Saint-John Perse - en andens revolutionär

nov052010

Skrivet av Percival

Litteratur

alt

När jag träffade diktaren Samuel Beckett i Paris under 1960talet och då nämnde att jag inspirerats av Saint-John Perses poesi, citerade han följande Perse-ord: "Det föddes ett föl under löv av brons. Kom så en man, lade bittra bär i vår hand. Främling. Som drog förbi ..."
Han sa också: "Är han inte kanske lite väl storslagen?"
Ja, jag höll med om att gråheten och den ljumma undfallenheten inte är hans signum. I hans liv och dikt finns en öppenhet, erfarenhet, nyfikenhet, vetgirighet och friskhet av stora mått.

Fram till andra världskrigets början var han i huvudsak politiker och diplomat.
Han träffade bland andra Hitler och tyckte att dennes ögon liknade döda fiskögon, och han lade märke till dennes obehärskade temperament när han blev provocerad.

När Perse under åren 1916-1921 tjänstgjorde som ambassadsekreterare i Kina, hyrde han en gång en häst och red till ett gammalt övergivet taoisttempel, där han lär ha skapat sitt berömda epos Anabasis, som Karl-Birger Blomdahl har tonsatt och som översatts till flera språk. T.S. Eliot, som han länge stod i kontakt med, har översatt detta verk till engelska, och för den senaste svenska tolkningen svarar den framstående poeten Erik Lindegren, som även på ett enastående sätt tolkat andra Perse-texter, exempelvis För att fira en barndom, Landsflykt och Vindar. Se boken Jord vindar hav, som utkom 1960.

I För att fira en barndom skildras en ovanligt lycklig tid på en karibisk ö med folklig magi och en yppig växtlighet.
Under hela hans liv var botanik ett av hans stora intressen. Han studerade ocksåjuridik och medicin och fördjupade sig i etnografi. Hans färd genom Gobiöknen nämns i de böcker som har skrivits om honom. Efter att ha avslutat sin politiska karriär och bosatt sig i USA 1940, vistades han i Washington och besökte bland annat Texas och Ariz¬ona och gjorde seglatser i Karibiska havet.

Under sin bortovaro från Frankrike och Paris, då till exempel hans manuskript förstördes av den tyska ockupationsmakten, skriver han i sitt diktverk Landsflykt att det inte finns någon annan hemkänsla än själens. Och i slutet av detta verk står det: "Och stunden är inne, o Diktare, att ge tillkänna ditt namn, din börd och din ras ..."
Saint-John Perses ursprungliga namn var Alexis Saint-Lé-ger Léger. Men när han under 1940-talet avsade sig alla politiska uppdrag och diktade om Poetens och Besvärjarens roller, blev han alltmer bosatt i sitt nya namn, sitt diktarnamn Saint-John Perse.

På ön Seven Hundred Acre Island, utanför USA:s östkust, skriver han sitt kanske märkligaste verk, Vindar. Här sägs det bland annat: "Låt i gränsområdena uppsöka män av resning, genom overksamhet nödda till Besvärjarens värv ..."
År 1960 mottog han nobelpriset i litteratur och sa i sitt nobeltal att han tog emot priset i Poesins namn. Eposet Vindar innehåller undergång, uppbrott och förnyelse. En gammal utlevad och livstrött värld går under. Andens vindar blåser, ja, "vindarna äro starka" och den nya Vinden väcker ett nytt släkte till liv, ett släkte som lämnat de gamla almanackorna och det förgångna egoistiska ägandet bakom sig.
Det är ett både varnande och hoppfullt epos, som med profetisk inlevelse visar människans destruktiva krafter, men också hennes skapande och förnyande förmåga. Denna förnyelsekraft finns inom var och en och är lika oemotståndlig som naturens årliga våruppståndelse.

Percival