Ungern nu och då och i svensk kulturpolitik

aug272012

Skrivet av Jonas Lundgren

Debatt

Jonas LundgrenUngerns riksföreståndare hette i början av 1900-talet Miklós Horthy och var bland annat känd för att han såg till att ställa Ungern på Hitlertysklands sida under andra världskriget. Ungern var vid denna tid på pappret en monarki men tronen stod vakant och makten innehades i praktiken av riksföreståndaren. Efter kriget flydde Horthy till det då fascistiska Portugal. Under Horthys regeringsperiod var den socialistiska och kommunistiska oppositionen förbjuden i landet. Ett långt framskridet projekt i Ungern från statsbärande partiet Fidesz sida är att stärka den ungerska nationalismen genom att rentvå det tidigare så bespottade Horthyeran (1920 till 1944) som byggde på djupa sociala orättvisor och antisemitism.

Enligt en gästkolunm i Dagens Nyheter den 2:a juni i år, av översättaren av ungerskspråkig litteratur Ervin Rosenberg, heter det att: ”Runt om i Ungern har gator blivit av med sitt tidigare namn och heter numera Horthygatan. Statyer av riksföreståndaren dyker upp på allt fler ställen.”

Före och efter det ungerska valet 2010 började det hända konstiga saker. Journalister teg eller försvann ur rutan eller etern, tv-program lades ner och anslagen till public service skars ner. Något hände men ingen vet riktigt helt säkert vad. Säkert är däremot att det hade något att göra med att det högerkonservativa partiet Fidesz fick en stor majoritet i Országgyűlés, det ungerska parlamentet.

Ett år senare, 2011, fick Ungern en ny medielag. I praktiken innebar lagen att en ny mediegranskande myndighet instiftades. Idag granskas alla tv- och radioinslag som ska sändas i landet av denna myndighet. Pressfriheten inskränktes med andra ord kraftigt. Stadsteaterchefen i Budapest  får sparken med politiska motiv – han delade inte den nya regeringens, den nye premiärministern Viktor Orbáns och Fidesz värderingar. Samtidigt lägger den ungerska regeringen ner mycket tid och möda på att förbjuda den privatdrivna och oppositionellt uppkäftiga radiokanalen Klúbrádio. 2012, på 50-årsjubileet av Världsteaterdagen den 27:e mars, uppmärksammades den ungerska kulturpolitiken. Dramaten och Svensk teaterunion bjöd tillsammans in till en diskussion där bland annat Judit Benedikt (regissör) och Arne Ruth (publicist) medverkade.

För några dagar sedan uppmärksammades Patrik Ehn (SD) när han i SVT:s Kulturnyheterna berättade att han tyckte att Ungern var ett kulturpolitiskt föredöme. Det anmärkningsvärda i situationen är att detta är första gången som sverigedemokratisk kulturpolitik mer tydligt utkristalliserar sig. Tidigare har partiet mest viftat med knätofsar och traskat Rosenbadkorridorerna fram iförda folkdräkt, detta är snarare pubertala markeringar än kulturpolitik. Kulturarvsfrågorna har partiet tidigare pekat ut som kulturpolitiska hjärtefrågor men någon konkret hållning till kulturpolitiken och förhållandet mellan staten och det fria kulturlivet har Sverigedemokraterna tidigare inte visat. Men nu står här Patrik Ehn, gruppledare för (SD) i Västra Götaland, i Kulturnyheterna och stakar ut linjen. ”När vi får mer politiskt inflytande kommer kulturplanen att se annorlunda ut. Får vi dessutom inflytande över tillsättning av chefstjänstemän och verksamhetschefer, då kommer vi att försöka rekrytera kulturchefer som kan och vill genomföra våra kulturpolitiska mål”, berättar Ehn. Detta i sig är egentligen inte speciellt intressant förutom det faktum att den uppmärksamme kan konstatera att (SD):s linje är en hård statlig styrning av kulturlivet och eget tillsättande av chefspositioner, det som i Ungern kostade chefen jobbet.

Det mest anmärkningsvärda i Ehns intervju med Kulturnyheterna är när reportern Ditte Hammar frågar honom om han kan garantera att ett applicerande av den ungerska kulturpolitiska modellen i Sverige inte kommer skapa samma rädsla som den gjort bland många i Ungern. Ehn svarar: ”Det är inte min bild av verkligheten faktiskt. Tvärtom skulle jag vilja säga.” Det intressanta med detta är att Ehn helt verkar förbise den allvarliga kritik som riktats mot den ungerska kulturpolitiken av bland annat Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson, Amnesty International och EU-kommissionen. Samstämmigt från alla dessa parter meddelar man att det klimat som råder i Ungern är oroväckande. För detta blundar uppenbarligen Sverigedemokraterna och Patrik Ehn trots att Ungerns medielagar mer och mer börjar anta totalitär form och likna regelverk från forna DDR eller Sovjetunionen.

Jonas Lundgren