Media

Död åt allmännyttig TV!

Debatt

Skrivet av Bertil Falk

mar102013

Bertil Falk

I England var det för några år sedan en man som vägrade att betala TV-licens. BBC stämde mannen och inför rätta. Där sa han att eftersom det var omöjligt för honom att se BBC där han bodde, så ville han inte betala för finansieringen av den allmännyttiga public service som kallas BBC. Domstolens ledamöter for hem till mannen och konstaterade att han kunde se Sky men inte BBC. Han slapp betala licens.

 I Sverige skulle det inte ha kunnat gå lika rättvisande. Alltsedan Gustav Vasas dagar har vi nämligen haft smarta idéer om hur man bäst mjölkar undersåtarna på slantar. Så hände det också att forna tiders skattmasar, fogdarna, slogs ihjäl av ilskna bönder. 

I Sverige har man knutit licensen inte till tittandet som i England utan till innehavet av apparat som kan ta emot program – oavsett om man ser eller inte.

 Min TV gick sönder för en hel del år sedan. Den stod där i ett halvår, varvid jag upptäckte två saker:

1. Jag saknade inte TVn som jag suttit och glott på medan livet rann iväg.

2. Jag fick plötsligt ett bättre liv och kunde odla diverse intressen på ett helt annat sätt.

”Näthat” mot kvinnor - Bestörtningen som historisk kliché

Debatt

Skrivet av Linda Bönström

feb282013

Linda BönströmSVT: s undersökande program Uppdrag granskning visade delar av det grova så kallade nätvåldet många kvinnor idag lever med (6 februari 2013). Det handlar om sexuella trakasserier. Om dödshot. Om våld. Ytterst handlar det om en vardag.

Länkarna till programmet flödade ut över Facebook, ja till och med innan programmet sändes. Reaktionerna fyllde de sociala medierna, ingen tidning kunde låta bli att kommentera, debattörerna flockades – alla var förbannade och äcklade över hur det går till. Hur kvinnor tvingas välja mellan hoten och kränkningarna och det offentliga utrymmet många av dem besitter. De är kvinnor med åsikter. Och jag tror det är så gott som omöjligt att hitta någon som öppet försvarar dessa brottslingars – för i mångt och mycket är det just vad de är – vidriga berättigande av sig själva och våldet med hat och grymhet. Ofta inför personer de aldrig träffat.

Det hela hade med all rätt en kraftig effekt, men jag tycker att den viktigaste frågan att ställa sig blivit något förbisedd; varför blir någon förvånad över kvinnors utsatthet? Jag menar att det blir någon typ av kliché, som om att vi inte hade en aning om hur illa ställt det var innan den där onsdagen i februari då programmet sändes. Det är en historisk upprepning, kanske helt systematisk, av hur våld emot kvinnor berättas som separata skildringar inom samhället. Här har vi våld på nätet, vi har våld i nära relationer, vi har våld i så kallade hederskulturer, vi har våld i skolan och på stan. Precis som det berättades i programmet som så många såg finns hatet i sådana strömmar, rena kvantiteter, att det omvandlas till ett normaltillstånd för de utsatta. Samtidigt är det viktigare än någonsin att framhålla att hatet inte håller till kring bara mediala personer, som kvinna behöver man långt ifrån vara känd för att ens inkorg ska fyllas med vulgära, anonyma brev eller för att vara rädd när någon oanmäld knakar på dörren. För många idag är det egna trapphuset ett hot.

Vi säger, och ser, hur hoten i många fall – jag skulle gissa i alla – förändrar de utsattas liv, man kan bara utgå ifrån att den konstanta otryggheten gör just så på olika vis. Men då kanske vi måste fundera på hur ser, i detta sammanhang, de hotande männens vardag ut? Förändras deras liv av varje mail de skriver som säger att en annan människa borde bli våldtagen och sedan styckad med kniv? Att de vet vart kvinnorna bor och vart barnen går i skolan? Hur många yttrade hot leder till ett normaltillstånd också hos förövaren?

ICORN hjälper förföljda författare och journalister

Debatt

Skrivet av Jonas Lundgren

sep012012

Arifur RahmanRunt om i världen förföljs journalister och författare för saker de skrivit. Ljuset över dessa frågor har förstärkts i Sverige de senaste månaderna. Under augusti rapporterade scenkonstarrangören MDT Stockholm exempelvis att man under augusti kommer att lägga all ordinarie verksamhet åt sidan till under månaden till förmån för projektet This is political där ambitionen är att kartlägga så många förföljda och fängslade kulturarbetare man hinner med.

– Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson i ett pressmeddelande.

I veckan rapporterades också att Sigtuna blir den sjunde svenska staden att ingå i nätverket ICORN, International cities of refuges network. Nätverkets verksamhet går ut på att ge förföljda och hotade eller fängslade författare och journalister en fristad under ett till två år i någon av sina medlemsstäder runt om i världen. Tanken är att författaren eller journalisten ska få en lugn och trygg plats att bedriva sitt arbete ifrån.

Att förnya etermedia

Debatt

Skrivet av Bertil Falk

jul192012

filmMan brukade för i tiden säga att alla kioskdeckare skrevs efter samma mall. Detta sas i nedvärderande syfte och var inte helt sant. För även om en del av författarna skrev i enlighet med en given mall, så fanns det andra som visserligen också skrev efter mall, men det var deras egna mallar. I dag är situationen en annan. Kioskdeckaren har svällt till en tjock bok som recenseras på kultursidorna. Även recensionerna skrivs efter givna mallar, där uttjatade nyckelbegrepp som "prestigefyllda priser" och liknande är legio. Den som hittar en fungerande formel kan fortsätta att skriva i den livet ut och till sist som i några kända fall från Sverige gå från vänstervriden samhällskritik till massproducerad penningpung. Nu ska det här inte handla om deckare. Det ska handla om formelns ställning i vår verklighet och de mallar som härskar i vår omedelbara närhet.

Det räcker nämligen med att se sig omkring i livet, i världen och i tiden för att upptäcka att det mesta sker efter samma formler, samma mallar, samma regler, inom likadana ramar. Ibland ändrar någon på mallen, bryter mot en regel, fixar till nya ramar, men snart är allt detta också efterapat, införlivat och förvandlat till norm eller tvångströja eller vad man nu vill kalla det. Låt oss se på hur nyheter presenteras i etermedia, oavsett hur de numera distribueras.

Är dårskap en sjukdom?

Debatt

Skrivet av Tommy Åberg

feb202011

altKulturvänstern har historiskt engagerat sig i debatten om psykvården. På samma sätt har högern reflexmässigt ryckt ut för att försvara status quo. ” Oreflekterat cyniskt om psykisk sjukdom” lyder rubriken till ledaren där ledarskribenten Johan Wennström sågar Teater Giljotins uppsättning Bli en dåre! (SVD 7/2). Och det utan att ens ha sett föreställningen.

I tisdags debatterade Wennström med pjäsens författare och regissör, Kia Berglund i Nya vågen i P1. Ingegärd Waaranperä menar i ett inlägg att Wennström har en poäng med att påstå att konstnären gärna förväxlar sig med dåren, och har en positiv syn på psykisk sjukdom. (DN 16/2).

Missbruk av demokratibegreppet

Debatt

Skrivet av Mohammad Khalil

feb132011

altI min replik till Magnus Norells artikel om Muslimska brödraskapet (MB) försökte jag belysa den dubbla måttstocken som jag menar Norell upprätthåller vid sin definition av demokrati. Av Norells genmäle att döma har budskapet inte kommit fram. Här följer därför ett förtydligande.

Likt de övriga nordiska länderna präglas Sveriges konstitutionella tradition av folksuveränitetsprincipen, vilket bekräftas av Regerinsformen där det går att läsa; All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Detta innebär i kort att folket och dess valda representanter bestämmer vilka lagar och regler som skall råda i landet - oberoende hur människorättskränkande dessa kan tänkas vara.

Därför brister Norell i sitt resonemang när han menar att Kristdemokraterna har att förhålla sig till en "struktur" som separerar religion och politik och därför inte går att jämföras med den situation som MB befinner sig i.

Tidningarnas telegrambyrå - i Israels tjänst?

Debatt

Skrivet av Mohammad Khalil

nov212010

altMedier samlar in material för sina nyheter - i synnerhet utrikesnyheter - genom att ta hjälp av diverse nyhetsbyråer. I Sverige är det Tidningarnas telegrambyrå (TT) som har monopol på denna marknad. TT är utformad efter en så kallad kooperativ ägarsstruktur där familjeföretaget Bonnier äger en i förhållande till övriga ägare ojämförbar andel - ca 30% av bolaget. [1][2][3]

Tidskriften Expo och dess ovärdiga ghazwa

Debatt

Skrivet av Mohammad Khalil

nov102010

altPå Expos webbsida kan man läsa att tidskriften bildades "i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället".[1] Mot bakgrund av dessa förnäma riktlinjer blir man tämligen chockad av att Expo ideligen kränker den demokratiska andan genom att inskränka yttrandefriheten för Sveriges muslimer.

Under den förislamiska tidperioden - på arabiska kallad jahiliyya - i nuvarande Saudi Arabien levde araberna i ett anarkiskt samhälle. Beduinstammar försörjde sig på att med jämna mellanrum utföra räder och plundra sina grannar. En sådan räd kallades för en ghazwa, vilket även är ursprunget till den svenska termen razzia.
Den svenskmuslimska tidskriften As-Sirat tvingades i början av november 2010 att lägga ned sin nyligen startade verksamhet efter påtryckningar från Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson och den påstått antirasistiska tidskriften Expo. Attacken mot As-Sirat är i direkt jämförelse med en förislamisk ghazwa, med skillnaden att de plundrade ägodelarna inte var fysiska ting utan istället den lilla tidningens medborgerliga rättigheter.

Om torkan, tölpen & den tidlöse monarken

Debatt

Skrivet av Linda Bönström

nov082010

altFörsta upplagan, 20 000 exemplar, av Sjöberg - Meyer - Raschers "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken" drog enligt Expressen in cirka 1,4 miljoner kronor redan under handelns första dag. Det är imponerande. Som rubriken hintar i all sin tydlighet kommer denna artikel inte dissekera bokens innehåll. Naturligtvis fanns tvekan inför detta, det är tämligen tamt att skriva om något man inte ens läst. Jag är nämligen en smula hopplöst idealiserande i tron på att text ska sträva efter att lyfta fram substans, ett hantverk att inte ta för givet. Men så gick det upp för mig att till och med den motvillige monarken själv hållit presskonferens över det även enligt honom olästa materialet.

Att lära eller inte lära med IKT?

Debatt

Skrivet av Stefan Svedberg

maj292010

altAv regeringens uppdrag till skolverket 2008 understryks bland annat vikten av, att "belysa lärares användning av IT som ett pedagogiskt verktyg för att utveckla undervisningen". Ett av målen uppges vara att "formulera en strategi för kompetensutveckling av skolans personal inom IT-området". Det handlar med andra ord om att utveckla digital kompetens, som innebär "säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet...det vill säga användning av datorer för att redovisa och utbyta information ..." Med digital kompetens avses, att man besitter ett förhållningssätt som kan karaktäriseras som kritiskt, reflekterande och ansvarsfullt i förhållande till skilda medier och verktyg. Det handlar då främst om "färdigheter som att kunna sammanfatta, kondensera och kritiskt värdera". Avsikten med föreliggande artikel är, att visa på hur ett undersökande/probleminriktat arbetssätt, i vilket IT-tekniken spelar en central roll, kan underlätta den pedagogiska processen och lärandet.

Lär man bättre med IT?
Generellt sett visar erfarenheterna på ett positivt samband mellan IT-tillämpningar och resultat i skolundervisningen. En förutsättning är dock att "IT-användandet sätts in i ett pedagogiskt sammanhang"