Blodet dryper, bläcket skvätter

maj032011

Skrivet av Crister Enander

Litteratur

Henning Mankell bäddar för Det svenska deckarundret dundrar vidare i sitt succétåg över världen. De levande författarna har förvisso fått finna sig i att bli förbipasserade av Stieg Larssons omnipotenta trestegsraket i de flesta länder. Men det går ändå ovanligt bra för till exempel Henning Mankell. Hans sista Wallanderdeckare "Den orolige mannen" har nyligen kommit ut i USA där den fått titeln "The Troubled Man".

Den blir stillsamt hyllad på New York Times kulturdels förstasida, och recensenten Janit Maslin beklagar djupt att Henning Mankell nu gör det omöjligt att längre fram kunna ångra sig och återvända till sin antihjälte Wallander. Mankell och hans ständiga följeslagare Kurt Wallander blir jämförda med de riktigt stora namnen i deckarlitteraturen - som Conan Doyle med Sherlock Holmes och Ian Rankin med Rebus.

I The Wall Street Journal tar dock Michael C. Moynihan till storsläggan. Han slår hårt. Där lämnas knappt ens några flisor kvar när han är klar. Han kallar Mankells roman för en enda röra, där handlingen enbart är en slött tillsnickrad ram där det är tomt förutom att Henning Mankell kan "bygga vidare på sina alltmer förvirrade politiska argument".

Men Michael C. Moynihan nöjer sig inte därmed. Han låter släggan vina vidare - hej vilt. I princip underkänner han hela den svenska deckargenren. Det är ingenting annat förtäckt politisk propaganda. "De svenska kriminalromanerna - från Sjöwall-Wahlöö till Stieg Larsson är", skriver han, "Tattooed by Politics" - tatuerad med politik. Stieg Larsson beskrivs som före detta medlem av en politisk stödgrupp till Vietcong, den vietnamesiska gerillarörelsen.

Det kan synas minst sagt märkligt att angripa de svenska författarna av kriminalromaner på just den punkt som annars - i alla länder - framhålls som deras främsta styrka: att de inte begränsar sig till att vara enbart underhållande utan använder genren till att fylla den med ett meningsfullt och genomtänkt innehåll.

Att samtidigt skildra samtiden och kritisera samhällstendenser, förtryck, inhumana brottslighet, trafficking och den - såväl ekonomiska som politiska - röta som börjar luckra upp rättssamhället och undergräva demokratin. Detta är ju idag fenomen som inte enbart drabbat Sverige. Snarare tvärtom. I många andra länder i Europa - och inte minst i USA - har den ekonomiska maktens illegala inflytande över de politiska och juridiska besluten hunnit bra mycket längre i tilltagande korruption. Det räcker väl att säga Italien och Berlusconi för att bilden ska bli mer än tydlig.

Så detta frontalangrepp är minst sagt avvikande och överraskande i en annars närmast samstämmig internationell hyllningskör. Så vem är då denne Michael C. Moynihan? Han har, visar det sig, tidigare arbetat i Sverige, närmare bestämt åt Timbro. Det vill säga den "tankesmedja" som näringslivet driver i Sverige tillsammans med andra högergrupperingar.

Det är alltså inte litteraturkritik det handlar om, utan osedvanligt tydligt tatuerad politisk kritik - ja, inte så att blodet rinner, men bläcket skvätter.

Crister Enander
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den