Konst inför rätta, anno 2011

feb162011

Skrivet av Nancy Westman

Konst

Blick. Foto: Antonius van ArkelSvea Hovrätt har ett ovanligt ärende att hantera den 17 februari: den ska avgöra huruvida två konstnärer begått "brott mot områdesskydd alternativt förseelse mot områdesskydd" vid Landsorts fyr. Tingsrätten tyckte inte att deras konstinstallation kunde anses vara någondera men en kammaråklagare har överklagat domen. Han anser att rätten "inte tagit brottsligheten på det allvar som den förtjänar". Är detta verkligen på allvar, undrar kulturjournalisten Nancy Westman.

30 mm tjocka, samt numera rostiga, metallstycken indrivna i urberget av Försvarsmakten går för sig. Att bygga betongbunker, i normal bunkerstorlek, på berget var också helt i sin ordning en gång. Båtbryggor som fästs i samma urberg stör inte heller den goda ordningen ute på Öja/Landsort. Men gud nåde de konstnärer som satte upp ett antal små gula hus, uppallade på 10 -15 mm tjocka "ben" som borrats ner i detta urberg! Det där var väl ingen konst och inte vidare snyggt heller.

Nej, rättning i leden ska vi ha, hur blir det annars? Eller som kammaråklagare Leif Johansson uttrycker saken när han nu i Svea Hovrätt överklagar den tingsrättsdom som för snart ett år sedan friade de aktuella konstnärerna: "Vi förfasas ju med rätta över och åtalar ungdomar för att de klottrar på husväggar och i tunnelbanor m.m. Hur ska man då inte begära att de misstänkta skall kunna läsa innantill och respektera de regler som i vart fall övriga samhällsmedborgare respekterar. Om detta förfarande godtas vad händer då härnäst - en otillåten utställning i naturen i Sareks nationalpark eller i Hagaparken?"

Året var 2008 och konstnärsduon Simka, Simon Häggblom och Karin Lind, hade bjudits in av den lokalt förankrade föreningen Kulturbryggan att göra en installation på Öja/Landsort. Förhoppningen var att de skulle skapa ett konstverk som skulle ge eko och kanske rent av bli startskottet för en permanent skulpturpark ute i yttersta skärgården. Flera sponsorer bidrog till att konstverket, som gick under namnet Blick, kom till stånd. Markägaren, Statens fastighetsverk, Skärgårdsstiftelsen och Sjöfartsverket var alla med och bekostade konstverket. Men ingen hade tydligen räknat med Länsstyrelsen. Eller med den privatperson som JO-anmälde Länsstyrelsen för att den inte snabbt nog hanterade detta för mänskligheten så viktiga ärende.

Landsort har sedan 1991 inte bara erbjudit boende och besökare vacker natur utan också konstutställningar arrangerade av Kulturbryggan. Naturen skyddas av lagar som ska förhindra att den exploateras och förstörs. Man får till exempel inte borra hursomhelst i urberget, på Landsort eller någon annanstans. Även konsten ska underordna sig dessa förordningar.

Men det är knappast det som saken gäller här. Det finns hur många bevis som helst för att klipporna på Landsort hanterats ovarsamt under många decennier - och det med ofta synligt och sårigt resultat. När konstverket Blick väl monterats ner, behövde man förstoringsglas för att alls se var de små hål som Simka borrat finns. Men inte heller det spelar någon roll. Det som spelar roll är att två konstnärer, suspekt urbana, satt sig över regler som gäller för alla. Det som spelar roll är till exempel att de med sin konstinstallation drivit bort en badande och solbadande allmänhet från platsen.

Detta är inget skämt utan blodigt allvar. Kammaråklagare Johansson ömmar för solbadarna och skriver vidare: "Det är i och för sig riktigt att man genom utställningen lockat till sig en helt annan allmänhet, nämligen den som velat se en olagligt uppförd konstinstallation."

Hur vet han det? Frågade han denna allmänhet om den kanske var intresserad av både platsen och konsten och inte alls visste att den i vissas ögon var olaglig? Inte visste jag att det i en kammaråklagares uppförandekod ingick att vara så synbarligen emotionellt engagerad i ett ärende han ska driva - ett ärende som upptar tid och resurser från annat som rimligen borde vara av större värde för Allmänheten - och då menar jag hela Allmänheten, badintresserad, solbadsintresserad, konstintresserad eller annorledes lagd.

Jo, man undrar ju - "vad händer då härnäst", om konstnärer får göra lite hur som helst och som dessutom, enligt kammaråklagare Johansson, lutar sig mot "någon flummig praxis" i sitt utövande av konstnärskapet.

För egen del undrar jag dock betydligt mer över vad som händer härnäst. - om vår näst högsta rättsinstans bestämmer sig för att ta upp ett ärende som detta? Nog kunde man tro att det finns viktigare rättsfall att pröva, större brottslingar att sätta dit än ett par konstnärer?

Ska verkligen en kostsam del av landets intellektuella elit, nämligen de tre hovrättsdomare, en kammaråklagare och en offentlig försvarare som har att hantera detta ärende på torsdag den 17 februari, använda tid och kraft åt att sätta dit ett par konstnärer som gjort precis det som en lokal arrangör inbjudit dem att göra, och därtill på anvisad plats, på Landsort?

Nancy Westman
Kulturjournalist, författare, översättare