Stefan Hammarén är död (som författare)

jun182011
Skrivet av Stefan Hammarèn
PDFSkriv ut

 

När sista boken är ute, lämnar jag aldrig mer ett ord i litterärt sammanhangNär sista boken är ute, lämnar jag aldrig mer ett ord i litterärt sammanhangJag har fått nog.
Jag ger upp.
Börjar avträda bokbranschen och avsluta författarskapet.
Har närmast i tio år oavbrutet stött på patrull och varit motarbetad på alla håll, ofta genuint, ofta även på nära håll. Och det har bara blivit värre med åren, aldrig någon lättnad i något enda avseende, kan inte mer se något i sikte som lättar, och utdelningen blir ju allt mindre med fler böcker, aldrig tecken på tvärt om heller. Branschen är helt död som jag kan se saken. Finns inga läsare, inga förlag, inga tidskrifter, inga jävla stipendier, inga tidskrifter, ingen bockritik, inga redaktioner, inga reaktioner, inga kanaler utomlands till ävensättning, inget någonstans, inga sidoeffekter, inga inget, bara dött som finska vikens havsbotten, och det som finns något undantag blir bara närmast mindre och mindre.

Tar fem år av tid och kräver i regel långtgående personlig insats att bearbeta en läsare att läsa Hammarén och då i regel orkar de med en halv bok. Jag är uthållig, men nu har droppen runnit över bägaren en tid redan. Jag kanske får äta upp min hatt eller mitt ord, om jag verkligen fortsätter, men ser inget som kan ändra på avträdet och tror inte heller det mera kan hända något som får mig på andra tankar än de evigt falska förhoppningar under senare år, för varför skulle det självdöda tillståndet försvinna plötsligt. Visserligen är det en charm att stå utanför, men att stå utanför i ingenting, är meningslöst i längden.

Jag har visserligen en mängd manuskript inedita, avslutningsklara och av färdigt skrivna manuskript, de får förstås komma ut om de gör det med rimligt försök och medelst rimlig ansträngning och inom rimlig tid, kanske föga troligt, för någon större ansträngning eller förväntning att finna det förläggas gör jag inte mer, eller har mer. Av sig själv eller så inte.
När sista boken är ute, lämnar jag aldrig mer ett ord i litterärt sammanhang. Avträder totalt, och när sista boken är utgiven och nuvarande opplagor är slutsålda, blir det aldrig mer några nytryck.

Men en sista bok, fastän i praktiken kanske blott novellett skall jag ändå prestera, fullborda en gammal dröm att på en Burroughsisk skrivmaskin knäppa in världens mest skrivmaskinsaktigaste roman (allt är roman som är över 15 sidor enligt surrealisten Forshage) . På grund av maskinens märke och fabrikat ju, värt att skriva den. Måste bara få tag på den nu, men det gör jag om den så fraktas från Ämnerika. Sådan:
http://www.typewriter.be/burroughs.htm

Och när får tag på sådan, ropar jag ut det på Anletsboka och skriver mitt sista arbete. När denna är publicerad, avträder jag som sagt totalt och oåterkalleligt slutligt, huruvida inget under skett tidigare, men det händer garanterat inte, var så säkra. Och blir den inte utgiven lär det inte heller beröra mig nämnvärt, liksom inte mera något annat i branschen.
I grunden har de flesta bara tänkt att konstigt att han skriver ännu.

Jag har inte heller någon aning om när de återstående delarna i skarabéerbokstrilogien släpps eller om de överhuvud släpps. Adam h;ström sa "som vi alla vet ska ut inom snar framtid" för någon tid sedan, men jag misstänker ändå skarpt att den utgivningen är mer fjärran än någonsin.

Adjö lite på förväg. Förstås kan jag bli kvar som personlig vän till några. Totalt meningslös och vilsen i branschen, utan utväg. Mycket trist att det skulle hamna gå så här. Detta är inte sedan depresööön utan förbannelse, besvikelse. Med såväl av infall som moget övervägande, plötsligt så självklart. Ironiskt nog hade jag ännu haft mycket att säga till romans.

Stefan Hammarén
fd författare, loser
Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.