussionen om polisens ingrodda rasism efter pinsamma och upprörande uttalanden bottnar i det eviga träsket med uppfattningar om "gott" och "ont". Ett dramaturgiskt ess i rockärmen som massmedia ofta spelar ut för att säkra diskussioner utan djup.

Nu åker poliser skytteltrafik till tevestudios och gör avbön, ursäktar sig, menar att det rör sig om "enskilda fall". Men efter det första klavertrampet med öppna samtal i piketbilar i Rosengård är det tydligt för de flesta att detta inte rör sig om några enskilda fall - utan om bristande empati och oförmåga att känna av socialt missnöje.

"Det är mänskligt." Så lyder rubriken i polisens försvarstal rörande
polisens feltramp och direkt rasistiska uttalanden i kontorsmiljö och i
betongen - ett stenkast från ungdomsgäng som de så uppenbarligen föraktar
av hela sitt hjärta. Men om det är mänskligt och förlåtande att kalla nån
"neger" och att det bara "är att slå dem" är det väl lika "naturligt" att
kasta sten mot denna rasistiska instans? Är det inte en naturlig följd av
orsak och verkan? Unga generationer imiterar ofta sin omgivning, och då
myndigheter uppvisar en sådan naiv samhällssyn (trots många exempel på
goda insatser) skickar det signalen: "Vi tycker inte om er, vi föraktar
er". Hur reagerar man själv när en auktoritet bemöter en på det sättet?
Följden brukar bli att antingen kröka rygg och förbli tyst, eller  välja
konfrontationen.

"Vi är olika människor med olika dagsform", menar rikspolischefen Bengt
Svenson i SVT-intervjuer. Okej, men i så fall behövs väl knappast polisen?
Idén och tanken med myndigheten är att ju att fungera som moralens och
lagens oförtrutliga beskyddare, att under inga omständigheter göra
skillnad på människor och situationer, det enda hatet poliser ska känna är
mot orättvisor och övergrepp, i alla dess former och inte bara i förtalade
betongförorter.

Men när till och med polisen säger sig ha rätt att kränka individers
rättigheter, och likt en mobbares försvarstal hävda att det handlar om
dagsform och att "han kastade första stenen", motsäger det inte instansens
egna premisser och svurna eder - de blottar även den underliggande
människosyn vars grogrund har spridit sig in till kontoren från
baseballigor och tjänstemän fällda för misshandel. Det är brun
människosyn, det är fascism. En fascism som försvaras av de demokratiska
instanserna.

Det enda som förefaller "naturligt" i den rådande diskussionen om
poliskultur, kåranda och bökiga ungdomsgäng är fascismens självklara plats
i många polisers människosyn.

Klas Lundström
Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.