Järnvägarna skär genom landet. Rallarna sliter hårt. Syll läggs till syll. Stambanorna byggs i modernitetens och profitens helgade namn och förbinder snart Gävle med Ånge, Stockholm med såväl Malmö som Göteborg. Hela landets karta ritas om i huvudstaden, och kungen åker land och rike runt och klipper invigningsband för brödrafolkens väl. Nya städer byggs, äldre små samhällen växer. Sverige förändras och förändras snabbt. Västra och Östra stambanorna möts i Katrineholm, knappt en fluglort på kartan, men sväller nu genom sin nyvunna status som knutpunkt.

En stad föds av en tillfällighet genom några streck vid ett ritbord. Ett modernt samhälle växer under vånda och värk fram ur en närmast feodal bondby. Industrialismen bryter med enorm kraft in och förändrar i grunden allt. Det är det stora navet i Kerstin Ekmans romankvartett "Kvinnorna och staden". Hur en stad växer fram, förändras och hur människorna formas och lever omväxlande i omdaningens skugga och i dess skapande mitt.

"Häxringar", den första romanen i serien, kom 1974, alltså för över trettiofem år sedan. Därefter följde "Springkällan", "Änglahuset" och den avslutande och i särklass mest omfattande "En stad av ljus" utkom 1983. Nu ger förlaget ut "Kvinnorna och staden" i nytryck. Romansviten blev Kerstin Ekmans stora litterära genombrott. Fram till dess hade hon huvudsakligen skrivit deckare, och var sin tids "Deckardrottning" enligt pressen.