Lars Noréns apostlar

jun052009
Skrivet av Crister Enander
PDFSkriv ut

altaltI begynnelsen var ordet, förkunnar aposteln Johannes. Sedan kom Lars Norén.

Den ordmassa, mest lik en kaskad av elitistiskt svammel och lågsinta påhopp, som gavs ut under titeln "En dramatikers dagbok" fick ett minst sagt delat mottagande. En del kritiker hyllade Lars Norén så superlativen stockade sig halsen på dem, andra förhöll sig avsevärt mer kritiska och reserverade till skvallret, baktaleriet och den megaloma självupptagenhet som utmärkte boken.

Men påpassligt kvickt har Lars Noréns trogna lärlingar ryckt ut för att försvara sin mästare. I flera tidskrifter har den svarta Dagboken - tryckt på bibeltunt papper - ägnats tolkningar lika allvarsamma och högtravande som forna tiders exegeter då de lade ut texten om innehållet i Den Heliga Skrift.

 

I tidskriften "Ord & Bild" har Lars Norén varsamt lagts på psykoanalysens mjuka divan. Där förstår man honom. Där känner man med den store dramatikerns lidande och marterande plågor.

Men senaste numret av tidskriften "OEI", nummer 42, tar ytterligare ett steg mot helgonförklaring av såväl dramatikern som hans heliga dagbok, de ord han utgjutit för oss alla. Här är Lars Norén dyrkad, hans ord omges av en sällan skådad strålglans, ja de framstår till slut som en blandning av helighet och uppenbarelse, genialitet och smärtsam vittnesbörd.

Efter att ha läst de fem fromlande texterna (Arne Melbergs bidrag är distanserat och intellektuellt resonerande), som snarast är att betrakta som reservationslösa knäfall, blir man en aning orolig för hur det egentligen står till i denna krets av devota dyrkare av Lars Norén.

Mikael van Reis utgår i "Noréns blodbok" från följande frågeställning. Jag citerar: "I denna dagboks centrifugerande överflöd av omvärldsobservationer och självbetraktelser - hur kan läsaren komma i beröring med själva dagbokens genetiska nerv?" För att nå detta mål jämställer Mikael van Reis Norén med ingen mindre än Nobelpristagaren J M G Le Clézio. Språket är minst sagt svårforcerat. "Schizopoesins föroidipala fantasier har med sjuttiotalt ersatts av ett påfallande elaborerat och reflekterande jag som nu istället utrönar fadergestaltens symbolik liksom det egna faderskapets betydelse."

Vad ska man säga?

Amen, är kanske på sin plats.

Ulf Olsson vill inte vara sämre. I sin kria, kallad "Redigera sin existens. Till kritiken av bekännelsen", jämför Olsson - utan minsta ansats till genans eller rodnad - Lars Noréns okoncentrerade ordmassor med Virginia Woolfs pregnanta och avsevärt mer reflekterande och skarpsinniga dagbok, nyligen översatt till svenska under titeln "Ögonblick av frihet", och med Jean-Jacques Rousseaus klassiker "Bekännelser". Stora namn ur gårdagens filosofiska modekretsar kallas också in till altarringen för att interpreten rätt ska kunna tolka den store Lars Noréns ord - Michel Foucault, Gilles Deleuze och Felix Guattaris.

Jesper Olsson bidrar med texten "Repetitioner med Lars Norén - 'Jag tänker ösa det över er'" och sedan gör han precis det: "Denna avskalade och elliptiska notisform, som stryker subjektet ur satserna och gärna nöjer sig med att nedteckna sinnesstämningars och iakttagelsers centrala drag" - kanske dags att hämta lite luft innan meningen fortsätter? - "låter sig kopplas till en estetisk problematik som Norén återkommer till i dagboken: hur skapa en litteratur och dramatik så reducerad att allt som återstår är endast yttre, nakna skeenden."

Det hela blir smått pinsamt. Helt enkelt en aning genant. I sin strävan att försvara Lars Norén mot hans kritiker - och åter sätta honom där uppe på den sakrosankta piedestalen där de så gärna vill ha honom - är bidragsförfattarna nödgade att ta till formuleringar som saknar både innehåll och värde. Det är inget annat frammumlade hymner, tanketomma böner inför mästarens storhet. De framstår som Lars Norén små trogna korgossar.

Själv kommer jag osökt att tänka på en gammal historia:

"Det var mig en seg Jesus", sade den nykonfirmerade flickan och spottade ut oblaten utanför kyrkporten.

 Crister Enander
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.